Rationalisering m. m. inom statsförvaltningen. Genom K. M:ts beslut d. 6 juni 1947 erhöll statsrådet Danielson bemyndigande att tillkalla högst åtta utredningsmän med uppgift att utreda möjligheterna av en ytterligare decentraljsering inom statsförvaltningen jämte därmed sammanhängande frågor. Statsrådet Danielson har nu tillkallat ledamöterna av riksdagens första kammare landshövdingen Thorwald Bergquist och professorn Nils Herlitz, vidare förbundsdirektören i Svenska landskommunernas förbund S. Larsson, statssekreteraren Ingvar Lindell, ledamoten av andra kammaren hemmansägare Hj. R. Nilson i Spånstad, landssekreteraren Olof Åkesson samt ledamoten av första kammaren direktören Valter Åman. Till ordförande har utsetts landshövding Bergquist och till sekreterare byråchefen i utlänningskommissionen Gustaf Lindencrona.
    I direktiven för utredningen framhålles, att det självfallet är av stor vikt, att vår förvaltning arbetar under så effektiva former som möjligt. Frågan om fördelningen av arbetsuppgifterna mellan centrala och lokala myndigheter är ett ganska komplicerat avvägningsproblem. Fördelar och nackdelar av den ena eller andra ordningen måste noga vägas mot varandra, och avgörandet får bli beroende av omständigheterna i det särskilda fallet.
    Statsrådet Danielson uttalar i direktiven vidare, att på åtskilliga områden inom förvaltningen ökad effektivitet och större snabbhet i förfarandet borde

710 NOTISER.stå att vinna genom en decentralisering av uppgifterna, utan att några olägenheter ur säkerhetssynpunkt behöva uppstå. Statsrådet ansluter sig till riksdagens uppfattning, att en omfattande utredning rörande decentralisering inom förvaltningen bör komma till stånd. Utredningsarbetet bör få karaktären av en allmän översyn och bör avse hela den statliga administrationen med undantag av den militära förvaltningen, vars problem bör prövas i annan ordning.
    Utredningsmännen böra självfallet, förklaras i direktiven ytterligare, stå i nära kontakt med de myndigheter, vilkas arbetsuppgifter behandlas av utredningen. Utredningen bör också, i den utsträckning så finnes lämpligt, samråda med de statliga kommittéerna på olika förvaltningsområden. I den mån det finns erforderligt skall ytterligare direktiv lämnas utredningsmännen under arbetets gång.
    Enligt direktiven bör utredningen framlägga sina förslag efter hand, så att dessa så snart som möjligt kunna tillgodoföras förvaltningen. Vidare uttalas, att förslagen som regel icke synas behöva innehålla utformade författningsförslag. Det samlade resultatet av utredningens arbete bör lämpligen redovisas i en slutöversikt.
    Genom ett cirkulär har K. M:t på föredragning av statsrådet Danielson anbefallt bl. a. länsstyrelserna och ett 50-tal centrala statsmyndigheter att var och en inom sitt ämbetsområde undersöka möjligheterna att åstadkomma ett snabbare och enklare förvaltningsförfarande utan att kraven på säkerhet i avgörandena eftersättas.
    Ett 80-tal organisationer inom näringslivet och förvaltningen har samtidigt beretts tillfälle att framföra sina synpunkter på de frågor som beröras i cirkuläret.
    Enligt cirkuläret, vid vilket fogats en klarläggande promemoria, skall undersöknigen av förvaltningsförfarandet inriktas på såväl författningar och andra föreskrifter som rådande praxis. Särskilt skall beaktas i vad mån fördelar kan vinnas genom decentralisering av beslutanderätt i olika slag av ärenden, genom begränsning i allmänhetens uppgiftsskyldighet, t. ex. genom förenkling av blanketter, som tillhandahållas allmänheten för ansökningar och anmälningar av olika slag, och genom att obligatoriska föreskrifter av skilda slag ersättas med mera allmänna riktlinjer, vilka ge vederbörande myndighet eller befattningshavare större möjlighet till prövning av vad som i det särskilda fallet kan vara mest ändamålsenligt. Möjligheterna till ökad muntlighet i samarbetet mellan myndigheterna samt i myndighets förhållande till allmänheten skall även särskilt övervägas.
    Cirkuläret till statsmyndigheterna har även överlämnats för beaktande till alla arbetande kommittéer och utredningar, vilka dessutom i en särskild skrivelse anmodats att vid uppgörande av förslag, som beröra förvaltningsförfarandet, noga tillvarataga alla möjligheter till förenklingar samt att vid utarbetande av författningsförslag söka göra innehållet i dessa så överskådligt och lättfattligt som möjligt.

C. G. B.