Nordisk Tidsskrift for International Ret. H. 3—4 av årg. 1946 inledes med några minnesord över Carl Lindhagen, författade av redaktören, landsretssagfører ERIK BRÜEL. Häftet innehåller några mycket aktuella artiklar, bl. a. »Nogle Hovedpunkter i de Forenede Nationers Pagt» av prof. CARL RASTING (s. 83—120), »Den mellemfolkelige Domstol» av sekreteraren i domstolen EDVARD HAMBRO (s. 121—155) och en kommenterande översikt av REDAKTÖREN över Färöarnas politiska förhållanden, speciellt ögruppens relationer till Danmark, allt sett huvudsakligen ur dansk synpunkt (s. 156—172).

 

    Nordiske Domme i Sjøfartsanliggender (1946:19—27; 1947:1—9). Årgång 1946 avslutas med de sedvanliga registren över refererade domar m. m. samt med UTGIVARENS kommentar (s. V—XVIII). Av innehållet i årgång 1947 må nämnas: RUDOLF BECKMAN »Några ord om haveri till följd av ishinder» (s.84—93). Red. meddelar att den på grund av ökade kostnader för tryckning och porto nödgats höja prenumerationsavgiften till 24 kr.

 

    Nordisk Administrativt Tidsskrift. H. 1 av årg. 1947 — fördröjt på grund av den danska typografkonflikten — innehåller: regeringsrådet M. E. KOSKIMIES »Om rationaliseringen vid statens ämbetsverk» (s. 2—12), prof. ERNST ANDERSEN »Ugyldighedslæren under Omdannelse» (s. 12—23) och sekretær CHR. L. THOMSEN »Ubevilgede Statsudgifter» (s. 24—32). — F. d. regeringsrådet GABRIEL THULIN har avgått från 28-årigt medredaktörsskap i tidskriften men fortsätter som redaktör honoris causa och medverkar i föreliggande h. bl. a. med ett par litteraturnotiser.

 

    Ugeskrift for Retsvœsen (1947 h. 14—37). »Kan vi være det bekendt? »har landsretssagfører PREBEN BORNEMANN betitlat ett inlägg (s. 88 f) om kriminaliseringen av vissa nationellt illojala gärningar. Efter befrielsen lades de retroaktivt under straff och man försvarade denna åtgärd med att lagstiftningsmakten varit satt ur spel under ockupationen och att man därför varit förhindrad att vidta de lagstiftningsåtgärder som varit rättvisa och rimliga. Men det argumentet gäller ju inte mera; varför inte nu ändra strafflagen på de punkter där den varit otillfredsställande så att man slipper att än en gång nödgas giva retroaktiva straffbestämmelser. Förf:s retoriska fråga gäller dröjsmålet med en dylik strafflagsrevision. — Landsdommer HERLUF LUDVIGSEN rekommenderade i ett inlägg i ett tidigare häfte (jfr SvJT 1947 s. 387) en effektivisering av den förberedande obligatoriska förlikningsverksamheten i tvistemål. Han har därigenom uppkallat landsretssagfører PREBEN NEERGAARD (»Forligsmægling» s. 94 f) och fuldmægtig J. THESBJERG (»Sagen henvist til Retten» s. 95 f) till kritik. Båda synas mena

att den nu föreskrivna förlikningsverksamheten i forligskommissionerna är mera till omgång än till nytta. Frågan har ingen direkt aktualitet för Sveriges vidkommande men med hänsyn till föreskriften i nya RB 42: 17 om domarens förlikningsverksamhet förtjänar den dock att uppmärksammas. Stor takt och försiktighet från domarens sida är på sin plats vid tillämpningen av detta stadgande. — Under rubriken »Strafferetlig Deflation» (s. 97—109) har statsadvokat JØRGEN TROLLE lämnat ett synnerligen läs- och tänkvärt bidrag till belysning av vissa kriminalpolitiska problem som inte äro helt specifikt danska. Kristiden har medfört en straffrättslig inflation, särskilt märkbar i fråga om de korta frihetsstraffen (obs. att Danmark har det kortvariga »Hæfte» som ej har någon motsvarighet hos oss). Brott som tidigare bestraffats med böter, bestraffades under ockupationstiden med frihetsstraff, för en mängd krisförseelser var frihetsstraff det normala eller stundom enda straffet o. s. v. Frihetsstraffets ökade frekvens medförde att dess disciplinära och preventiva värde minskades. »Det er skadeligt, hvis det kommer derhen, at en Straf ikke virker synderligt forringende paa en Mands Omdømme, og at Tanken om den ikke virker særligt afskrækkende.» Som ett särskilt ont tillkom att verkställigheten på grund av trängseln i fängelserna ofta väsentligt fördröjdes. Nu vill Trolle ha någon deflation i all denna inflation. Speciellt två önskemål framför han. För det första skall man söka bli kvitt allehanda små straffsanktionerade förbud som inte kunna upprätthållas. Man bör ha färre förbudsbestämmelser men dessa skola efterlevas och efterlevas noga. Vidare bör man i den omfattning det är möjligt använda böter i stället för korta frihetsstraff. — Prof. STEPHAN HURWITZ anmäler (s. 113—121) Louis le Maires doktorsavhandling »Legal Kastration i strafferetlig Belysning». Hurwitz tar särskilt upp till diskussion frågan om avhandlingen med hänsyn till sitt ämne »hører hjemme under den retsvidenskabelige fakultet». Den utgör det första kriminologiska arbete som legat till grund för disputation för juris doktorsgraden i Danmark. Hurwitz säger att »det vilde være yderst uheldigt for den kriminologiskeforsknings fremtid her i landet, dersom kriminologiske studier med nær tilknytning till strafferetten ikke skulde kunne finde hjemsted under samme fakultet som strafferetten». — Till hundraårsminnet av Julius Lassens födelse d. 4 juli 1847 höll prof. HENRY USSING i somras en föreläsning på Köpenhamns universitet om »Julius Lassen som Jurist» (s. 129—138), däri han belyser Lassens insatser som vetenskapman, universitetslärare och lagstiftare. Den gamle mannen var i vissa stycken ej fullt modern, ej ens för sin samtid. Han vägrade att skriva utlåtanden för betalning; ansåg han saken av särskild betydelse gav han sitt utlåtande men då utan ersättning.— Politifuldmæktig C. CHR. GIVSKOV ger (s 145—151) »Nogle Bemærkninger om ubestemte Straffedomme» ett ämne som behandlats senast i SvJT 1947 s. 481 och 538. — Under rubriken »Engelsk Lovgivningsarbejde» redogör cand. jur. MARGOT SATZ (s. 177—187) för ett antal under senare år tillkomna engelska lagar av huvudsakligen obligationsrättsligt innehåll. — Prof. KNUDILLUM behandlar (s. 190—196) »Ophør af Sælgerens Standsningsret» och avslutar redogörelsen med ett uttalande av att det är önskvärt att man vid den kommande revisionen av de nordiska köplagarna har uppmärksamheten

riktad på reglerna om stoppningsrätten, eftersom de äro i viss mån inkonsekventa. — Vidare märkes en artikel av højesteretssagfører C. L. DAVID »I hvilket Omfang kan den til en Aktie hørende Stemmeret udøves af andre end af Aktieejeren?»