Praktiska kursen — några synpunkter. Under senare år har praktiska kursen vid de juridiska fakulteterna varit föremål för omnämnande i olika sammanhang — i framställningar från juris studerande, vid diskussioner om den juridiska undervisningen m. m. Det vore överdrift att påstå, att den uppmärksamhet, som sålunda ägnats kursen, varit av det smickrande slaget. I stället har kursen blivit utsatt för en stundom ganska amper kritik. Man har anmärkt, att kursen icke vore tillräckligt praktiskt utformad utan närmast utgjorde en »teoretisk kurs i praktik», som visst någon uttryckt saken. På senare tid har domarutredningen och universitetsberedningen i sina betänkanden framlagt vissa förslag om reformering av kursen, och en av de sakkunniga i domarutredningen, professor KNUT RODHE, har i häfte 9 år 1946 av denna tidskrift (s. 722 ff.) ägnat kursen en kritisk granskning och framlagt en del reformförslag. Det skall icke bestridas, att den kritik, som sålunda framkommit från olika håll, i mångt och mycket måste anses berättigad, även om man kanske därför icke får tillmäta de juris studerandes vittnesbörd alltför stort bevisvärde; det är nog först sedan vederbörande efter avlagd examen kommit ut i det praktiska livet, som han förmår att rätt värdesätta den vid universitetet erhållna undervisningen. Dessa rader ha icke heller tillkommit i syfte att bemöta kritiken utan avse endast att vara ett inlägg i diskussionen om det framtida ordnandet av den praktiska undervisningen vid de juridiska fakulteterna.

CARL BORGSTRÖM. 703    De reformförslag, som framlagts av professor Rodhe, innebära enganska vittgående omläggning av den juridiska undervisningen i dess helhet, i syfte att göra denna mera praktiskt betonad. Det skulle föra för långt att i detta sammanhang gå närmare in på spörsmålet om hur den juridiska undervisningen i dess helhet lämpligast bör utformas. Här må endast framhållas vissa allmänna synpunkter. Det är visserligen riktigt, att den juridiska vetenskapen numera kan sägas ha blivit såtillvida mera verklighetsbetonad, att större uppmärksamhet ägnas åt »rättsreglernas praktiska konsekvenser och sociala sammanhang» än tidigare varit fallet. Men även denna moderna metod torde kräva omfattande undersökningar av rent teoretisk natur, i vart fall om man därmed menar sådana undersökningar, som icke ha direkt anknytning till rättsreglernas praktiska tillämpning. Jag åsyftar därmed utredningen av sådana problem som — för att citera domarutredningen — rättsreglernas historiska utveckling, deras sammanhang med allmänna rätts- och samhällsåskådningar, de allmänna grundsatser, på vilka rättsordningen vilar. Det synes mig uppenbart, att den juridiska undervisningen till stor del måste omfatta sådana problem som dessa, men även att denna del av undervisningen endast kan meddelas av jurister med högre vetenskaplig utbildning. Denna undervisning synes med nödvändighet bli av övervägande teoretisk natur och sålunda principiellt av helt annat slag än den, som ankommer på en domare eller advokat, vilken åtager sig att meddela »praktisk» undervisning. Men även för praktiskt verksamma jurister är det gagneligt, om icke rentav nödvändigt, att äga en ganska ingående kännedom om dessa teoretiska problem. Man torde därför icke utan att sänka hela undervisningens standard kunna utesluta eller ens nämnvärt inskränka denna del av undervisningen. Med det anförda har jag endast velat försöka påvisa, att det icke kan anses lämpligt att ifråga om den juridiska undervisningen i dess helhet låta de praktiska synpunkterna alltför mycket dominera på bekostnad av de teoretiska.
    Innan jag går närmare in på de reformförslag, som framkommit, har jag ansett det vara lämpligt att till en början något beröra kursens uppläggning vid fakulteten i Lund. Såsom bakgrund härtill vill jag erinra, att undervisningen i kursen regleras icke blott genom uttalandet i examensstadgan, att kursen är »avsedd att göra de studerande förtrogna med olika slag av juridiska handlingar och att i övrigt tillhandahålla dem för studierna erforderligt åskådningsmaterial» utan även av föreskrifterna i en skrivelse från universitetskanslern den 17 mars 1936. I dessa föreskrifter heter det att »den praktiska kursen skall omfatta minst 60 timmar, varav omkring 32 timmar skola användas till genomgång av handlingar rörande viktigare privaträttsliga institut, omkring 14 timmar till genomgång av handlingar och protokoll i tvistemål och brottmål samt exekutions- och konkursärenden, omkring 6 timmar till praktisk demonstration av inskrivningsväsendet och omkring 8 timmar till bevistande av sessioner i rådhusrätt och häradsrätt».
    Redan i de sålunda gällande bestämmelserna för kursen torde man ha att söka orsaken till att undervisningen blivit så teoretiskt lagd som fal-

704 CARL BORGSTRÖM.let är. Med »genomgång av handlingar», vartill den övervägande delen av tiden skall användas, torde väl nämligen förstås, att formulär o. dyl. skola utdelas till kursdeltagarna och kommenteras av ledaren för kursen. Åtminstone har jag fattat saken så. I enlighet därmed har jag lagt upp undervisningen i denna del på det sättet, att jag dels anskaffat gängse formulär till reverser, checkräkningskontrakt, iförsäkringspoliser, fraktavtal osv. från banker och andra företag, som välvilligt ställt materialet till förfogande, och dels själv sammansatt formulär till köpeavtal, arrendekontrakt, föreningsstadgar, bouppteckningar osv. vilka jag låtit duplicera. Handlingarna ha anskaffats till så stort antal, att varje kursdeltagare erhållit ett exemplar, vilket han sedan fått behålla för att därigenom kunna bilda en formulärsamling för framtida behov. Dessa handlingar ha under kurstimmarna muntligen kommenterats på det sättet, att jag hänvisat till de lagrum, som ha anknytning till handlingarna, och att jag sökt förklara, varför man avfattat handlingarna just på sätt som skett. Vid genomgång av bankernas rerversformulär har jag bl. a. även berört den praxis, som olika kreditinstitut tillämpa vid belåning av inteckningar och värdepapper. Innevarande läsår har jag gjort vissa försök att göra denna del av kursen mera »praktisk». Jag har sålunda i fråga om de aktiebolagsrättsliga formulären förfarit så, att jag låtit några av kursdeltagarna göra upp förslag till formulär med tillämpning av den nya aktiebolagslagen, därvid de som stöd haft äldre formulär. Förslagen har jag därefter rättat och genomgått på kurstimmarna. I anslutning härtill har hållits ett par fingerade bolagsstämmor.
    Den del av kursen, som enligt bestämmelserna skall ägnas åt praktisk demonstration av inskrivningsväsendet, har lagts upp så, att jag genomgått lagfarts- och inteckningsprotokoll, innehållande exempel på olika åtgärder, vilka duplicerade utdelats till kursdeltagarna. Vidare har jag innevarande läsår anskaffat och utdelat blad till fastighetsböcker, vilka under genomgången ifyllts av kursdeltagarna. Därjämte har jag brukat att på ett domsagokansli demonstrera dagböcker, akter och fastighetsböcker av olika slag.
    Slutligen har till bevistande av sessioner i rådhusrätt och häradsrätt i regel anslagits något längre tid än de föreskrivna 8 timmarna. I likhet med professor Rodhe har jag nämligen ansett denna del av kursen vara synnerligen värdefull. För att de studerande skola erhålla tillräckligt utbyte av dessa besök, torde det emellertid vara erforderligt, att domstolsförhandlingarna åtföljas av kommentarer. Dessutom har jag tidigare anskaffat avskrift av domboken i ett eller flera av de mål, som handlagts vid domstolsbesöket, delat ut duplicerade exemplar till kursdeltagarna och kommenterat dem. Föregående läsår har jag dock icke ansett det lönt att förfara så med hänsyn till rättegångsreformen. I stället har kursdeltagarna fått bevista en av professor Olivecronas seminarieövningar i processrätt med en fingerad rättegång enligt nya rättegångsbalken, varefter jag till kursdeltagarna utdelat duplicerade exemplar av de till »rättegången» hörande protokoll och andra handlingar samt kommenterat dem.

PRAKTISKA KURSEN — NÅGRA SYNPUNKTER. 705    Av den sålunda lämnade redogörelsen för uppläggningen av kursen torde framgå, att den — trots försöken att göra den mera praktiskt betonad — dock till största delen innebär och med de nu gällande bestämmelserna måste innebära en huvudsakligen teoretiskt lagd undervisning.
    Det synes emellertid icke vara mot detta förhållande, som domarutredningen och professor Rodhe i första hand rikta sin kritik. Fastmera synes man anse, att i vart fall kommentering av handlingar och formulär bör ingå i undervisningen för att göra denna mera praktisk. Men det bör ske på annat sätt och i annat sammanhang än nu sker.
    Huvudanmärkningen mot den nuvarande praktiska kursen synes vara den, att det åskådningsmaterial, som den avser att ge de studerande, icke framlägges i direkt anslutning till de rättsregler, som materialet skall åskådliggöra, utan vid andra tidpunkter, antingen för tidigt eller också för sent. Detta beror till största delen på att praktiska kursen icke är uppdelad i olika delar, svarande mot de olika ämnena, men även på att man med de fria former, under vilka den juridiska undervisningen bedrives, icke kan kontrollera att de studerande genomgå kursen på lämplig tid. Det påtalade missförhållandet föreslås nu skola elimineras dels genom att till de studerandes tjänst samlingar av kommenterade handlingar och formulär skulle utarbetas och dels genom att undervisningsmaterialet skulle flyttas in i den »vanliga undervisningen». Vidare föreslås, att vid de juridiska fakulteterna såsom biträdande lärare anställas praktiskt verksamma jurister, vilka skulle meddela viss undervisning. Genom de sålunda föreslagna åtgärderna skulle det icke bli erforderligt att bibehålla den praktiska kursen i dess nuvarande form. Domarutredningen har för sin del ansett, att i avvaktan på att det blir möjligt att genomföra dessa reformer, den interimistiska åtgärden vidtages, att den praktiska kursen snarast möjligt uppdelas i flera delar motsvarande i första hand de civilrättsliga ämnena vart för sig och processrätten, samt att de olika delarna av kursen dubbleras för att nedbringa deltagareantalet; det förutsättes därvid, att flera kursledare skulle komma att behövas. Professor Rodhe anser däremot, att om en dylik utökning av lärarkåren erhålles, de föreslagna reformerna omedelbart böra genomföras. I detta sammanhang kan framhållas, att universitetsberedningen (betänkandet II s. 56 f.) funnit de föreslagna reformerna värda allt beaktande men ansett, att de med nuvarande examensorganisation icke äro möjliga att genomföra. Beredningen har därför anslutit sig till domarutredningens förslag om interimistiska åtgärder.
    Till en början torde om den ovan återgivna huvudanmärkningen mot den nuvarande praktiska kursen kunna sägas, att den är berättigad. Ur pedagogisk synpunkt måste det utan tvivel vara mera ändamålsenligt, att åskådningsmaterialet framlägges i sammanhang med de rättsregler, som det avser att illustrera. Däremot torde det kunna ifrågasättas, om de föreslagna reformerna äro i allo välbetänkta.

 

45—477004. Svensk Juristtidning 1947.

706 CARL BORGSTRÖM.    Vad först angår de föreslagna samlingarna av kommenterade handlingar och formulär, så skulle dessa enligt förslagen utarbetas av »vederbörande universitetslärare». Det förefaller, som om man därmed avsett professorerna resp. docenterna i de olika ämnena. Detta torde emellertid näppeligen vara så välbetänkt. Även för detta ändamål torde det nämligen vara av värde att ha tillgång till praktisk erfarenhet. Utarbetandet av dessa samlingar synes därför böra ske genom samverkan mellande teoretiska och de föreslagna praktiska lärarna. Vid sammanställningen av samlingarna bör även tillses, att de icke göras alltför vidlyftiga utan att endast vissa typformulär medtagas. Slutligen är det givetvis avvikt, att samlingarna ofta bli översedda, så att de ständigt äro å jour med rättsutvecklingen.
    Vad angår den demonstration av handlingar och formulär, som föreslås skola ingå i den »vanliga» undervisningen, så är det nog riktigt, som professor Rodhe framhåller, att då det gäller ett sådant institut som borgen, allt vad som är att säga om detta ämne kan och bör sägas i ett sammanhang. Men det gäller knappast generellt. Om man i stället ser på ett sådant institut som skuldebrevet, blir saken nog mera komplicerad. För min del skulle jag vilja ifrågasätta, om icke en sådan anordning skulle vara ändamålsenlig, som ginge ut på att sedan vederbörande teoretiske lärare i sin undervisning behandlat t. ex. läran om skuldebrev eller ett visst avsnitt därav, den praktiske läraren under en eller ett par timmar ginge igenom och kommenterade några skuldebrevsformulär. På motsvarande sätt skulle man kunna förfara inom andra ämnesområden, t. ex. sjörätten, arvsrätten, äktenskapsrätten osv. För att kunna genomföra en dylik anordning fordras givetvis ett ingående samarbete mellan de teoretiska och praktiska lärarna.
    För att därefter övergå till den del av den praktiska undervisningen, som består i åhörande av rättegångsförhandlingar, så synes det icke råda någon meningsskiljaktighet om värdet härav. Den torde därför böra bibehållas och omhänderhavas av både teoretiska och praktiska lärare i samverkan. Men dessutom synas praktiska demonstrationer och övningar böra förekomma i samband med själva undervisningen. Synnerligen värdefulla äro de fingerade rättegångar, som i Lund hållas såsom seminarieövningar i processrätt. På liknande sätt skulle man även kunna tänka sig att hålla fingerade exekutiva auktioner, bolagsstämmor och föreningssammanträden. Vidare synes man även kunna upplägga fingerade fastighetsböcker, så att »inskrivningsdagar» skulle kunna hållas.
    Genom de här ovan skisserade åtgärderna synes man kunna vinna syftet att bättre s. a. s. synkronisera den praktiska undervisningen med den teoretiska, och därigenom skulle även den praktiska kursen i dess hittillsvarande form kunna slopas. Men reformförslagen syfta av allt att döma längre. Det talas sålunda om att de praktiskt verksamma jurister, vilka skulle anställas såsom biträdande lärare, skulle ha till uppgift »att meddela undervisning av principiellt samma slag (kurs. här), som den av övriga lärare nu meddelade». De studerande skulle genom

PRAKTISKA KURSEN — NÅGRA SYNPUNKTER. 707denna undervisning få tillfälle att »lära känna praktiska juristers syn på de rättsliga problemen och taga del av deras erfarenheter från rättsreglernas tillämpning i det praktiska livet», och man skulle därigenom även ernå, att problemen om rättsreglernas praktiska konsekvenser och sociala sammanhang bereddes mera utrymme i undervisningen.
    Dessa uttalanden äro alltför allmänt hållna för att man skall kunna få någon föreställning om vad som egentligen avses. Det är därför svårt att taga ställning till dem. Men som redan ovan antytts, torde den undervisning, som meddelas av praktiska lärare, näppeligen kunna bli av principiellt samma slag som den övriga undervisningen. Vidare är det uppenbart, att det måste bli en så begränsad del av de praktiska juristernas erfarenhet, som kan komma att meddelas de studerande, att det med fog kan ifrågasättas, om därigenom kan lämnas några mera betydande bidrag till belysningen av rättsreglernas praktiska konsekvenser och sociala sammanhang utöver dem, som kunna lämnas av de teoretiska lärarna. Man får väl nämligen förutsätta, att dessa icke äro fullkomligt oförmögna att även anlägga praktiska synpunkter på rättsreglerna. Möjligen då det gäller belysningen av de problem, som uppstå då olika rättsområden beröra varandra, torde de praktiska lärarna kunna lämna några bidrag av värde. Såsom exempel har nämnts de problem av familjerättslig, förmögenhetsrättslig och skatterättslig natur, som kunna uppkomma i samband med äktenskapsskillnad. Utan tvivel är det av värde för de studerande att få del av en advokats synpunkter och erfarenheter i fråga om dylika problem. Redan nu torde det i viss utsträckning förekomma vid undervisningen i den praktiska kursen, att dylika problem beröras. Men det vore måhända önskvärt, att detta slags undervisning ytterligare utbyggdes. Man finge väl i så fall tänka sig, att vederbörande lärare i föreläsningsform eller, där så kan ske, hellre i form av seminarieövning genomgick vissa avtal eller avtalskomplex, berörande skilda ämnesområden. Utöver det ovan anförda exemplet kan nämnas ombildning av rörelse till aktiebolag, exploatering av tomt område, bildande av bostadsrättsförening m. m. Dessutom kunde måhända hit hänföras även synpunkter på förberedandet av rättegångar. Det torde vara detta slag av undervisning, som universitetsberedningen åsyftar, då i dess betänkande (del II s. 68) föreslås, att den ordinarie undervisningen skulle kompletteras med serier av föreläsningar, demonstrationer och annan undervisning av experter på olika områden, hämtade främst från det praktiska livet.
    Slutligen må framhållas, att om det i och för sig kan anses lämpligt med en utvidgad praktisk undervisning, man även måste se till att beskattningsrätten och förvaltningsrätten därvid få sin beskärda del. Man må nämligen ha vilken uppfattning som helst om det berättigade eller ändamålsenliga i den nuvarande skattelagstiftningen, så är det ett faktum, att folk i allt större utsträckning söker undandraga sig just de »praktiska konsekvenserna» av dessa rättsregler. Skatteproblemen ha därför fått en mycket stor betydelse för den praktiskt verksamme juristen, framför allt för advokaten. Att förvaltningsrätten på grund av de

708 CARL BORGSTRÖM.senare årens utveckling, särskilt på det sociala området, fått en allt större omfattning, torde vara onödigt att särskilt framhålla.
    Sammanfattningsvis skulle man kunna tänka sig den praktiska delen av undervisningen bestå av följande:
    1) tillhandahållande av formulärsamlingar, kommenterade av teoretiska och praktiska lärare,
    2) kommentering i samband med den teoretiska undervisningen av formulär och handlingar, utförd av praktiska lärare,
    3) besök i domstolar, förvaltningsmyndigheter och fångvårdsanstalter samt praktiska demonstrationer och övningar, vilken undervisning omhänderhaves av teoretiska och praktiska lärare i samarbete,
    4) tillfälliga föreläsningsserier eller seminarieövningar för belysning av problem som uppstå, då olika rättsområden i det praktiska livet beröra varandra, vilken undervisning meddelas av praktiska lärare.
    Emellertid kan det väl ifrågasättas, om det ovan skisserade förslaget låter sig genomföra utan en omläggning av den juridiska undervisningen i dess helhet. Vidare torde förslaget medföra, att en relativt stor stab av praktiska lärare måste anställas vid varje fakultet. Den föreslagna ordningen torde nämligen komma att kräva ett ganska betydande arbete från dessa lärares sida, och man får nog utgå från att en praktiskt verksam jurist icke har möjlighet eller lust att vid sidan om sitt ordinarie arbete påtaga sig en alltför betungande undervisningsskyldighet. Detta medför, att kostnaderna för den praktiska undervisningen torde bli ganska betydande, i vart fall i jämförelse med det nu utgående arvodet till ledaren av praktiska kursen. En annan omständighet, som talar emot en så omfattande utökning av den praktiska delen av undervisningen, som ifrågasatts, är den, att en förlängning av studietiden därigenom kan bli nödvändig.
    Domarutredningen har även berört frågan om den praktiska undervisningens ersättande med praktisk tjänstgöring. Man har därvid kommit till det resultatet, att sådan tjänstgöring alltjämt bör bibehållas som alternativ till den praktiska kursen, så länge denna består, men vill icke för närvarande uppställa sådan tjänstgöring som villkor för examen samtidigt som man lämnar öppet, huruvida det i framtiden bör uppställas i samband med en omläggning av undervisningen. Värdet av en dylik praktisk tjänstgöring under studietiden torde vara synnerligen problematiskt, beroende på att den studerande i regel saknar tillräckliga kunskaper för att kunna anförtros något kvalificerat arbete. Härav följer i sin tur, att det arbete han får utföra näppeligen kan vara till någon större nytta för honom vid studierna. Skulle den praktiska undervisningen bli utformad på sätt ovan skisserats, synes en dylik praktisk tjänstgöring alldeles icke kunna jämställas med den praktiska undervisningen och bör därför icke medgivas som alternativ till denna. Jag vågar t. o. m. ifrågasätta, om en dylik tjänstgöring kan jämställas ens med den praktiska kursen i dess nuvarande utformning. Skall en praktisk tjänstgöring vara till någon verklig nytta, torde den icke böra påbörjas förrän tentamen avlagts i samtliga ämnen. I detta sammanhang

PRAKTISKA KURSEN — NÅGRA SYNPUNKTER. 709må framhållas, att professor ÅKE MALMSTRÖM vid en diskussion om de juridiska studierna i Juridiska föreningen i Lund ifrågasatt, om icke den praktiska undervisningen vid de juridiska fakulteterna borde koncentreras till en »praktisk termin», varmed studierna skulle avslutas. Detta alternativ synes vara värt allt beaktande, då det gäller att avgöra frågan om den lämpligaste formen för den praktiska undervisningen.
    För den närmaste framtiden torde av allt att döma domarutredningens av universitetsberedningen tillstyrkta förslag om interimistiska åtgärder vara det enda man kan räkna med. Den uppdelning och dubblering av praktiska kursen, som sålunda föreslagits, innebär otvivelaktigten effektivisering av den praktiska undervisningen, möjligen med reservation för att en uppdelning på de tre civilrättsämnena skulle innebära en väl långt gående sönderstyckning av kursen. Svårigheten att kontrollera, att de, studerande begagna sig av undervisningen på lämpliga tider, torde även komma att kvarstå men kan måhända elimineras genom lämpliga åtgärder. Såsom domarutredningen erinrar, komma sannolikt flera kursledare att behövas för den sålunda upplagda kursen. Det må då framhållas önskvärdheten av att olika grenar av den praktiskt juridiska verksamheten därvid bli representerade. Helst borde det finnas en domare, en advokat, en åklagare och en förvaltningsjurist. Därigenom skulle man få garantier för en mera allsidig praktisk undervisning.

Carl Borgström.