Aktuella lagstiftningsfrågor inom familjerätten. De senare årens intensiva lagstiftningsarbete har till stor del varit inriktat på de stora reformerna på processrättens och straffrättens områden. Den stora rättegångsreformen har länge kastat sin skugga framför sig och såsom naturligt är i hög grad tilldragit sig uppmärksamhet från såväl juristernas som den stora allmänhetens sida. Lagstiftningsarbetet inom civilrätten har emellertid därför icke legat nere. även om detta till omfattning och allmän betydelse icke är fullt jämförligt med de nämnda större reformerna. Åtskilliga i och för sig viktiga lagar och lagändringar ha genomförts och andra stå på dagordningen. Av dessa senare skola några här i korthet nämnas.
    På det centrala område av civilrätten som familjerätten utgör pågår nu arbetet med att sammanföra våra särskilda lagar inom nya ärvdabalkens ram till större enheter. Ett förslag till föräldrabalk, upptagande de nuvarande barnalagarna samt förmynderskapsrätten, har redan framlagts (se SvJT 1946 s. 685), och det är avsett att följas av ett förslag till ärvdabalk, som ersätter arvs-, testaments- och boutredningslagarna. Den gamla tanken att sammanföra de spridda lagarna på området till större enheter är alltså på väg att förverkligas.
    Arbetet på de nya balkarna är icke enbart av formell karaktär. På ett par punkter är det avsett att de materiella reglerna skola överses. Inom föräldrabalkens område gäller detta i första hand reglerna om faderskapspresumtionens hävande mål om äktenskaplig börd och om faderskapet till barn utom äktenskap. Man är här inne på socialt betydelsefulla och samtidigt svårlösta spörsmål.
    Att i fråga om faderskapsbevisningen underlåta att lita till vissa hjälpregler i form av presumtioner torde ännu vara för vanskligt. Juridisk visshet om ett faderskap kan visserligen i en del fall erhållas, men i övriga fall skulle faderskapsfrågan lämnas oavgjord. På vetenskapens nuvarande ståndpunkt är det ej heller — frånsett säregna undantagsfall — möjligt att fastslå att viss man och ingen annan är fader till barnet i fråga. I förslaget till föräldrabalk äro också nuvarande presumtionsregler bibehållna; den äkte mannen skall anses vara fader till barn som födes i äktenskapet och den som bevisats ha haft samlag med modern till barn utom äktenskap skall anses som barnets fader. Däremot skall enligt förslaget de nuvarande stränga kraven för brytande av faderskapspresumtionen något mildras. Det behöver för presumtionens hävande icke längre vara absolut uteslutet, att den av presumtionen utpekade ej är fader, utan det räcker att en hög grad av sannolikhet talar emot presumtionen. Syftet är självfallet att man icke skall

SVEN EDLING. 765behöva döma till faderskap i uppenbart osannolika fall och förslaget har till stor del möjliggjorts genom vetenskapens landvinningar i fråga om blodgrupper m. m.
    Beträffande barn som födes av gift kvinna innebär förslaget alltså något vidare möjligheter för äkte mannen att motbevisa den i äktenskapets natur liggande presumtionen att han är fader (pater est quem nuptiæ demonstrant). Så försiktigt som förslaget på denna punkt är torde man dock icke behöva befara att den för barnet i regel förmånliga legitimiteten skall kunna fråntagas det annat än i sådana fall då en övervägande sannolikhet talar däremot. Och i dessa fall skulle nog ett upprätthållande av legitimiteten, i strid mot uppfattningen hos barnets närmaste omgivning, icke vara till gagn för barnet; en legitimitet »på papperet» lär icke vara av något värde. Att härigenom några farliga familjeupplösande krafter släppas lösa kan väl icke behöva befaras. För en domare måste det närmast verka befriande, att icke såsom nu ibland är fallet på grund av lagens hårda krav vara tvungen att ogilla en talan om frånkännande av äktenskaplig börd, ehuru en sådan utgång strider mot alla berörda parters av omständigheterna bestyrkta uppgifter.
    I fråga om barn utom äktenskap har självfallet motsvarande spörsmål om hävande av faderskapspresumtionen en mycket större betydelse. Enligt förslaget skall presumtionen hävas, om det är uppenbart osannolikt att barnet avlats vid samlaget i fråga. Förslaget är alltså ifråga om motbevisningen något mildare än gällande lag, som fordrar att det är uppenbart att barnet ej avlats vid samlaget. Enligt förslaget kan hänsyn tagas till indicier i viss riktning, däribland i vissa situationer även en sådan omständighet som samlag under konceptionstiden mellan modern och annan man än svaranden. Exceptio plurium är alltså i princip tillåten. Även enligt förslaget ställes emellertid kravet på motbevisningens styrka högt. Att i syfte att än mer minska risken för misstag ytterligare pruta på motbevisningen ställer sig nog svårt, om man vill bibehålla den nuvarande svenska principen att faderskapet skall fastställas i största möjliga antal fall. Med en kraftigare minskning måste man föras in på det dansk-norska systemet, enligt vilket faderskap fastställes endast då någon egentlig tvekan om faderskapet ej förefinnes och i andra fall blott underhållsskyldighet ålägges. Detta system har nog sina förespråkare även i Sverige men i kategoriklyvningen ligger en betydande olägenhet.
    Som bekant har blodgruppsbestämningen nu en stor praktisk betydelse i faderskapsmål. Utsikt att genom blodundersökning med säkerhet utesluta en med orätt utpekad man torde för närvarande finnas i ungefär en tredjedel av samtliga dylika fall och det är antagligt att man framdeles kan komma än längre. Blodundersökningen har i rättspraxis tillerkänts vitsord såsom medel att utesluta svaranden från faderskapet, ehuru denna praxis endast med viss svårighet låter sig förena med ordalagen i lagen om barn utom äktenskap, enligt vilka för faderskapspresumtionens hävande fordras att varje möjlighet till fa-

766 SVEN EDLING.derskap är utesluten. Med de föreslagna reglerna om faderskapspresumtionernas hävande torde blodgruppsbestämningens praktiska användning såsom bevismedel komma att öka. Även sådana undersökningar, vilka väl icke med full säkerhet utesluta mannens faderskap men dock mer eller mindre bestämt peka i en viss riktning, kunna få betydelse. Detsamma gäller andra antropologiska undersökningar än blodgruppsbestämning. Skyldigheten att underkasta sig undersökningar i faderskapsmål har även utvidgats enligt ett i samband med föräldrabalken avlämnat lagförslag.
    Den tilltänkta nya lagstiftningen skall enligt förslaget ej medföra ändring i redan slutgiltigt avgjorda faderskapsfrågor. Har talan om frånkännande av äktenskaplig börd ogillats eller faderskap till barn utom äktenskap fastställts före nya lagens ikraftträdande, skall alltså frågan om barnets status ej få tas upp till omprövning. Det har i pressdiskussionen sagts att detta är juristeri; de nya reglerna böra tillämpas även i dessa fall. Självfallet kan det kännas hårt för en man att betala underhållsbidrag för ett barn, till vilket faderskap fastställts enligt de äldre strängare reglerna, ehuru han måhända skulle gått fri enligt de nya reglerna. Men är det bättre att efter kanske tio år riva upp en faderskapsfråga? Om det lyckas att få befrielse från faderskapet, hur skall barnet bära sig åt för att efter så lång tid skaffa sig en ny far?
    Förslaget till föräldrabalk utgår liksom gällande rätt från att barnet avlats vid ett naturligt samlag. Numera kan emellertid befruktning åstadkommas även på konstlad väg (»provrörsbarn»). Man har då frågat, om icke därav föranledda frågor tarva rättslig reglering. Från läkarhåll har hävdats, att detta problemkomplex redan nu har den betydelsen att lagstiftning är ofrånkomlig. Spörsmålet torde i själva verket sönderfalla i två delar. För det första gäller det frågan, i vilka fall artificiell insemination må ske, vem som får utföra åtgärden, rashygieniska synpunkter beträffande spermagivaren etc. Det andra spörsmålet gàller de rättsliga konsekvenserna av konstgjord befruktning med avseende å faderskap, äktenskapshinder o. s. v. Det är närmast den senare frågan som intresserar i detta sammanhang. Här möta tydligen svåra och ömtåliga spörsmål på hittills oplöjd mark, som förr eller senare måste lösas. Några mera betydande olägenheter torde dock icke förmärkts av den anledning att lagstiftningen hittills lämnat detta område oreglerat.

 

    Frågan om förmynderskapet för barn i äktenskap har genom förslaget till föräldrabalk fått ny aktualitet. Som bekant är för närvarande fadern ensam legal förmyndare. Redan vid förmynderskapslagens tillkomst höjdes röster för att föräldrarna gemensamt skulle vara förmyndare liksom de tillsammans utöva vårdnaden. Denna lösning avvisades emellertid, huvudsakligen av det skälet att det skulle vara förenat med stora praktiska svårigheter med båda föräldrarna som samförmyndare. Enligt förslaget skall emellertid modern kunna förord-

AKTUELLA LAGSTIFTNINGSFRÅGOR INOM FAMILJERÄTTEN. 767nas till förmyndare jämte fadern. Frågan om att taga steget fullt ut och göra båda föräldrarna till legala förmyndare har däremot av vissa skäl (utredningsuppdragets begränsning; nordisk lagstiftning) ej upptagits till mer ingående prövning. Fråga är emellertid om man i dagens läge bör stanna vid den föreslagna mera begränsade reformen. Mot den nuvarande regeln har särskilt från kvinnohåll riktats stark kritik och krävts full likställighet mellan makarna. Enligt min mening är denna kritik i princip berättigad. Det kan knappast vara riktigt att utestänga modern från förmynderskapet, även om ett samförmynderskap medför vissa praktiska svårigheter för såväl makarna själva som banker och andra.
    Från kvinnohåll har på senaste tiden även krävts vissa ändringar i giftermålsbalken. Jag tänker i detta sammanhang närmast på frågan om gift kvinnas namn, vilken uppmärksammats vid flera av de senaste riksdagarna. Lagen hänvisar hustrun att bära mannens namn eller sitt eget och mannens namn i förening. Med hustruns eget namn menas då hennes flicknamn, ej det namn hon förvärvat genom ett tidigare äktenskap. I vissa fall kan dock hustrun ha ett starkt intresse av att även efter giftermålet behålla sitt tidigare namn, t. ex. då hon idkar förvärvsarbete eller redan före giftermålet blivit känd under sitt flicknamn. Då någon straffbestämmelse ej finnes, är det visserligen inget som hindrar henne att själv kalla sig för annat än det »officiella» namnet. Men en sådan utväg är självfallet mindre tilltalande. Här synes enligt min mening en lagändring vara önskvärd. Frågan står uppenbarligen i förbindelse med namnrätten i övrigt, som — ehuru sedan länge på dagordningen — ej är närmare reglerad i lag.

 

    För någon tid sedan har framlagts förslag om upphävande av äldre giftermålsbalken (SOU 1947:43). Antalet nu bestående äktenskap, ingångna före år 1921 och å vilkas förmögenhetsförhållanden äldre giftermålsbalken alltså är tillämplig, torde kunna skattas till omkring 300,000 eller omkring 1/5 av samtliga bestående äktenskap. Det är alltså i ett avsevärt antal äktenskap, där det äldre egendomssystemets invecklade och föråldrade regler skola tillämpas. Enligt förslaget skall under en viss övergångsperiod det äldre systemet fortfarande gälla och borgenärerna alltså ha möjlighet att därunder utkräva sina fordringar efter dess regler men samtidigt vissa förberedande åtgärder vidtagas för att lägga till rätta förhållandena vid nya giftermålsbalkens införande. Den 1 januari 1950 skall enligt förslaget det nya systemet träda helt i kraft. Av samfällda boet skall en del bli mannens giftorättsgods, en del hustruns. Denna uppdelning skall, om makarna icke företaga några särskilda åtgärder, göras efter de bestående förvaltningsförhållandena. En annan uppdelning skall dock kunna åstadkommas antingen genom avtal mellan makarna i form av äktenskapsförord eller genom en av hustrun påkallad omfördelning, varvid hustrun skall få den egendom hon infört i boet. Dessa uppdelningsåtgärder skola företagas under övergångsperioden. Vad beträffar gälden skall denna från och med den

768 AKTUELLA LAGSTIFTNINGSFRÅGOR INOM FAMILJERÄTTEN.1 januari 1950 bedömas direkt enligt nya giftermålsbalken, d. v. s. åvila den make som stiftat den.
    Det främsta argumentet för avskaffande av äldre giftermålsbalken är, att det för rättslivet är en avsevärd börda att arbeta med dubbla system i fråga om äktenskaps ekonomiska rättsverkningar. Mot ett avskaffande kan självfallet anföras, att man därigenom giver civillag tillbakaverkande kraft med påföljd att rättssäkerheten skulle kunna bli lidande; borgenären t. ex. kan tänkas ha ett intresse att det gamla gäldsansvaret bibehålles o. s. v. Med bestämmelser om skydd för berättigade dylika intressen torde emellertid rättssäkerhetssynpunkten knappast kunna sägas trädas för nära genom en dylik reform. Över 25 år har nu förflutit sedan nya giftermålsbalken trädde i kraft och under denna tid har det på den äldre balken grundade systemet mer och mer förvittrat och hos jurister i allmänhet är kännedomen om systemets invecklade giftorätts- och vederlagsregler mycket bristfällig. Ett upphävande framstår därför som önskvärt. Vid de danska och norska lagreformerna under 1920-talet utsträckte man även i princip de nya reglernas giltighet till de äldre äktenskapen.

Sven Edling.