Allmänprevention — ett praktiskt exempel. Då Svea Hovrätt anordnade muntligt förhör med de tre ynglingar, som avslöjats som s. k. sabbatssabotörer i Stockholm, hemställde jag att Hovrätten måtte nedsätta de stränga straffen — 8 år för den ledande 18-åringen — och åberopade därvid främst de tilltalades ålder. Åklagaren, stadsfiskal Glas, sade sig väl behjärta saken ur ynglingarnas egen synpunkt men han ville betona att det ur allmänpreventiv synpunkt vore nödvändigt att ett exempel statuerades. Jag vill minnas att mitt svar blev ungefär följande: Jag tror inte mycket på allmänprevention. Detta brott är unikt i Sveriges rättshistoria. Skulle det finnas potentiella förbrytare med liknande inställning som dessa pojkar, borde väl någon av dem ha
stimulerats av det inträffade och under den långa tid, varunder ända upp till 35,000 man delvis under väldigt pressackompanjemang jagade den okände sabotören, begått sitt brott. Helst som polisens stora svårigheter, ja oförmåga, att infånga den okände, var det allmänna samtalsämnet. Men ingen kom. För vem ville man då ha avskräckningsmomentet?
Häromdagen fick jag en illustration till min tes. Jag biträdde — 10 månader efter det nyssnämnda ynglingar ertappats och ett halvt år efter det de dömts av Stockholms Rådhusrätt till sina stränga av Hovrätten fastställda straff — inför samma rådhusrätt en 16-årig häktad pojke, som erkänt ett flertal mordbränder i Stockholm tillsammans med en ännu yngre pojke. Mordbränderna hade ägt rum under de sista sex månaderna. På min direkta fråga förklarade pojken inför Rådhusrätten att han och hans kamrat väl kände till »sabbatssabotörerna» och att dessa vore deras förebilder. Deras önskan hade varit att anlägga mordbrand varje lördagskväll. Pojken, som var ganska klent begåvad och som förklarade att han i tidningarna bara läste serierna, kunde exakt ange straffen i det förutnämnda målet och han förklarade uttryckligen att han ansåg dessa straff mycket stränga.
Det enda hittills påvisbara resultatet av de ur allmänpreventiv synpunkt kraftigt utmätta straffen av det så mycket omskrivna brottet är alltså att ett par pojkar, i sin beundran för det inträffade och i fullt medvetande om sin föregångares påföljder, gjort de dömda till sina ideal.
Man blir icke övertygad om att straffet har avskräckande verkan. Den enskilde brottslingen drives och hejdas både medvetet och omedvetet av helt andra moment. Det tillkommer icke mig att i detta sammanhang diskutera botemedlen men jag hade i det senare av de två ovannämnda målen tillfälle att se en praktisk allmänpreventiv åtgärd. Det var när en stadstjänare på anmodan av ordföranden i Rådhusrätten och i samråd med åklagare och försvarsadvokat gick ner till det överfulla åhörarbåset och i bestämd ton anmodade alla som ej fyllt 18 år att avlägsna sig. De snopna pojkar och flickor, som då motvilligt reste sig och larvade ut ur rättssalen, längta nog inte tillbaka dit. Det gäller att smutsa brottets gloria.
Ragnar Gottfarb.