BALKARNA I SVERIGES RIKES LAG.

 

EN SKISS

 

AV JUSTITIERÅDET GÖSTA WALIN.

 

Sedan länge har arbetet att förnya 1734 års lag varit inriktat på att efter hand ersätta de gamla förmultnande balkarna med nya och, som man hoppas, bärkraftiga enheter av samma typ. Detta innebär i formellt hänsende, att varje ny balk indelas i ett antal kapitel med löpande nummer och med särskild paragrafering inom varje kapitel.
    Arbetet är med framgång slutfört i fråga om giftermålsbalken och rättegångsbalken. Härjämte föreligger sakkunnigförslag till en ny föräldrabalk, som motsvarar en del av den nuvarande ärvdabalken och är avsedd att inskjutas mellan giftermålsbalken och den nya ärvdabalk som är under utarbetande. Tillika har lagberedningen nyligen avgivit ett delbetänkande rörande jordabalken.
    Det är allmänt erkänt att både giftermålsbalken och rättegångsbalken äro till formen mycket tilltalande skapelser. Undertecknad, som deltagit i utarbetandet av förslaget till föräldrabalk, avstår av naturliga skäl från något allmänt omdöme om dess formella egenskaper men vill till diskussion framhålla vissa olägenheter som under arbetet anmält sig och som komma att med långt större styrka göra sig gällande, därest kodifieringsarbetet skall fortsätta på samma väg som hittills.
    Förslaget kan uppdelas i tre huvudavsnitt, nämligen 1—8 kap., vilka handla om börd, adoption, namn, vårdnad, underhåll och barnavårdsmän, vidare 9—19 kap., som i huvudsak ersätta den nuvarande förmynderskapslagen, samt slutligen 20 kap., som upptager ett jämförelsevis stort antal bestämmelser om rättegången. Mot balansen inom förslaget kan anmärkas, att bestämmelserna om förmynderskap och godmanskap (med 26 trycksidor) te sig alltför vidlyftiga mot de betydligt viktigare stad

 

16—487004. Svensk Juristtidning 1948.

 

gandena i 1—8 kap. (omfattande 12 trycksidor). Man har under arbetet varit bunden av den utformning som gällande lagar haft, och det har gällt att utan större omarbetning sammanfoga dem till ett systematiskt helt.
    Redan vid arbetets planläggning tillkännagav undertecknad för sin del tvekan om lämpligheten av att vid kodifieringsarbetet helt följa den metod som valts i fråga om giftermålsbalken och rättegångsbalken. Olägenheterna kunna visserligen icke sägas vara överväldigande stora för föräldrabalkens del, men det syntes likväl lyckligare att omedelbart börja tillämpa ett nytt, formellt något mindre elegant men praktiskt i mitt tycke vida överlägset system för modernisering av 1734 års lag. Det måste nämligen förutses, att den hittills tillämpade metoden icke kan användas t. ex. i fråga om byggningabalken och handelsbalken.
    I det system jag vill förorda är den ledande tanken att många smärre och ur sitt sammanhang lösryckta lagar böra undvikas men att man ej kan driva systematiseringen för långt. Det synes riktigt att t. ex. arbeta samman de olika barnalagarna till en större enhet. Därigenom vinnes överblick och sparas upprepningar. Dessutom faller det sig naturligt att utfylla påtagliga luckor och bortarbeta omotiverade inkonsekvenser. Däremot är sammankopplingen med förmynderskapslagen icke strängt nödvändig. Barnalagarna kunde bilda en enhet för sig, betecknad Lagom föräldrar och barn. Med en sådan begränsning hade den nuvarande förmynderskapslagen kunnat stå helt orörd med sin nuvarande beteckning Lag om förmynderskap. Den nya balken kunde ha förklarats bestå av dessa två lagar.
    Nu torde man emellertid icke kunna påstå, att det med en ändrad metod skulle vara ofrånkomligen nödvändigt att överhuvud tillskapa en särskild föräldrabalk. Vissa pietetsskäl, om ock ej så starka, tala för att i det längsta låta den gamla balkindelningen stå orörd. I så fall skulle nämnda båda lagar ingå i ärvdabalken jämte lagstiftningen om arv och testamente samt om boutredning och arvskifte; i någon form böra i sammanhanget intagas även vissa andra lagar av en typ som nu aldrig får rang och värdighet att införas i någon balk. Jag har tänkt mig att en sådan balk skulle förses med en ingress, som samtidigt hade till uppgift att utgöra ett vägledande register. En ny ärvdabalk skulle sålunda föregås av ett blad med ungefär följande utseende.

 

ÄRVDABALK

 

Ärvdabalken i Sveriges rikes lag består av följande lagar.¹

 

Sid.

 

1. Lag om föräldrar och barn

2. Lag om arv och testamente²

3. Lag om boutredning och arvskifte

4. Lag om förmynderskap

    Under balken upptagas tillika följande lagar och författningar.¹

1. Lag om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, som hade hemvist här i riket, m. m.....
2. Lag om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge ..
3. Lag om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo........
4. ... o. s. v.

 

    Redan en sådan förteckning före varje balk skulle utan tvivel för den oerfarne väsentligt underlätta att finna sig till rätta och uppspåra lagar som mera sällan tillämpas och i Skarstedts lagedition återfinnas antingen instoppade här och där under något kapitel i en balk eller ock, utan någon systematisering, i bihanget. Att i det nuvarande sakregistret finna rätt uppslagsord är kanske ej alltid så lätt. Det är måhända icke för djärvt att dessutom rekommendera, att jämväl kapitelindelningen i de olika lagarna upptages på försättsbladet till balken, ty varför skall ej den viktiga bok, som lagen utgör, vara försedd med sådana hjälpmedel som lämpligt placerade och verkligt upplysande kapitelförteckningar, då varje struntroman skyltar därmed. För lekmännen vore det ett ofantligt framsteg, och man vågar nog påstå att det även för flertalet jurister skulle innebära lättnad i arbetet.
    Envar torde kunna inse, hur avgjort mycket lättare man med det förordade systemet skulle kunna inom överskådlig tid hyvsa även sådana balkar som byggningabalken och handelsbalken, men jämväl kodifieringen av jordabalk, straffbalk och utsök

 

¹ Till förekommande av eventuell invändning må framhållas, att promulgeringen kan ske i följande form: Vi Gustaf etc... hava med riksdagen funnit gott förordna, att ärvdabalken i 1734 års lag skall bestå av .... samt att under balken skola tillika upptagas följande lagar och författningar, nämligen.... När en ny lag tillkommer, förordnas, att den skall ingå i eller upptagas under vederbörande balk, därvid eventuellt även platsen närmare preciseras.

² Inkl. lagen om arvsavtal och möjligen även lagen om arvsfonden.

 

ningsbalk skulle i hög grad underlättas. Det blir bl. a. icke erforderligt att utfylla förefintliga luckor i lagstiftningen med samma konsekvens som vid den hittills tillämpade metoden, något som ej minst med hänsyn till det nordiska samarbetet skulle inom obligationsrätten möta synnerliga svårigheter. Jag återkommer i det följande till skisser över det utseende balkarna förslagsvis skulle kunna erhålla. Dessförinnan vill jag försöka utveckla de omedelbara praktiska fördelarna av det kodifieringssystem som här skisserats för ärvdabalkens del. Det må förut skickas, att en kodifiering av vad som bör höra till en balk svårligen kan anses mindervärdig enbart därför att balken i förstahand indelas i ett antal lagar i stället för att omedelbart indelas i kapitel.
    Om man ser på lagen om förmynderskap och på lagen om boutredning och arvskifte, skulle den äldre och i förslaget till föräldrabalk tillämpade metoden medföra, att alla kapitel i vardera lagen finge nya nummer i en ny enhet (balk) och att åtminstone för förmynderskapslagens del bl. a. ett antal paragrafer skulle flyttas till ett sammanfattande kapitel med processuella bestämmelser för balken. Operationer av denna art medföra i och för sig ett icke obetydligt arbete för vederbörande lagstiftningskommitté, för departementet, för lagrådet och för riksdagen liksom för dem som eljest vilja följa med lagstiftningen. All lagtext —om mängder av sidor — skall också omtryckas i betänkande, proposition, riksdagsutlåtande och författningssamling. Vidare blir allt material som för närvarande användes för tolkning och tillämpning av lagarna ofantligt mycket svårare att utnyttja. Bl. a. måste alla hänvisningar till lagrum s. a. s. översättas, med de risker för fel som detta innebär. Vad nu sagts gäller bl. a. lagberedningens omfångsrika betänkanden i ämnet, propositioner, riksdagsutlåtanden, avd. II i Nytt Juridiskt Arkiv, rättsfallen i avd. I och icke minst förefintliga kommentarer. Därest i sinom tid nya upplagor av kommentarerna utkomma, gäller om dessa, att de icke torde komma att avse ett avslutat helt utan allenast ett brottstycke av en balk, vilket kan vara svårt att genomföra och är mindre tilltalande ur estetisk synpunkt. Och hur oekonomiskt är det icke att använda den kvalificerade arbetskraft som utarbetat kommentarerna för att på otaliga ställen sitta och pricka in varje formell ändring med anledning av kodifieringen? Beträffande förmynderskapslagen finnas vidare hos

 

överförmyndare, advokater och förmyndare m. fl. otaliga exemplar av smärre handböcker med hela förmynderskapslagens text, vilka framdeles icke bli korrekta och i varje fall ej kunna användas av tjänstemännen — för att ej tala om olika formulär, som måste korrigeras m. m.
    En ytterligare omständighet bör påpekas. I nuvarande lagedition står anmärkt, när ett lagrum erhöll sin senaste lydelse. Härigenom underlättas t. ex. att gå till avd. II i NJA för att studera motiven. I en ny balk kommer sannolikt detta hjälpmedel att försvinna beträffande förfluten tid, varför man på annat sätt måste kontrollera, när den aktuella lydelsen genomfördes.
    Följes i stället det här förordade systemet, undviker man, såvitt angår nämnda båda lagar, alla sådana olägenheter. Däremot uppkomma t. ex. genom tillskapandet av sådana större enheter som lagen om föräldrar och barn samt lagen om arv och testamente olägenheter av samma natur. Här finnes emellertid möjlighet att pröva om fördelarna uppvägas av nackdelarna. Enligt min mening är det uppenbart, att en systematisk lag om föräldrar och barn är i hög grad önskvärd, och jag finner även en gemensam lag om arv och testamente värd sitt pris. Men i övrigt böra väl tid och krafter brukas på nyttiga arbetsuppgifter och i det längsta undvikas, att kostnader och olägenheter åsamkas staten och allmänheten för att i ännu en eller två balkar nå det mål man tidigare satt sig före — till glädje allenast för en eller annan finsmakare på lagstiftningens område. I längden är den nuvarande metoden dödsdömd.
    Jag vill nu försöka skissera, hur jordabalk, byggningabalk, handelsbalk, straffbalk och utsökningsbalk skulle kunna se ut.
 

JORDABALK

 

Jordabalken i Sveriges rikes lag består av följande lagar.

 

Sid.

Avd.     I.      1. Lag om fast egendom¹

                       2. Lag om nyttjanderätt och servitut².

Avd.    II.     3. Lag om lagfart³

                      4. Lag om inteckning⁴

 

¹ Inkl. fång därtill.

²  » tomträtt, vattenfallsrätt och åborätt (?).

³  » inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt.

⁴  » inteckning i tomträtt och vattenfallsrätt samt registrering av elektriska anläggningar. 

Sid.

Avd.      III.        5. Jorddelningslag för landet

                              6. Fastighetsbildningslag för stad

                              7. Lag om sammanläggning av fastigheter på landet

                              8. Lag om jorddelning i Kopparbergs län

                              9. Ensittarlagen

                              10. Lag om ägofred

Avd.       IV.        11. Lag om häradsallmänningar

                              12. Lag om bysamfälligheter

 

    Under balken upptagas tillika följande lagar och författningar.

 

1. Lag om förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom

2. Lag om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag

3. Lag om bulvanförhållande i fråga om fast egendom

4. Lag om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag

5. Lag om avlösning av vissa frälseräntor

6. o. s. v.

 

    Fältet är naturligtvis fritt för rationalisering och sammanförande av strölagar till större enheter. Det förefaller vara en mycket stor fördel att under jordabalken sammanföra och i sitt naturliga sammanhang katalogisera även jorddelningslagstiftningen, helst som lagarna hänvisa till varandra.

 

BYGGNINGABALK

 

Byggningabalken i Sveriges rikes lag består av följande lagar.

 

Sid.

1. Byggnadslag jämte byggnadsstadga

2. Brandlag jämte brandstadga

3. Lag om expropriation.

4. Vattenlag

5. Lag om elektriska anläggningar

6. Gruvlag jämte gruvstadga

7. Lag angående stenkolsfyndigheter m. m

8. Skogsvårdslag (?)

9. Lag om allmänna vägar

10. Lag om enskilda vägar

 

    Under balken upptagas tillika följande lagar och författningar.

 

1. Lag om jakt jämte jaktstadga

2. Lag om fiske jämte fiskestadga

3. o. s v

 

    Naturligtvis uppkomma här många placeringsspörsmål som kunna diskuteras. Nu avses ej att ens preliminärt taga ståndpunkt till alla dylika frågor. Det må påpekas, att de till balken hänförda lagarna i stor utsträckning hänvisa till varandra.

 

HANDELSBALK

 

    Handelsbalken i Sveriges rikes lag består av följande lagar.

 

Sid.

 

Avd.         I.           1. Avtalslag

Avd.        II.          2. Skuldebrevslag

                                3. Växellag

                                4. Checklag

                                5. Lag (eller lagar) om moratorium, nedsättning i allmänt förvar, dödning av förkommen handling, preskription (och vissa utfästelser omgåva?)

                                6. Lag om borgen, pant, förlagsinteckning, inteckning i fartyg (och förmånsrätt?)

Avd.        III.        7. Köplag

                               8. Lag om avbetalningsköp

Avd.        IV.        9. Lag om lån, lega och deposition

Avd.          V.      10. Lag om sysslomän (kommission m. m.)

Avd.        VI.       11. Lag om försäkringsavtal

                              12. Lag om trafikförsäkring

Avd.      VII.       13. Lag om (utomobligatoriskt) skadestånd

Avd.    VIII.       14. Näringsfrihetslag

Avd.        IX.       15. Lag om aktiebolag

                              16. Lag om bankrörelse.

                               17. Lag om försäkringsrörelse

                              18. Lag om ekonomiska föreningar

                              19. Lag om bostadsrättsföreningar

                             20. Lag om understödsföreningar

                             21. Lag om handelsbolag och enkla bolag

                             22. Lag om samäganderätt

 

    Under balken upptagas tillika följande lagar och författningar.
1. Lag om kollektivavtal

2. ...... o. s. v.

 

    Det förtjänar övervägas, huruvida avd. IX lämpligen kan utbrytas till en särskild bolagsbalk.

 

STRAFFBALK

 

    Straffbalken i Sveriges rikes lag består av följande lagar.

 

Sid.

1. Lag om straffrättens allmänna grunder

2. Lag om brotten

3. Lag om straff och skyddsåtgärder

4. Eventuella särskilda verkställighetslagar

5. Lag om utlämning av förbrytare.

 

    Under balken upptagas tillika följande lagar och författningar.

 

1. Lag om straffregister

2. Skattestrafflag

3. ...... o. s. v.

 

    Inom parentes må anmärkas, att om straffbalken uppdelas på flera lagar, den praktiska olägenheten av att med tillämpning av nuvarande citeringssystem ofta behöva åberopa flera lagar möjligen kan undvikas genom att man i allmänhet inskränker sig till att citera tillämplig paragraf i lagen om brotten.

 

UTSÖKNINGSBALK

 

    Utsökningsbalken i Sveriges rikes lag består av följande lagar.

 

Sid.

 

1. Utmätningslag¹

2. Införsellag

3. Konkurslag

4. Lag om ackordsförhandling utan konkurs

 

    Under balken upptagas tillika följande lagar och författningar.
1. Lag om järnvägs konkurs..... :......

2. Lag om bankaktiebolags och sparbanks konkurs ...

3. Lag med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge.

4. o. s. v.

 

    Många viktiga rättsområden ha ej kommit med i de skisserade balkarna, såsom sjörätt, lufträtt, patenträtt, varumärkes och firmarätt, illojal konkurrens, rätt till konstverk m. m. Måhända kan man låta de immateriellträttsliga lagarna bilda en ny balk, för vilken jag dock ej kunnat finna någon lämplig beteckning. I sak skulle den utgöra en auktorsbalk.

 

¹ Inkl. all specialexekution utom införsel.

 

    Avslutningsvis må framhållas, att om det system som här rekommenderats skulle komma att tillämpas, det måste innebära en avsevärd lättnad för lagstiftaren även på det sättet att han ej behöver vid varje ändring riva i en större balk, med de besvärliga konsekvenser som därav kunna följa, utan kan hålla sig till en mera begränsad enhet. Med den stora rörlighet som numera utmärker lagstiftningen är jämväl denna synpunkt förtjänt av att hållas i minnet.
    Såsom ett praktiskt uppslag må ytterligare framkastas, att varje balk i blivande lagedition pagineras för sig, varigenom undvikes att rubbning i en viss balk behöver påverka pagineringen av andra. I händelse så sker skulle vidare varje balk genom särtryck lätt kunna utgivas i separatupplaga och på så sätt även det aktuella behovet av handböcker över lagstiftningen inom begränsade rättsområden i någon mån tillgodoses. Präster, medlare och advokater med äktenskapsmål som specialitet kunde förse sig med giftermålsbalken; barnavårdsnämnder, barnavårdsmän, boutredningsmän, skiftesförrättare, överförmyndare, förmyndare och gode män med ärvdabalken; lantmätare, skiftesgodemän och andra jordspecialister med jordabalken; stadsplanerare, brandmän, vattenbyggare, expropriationsnämnder, bergmästare, vägbyggare m. fl. med byggningabalken; köpmän, bankmän, försäkringsmän och bolagsmän med handelsbalken; brottmålsjurister och fångvårdsmän med straffbalken samt utmätningsmän, andra exekutorer och konkursförvaltningsorgan med utsökningsbalken. På sätt förut nämnts skulle varje balk bli såvitt möjligt systematiskt uppställd och försedd med en paginerad innehållsförteckning. Det förefaller att kunna bli mycket användbara och lätthanterliga volymer, som bekvämligen kunna medföras i fickan t. ex. av advokater vid tingsresor eller till vanliga sammanträden och överläggningar. Den som vill kan interfoliera sitt exemplar och förse det med kommentarer och utläggningar som han gjort vid studiet av litteratur och rättsfall eller eljest i sin praktiska verksamhet.
    Även andra praktiska fördelar kunna framhållas men det sagda må vara nog.

 

SVENSK RÄTTSPRAXIS

 

RÄTTSFALL FRÅN HOVRÄTTERNA

 

5.

 

Lagen d. 5 juni 1942 om straff för överträdelser av vissa ransoneringsförfattningar har ansetts icke tillämplig å obehöriga förvärv och överlåtelser av falska inköpsbevis för ransonerade varor.

 

Jfr NJA 1947 B. 563.

 

    Genom KK d. 25 febr. 1944, som trädde i kraft d. 11 mars 1944, gjordes tillägg till 2 § KF d. 17 juni 1943 med vissa bestämmelser ang. handeln med ransonerade varor, m. m., varigenom stadgades, att vad i 9och 10 §§ sistnämnda KK är stadgat om inköpsbevis skall gälla, ändock att beviset är falskt. Tillägget föranledde icke någon ändring i lagen d. 5 juni 1942 om straff för överträdelser av vissa ransoneringsförfattningar.
    Allmän åklagare påstod vid Stockholms RR ansvar å försäljaren Knut Hjalmar Olof Berg för att denne i Stockholm dels någon dag i okt. 1945 av direktören F. E. Hæggström obehörigen förvärvat inköpsbevis, motsvarande 500 kg socker, samt därefter mot desamma olagligen inköpt samma mängd socker ävensom i strid mot gällande ransoneringsbestämmelser överlåtit sockret till disponenten G. F. Cronqvist för 1,184kr. dels vid olika tillfällen under åren 1942—1945, utöver vad nyss sagts, obehörigen förvärvat inköpsbevis, motsvarande 15,815 kg socker, samt kort tid efter de olika förvärven överlåtit bevisen till Cronqvist för 25,908 kr. 50 öre dels under åren 1942—1945 förmedlat olaglig försäljning till Cronqvist av 10,950 kg socker för ett pris av tillhopa 5, 651 kr. 50 öre dels vid två tillfällen i slutet av år 1945 förmått försäljaren L. B. Pettersson ej mindre att obehörigen förvärva inköpsbevis, motsvarande tillhopa 1,000 kg socker, än även att mot bevisen inköpa motsvarande varumängd, som Berg därefter i strid mot gällande ransoneringsbestämmelser förvärvat av Pettersson och för 2,000 kr. överlåtit till konditorn N. E. A. Bergenholtz, dels ock vid något tillfälle i början av år 1946 av handelsbiträdet B. A. V. Johansson obehörigen förvärvat inköpsbevis, motsvarande 720 kg socker, varefter Berg sålt bevisen till annan person för 1,008 kr. Åklagaren yrkade tillika åläggande för Berg att till Kronan såsom vederlag utgiva tillhopa 36,052 kr.
    RR:n (hrr Gauffin, Kettner och Linnander) yttrade i utslag d. 18 mars 1946: R:n finner i målet utrett, att Hæggström en dag troligen i okt.

 

1945 i Stockholm mot vederlag förvärvat inköpsbevis, motsvarande 500 kg socker, samt kort därefter likaledes i Stockholm överlåtit inköpsbevisen till Berg för 550 kr.; att Berg efter förvärvet av sist omförmälda inköpsbevis använt desamma vid inköp i Stockholm av 500 kg socker, vilket socker han därefter i strid mot gällande ransoneringsbestämmelser i Stockholm överlåtit till Cronqvist för 1,184 kr.; att Pettersson på anstiftan av Berg vid två olika tillfällen i slutet av år 1945 i Stockholm mot vederlag förvärvat inköpsbevis, motsvarande tillhopa 1,000 kg socker, samt därefter använt desamma vid inköp av 1,000 kg socker ävensom i strid mot gällande ransoneringsbestämmelser försålt sockret till Berg för 1,750 kr.; att Berg efter förvärvet av sist omförmälda sockerparti i strid mot gällande ransoneringsbestämmelser försålt detsamma i Stockholm till Bergenholtz för 2,300 kr.; att Johansson en dag på hösten 1945 och vid ett tillfälle i början av 1946 i Stockholm mot vederlag förvärvat inköpsbevis för socker, motsvarande sammanlagt 720 kg, samt därefter överlåtit inköpsbevisen till Berg för sammanlagt 792 kr.; att Berg efter förvärvet av sist omförmälda inköpsbevis i Stockholm försålt desamma för 1,008 kr.; att Berg vid olika tillfällen fr. o. m. »försommaren 1943» t. o. m. år 1945 i Stockholm utöver här ovan angivna från Hæggström förvärvade inköpsbevis för socker, motsvarande 500 kg sådan vara, mot vederlag förvärvat ytterligare sådana bevis, motsvarande tillhopa 15,815 kg socker, vilka inköpsbevis han därefter överlåtit till Cronqvist för 25,908 kr. 50 öre; samt att Cronqvist i anslutning till de olika förvärven av sist omförmälda inköpsbevis — under medverkan av Berg, såvitt avser en kvantitet av 10,950 kg för ett pris av sammanlagt 5,651 kr. 50 öre — med användande av bevisen i Stockholm inköpt socker i och för Aktiebolaget Konditori Vivells rörelse, vilket socker haft ett värde av 8,239 kr. 7 öre.
    Med hänsyn till den omfattning, i vilken Berg överträtt ransoneringsförfattningarna, finner RR:n Berg förskylla ansvar för grovt brott.
    I målet är upplyst, att Berg genom RR:ns lagakraftvunna utslag d. 15 juni 1943 villkorligt dömts, jämlikt 2 § 5) lagen d. 5 juni 1942 om straff för överträdelser av vissa ransoneringsförfattningar och 17 § 2 st. KK d. 31 aug. 1940 ang. reglering av brödsädsförbrukningen, jämförda med 4 kap. 1 och 2 §§ strafflagen, för försäljning av inköpsbevis för ransonerad vara vid tre olika tillfällen under sensommaren och hösten 1942 att hållas i fängelse 3 mån.
    På grund av vad nu anförts prövar RR:n rättvist döma Berg — jämte det RR:n förklarar anståndet med det Berg tidigare villkorligt ådömda straffet förverkat — med undanröjande av straffbestämningen i RR:ns ovan omförmälda utslag av d. 15 juni 1943, jämlikt de i samma utslag åberopade lagrummen samt 6 § 1 st. KK d. 9 april 1940 ang. reglering av handeln med socker, 5, 6, 9 och 10 §§ KK d. 17 juni 1943 med vissa bestämmelser ang. handeln med ransonerade varor, m. m. ävensom 3 kap. 1 och 3 §§ samt 4 kap. 3 § strafflagen för obehörigt förvärv och olovlig överlåtelse av inköpsbevis för ransonerade varor samt olaga för

 

värv och olaga överlåtelse av ransonerade varor ävensom delaktighet i brott, varom nu nämnts, till ett gemensamt straff av straffarbete 8 mån.
    Härjämte förpliktas Berg att till Kronan i vederlag utgiva 36,052 kr.

 

    Berg anförde besvär under yrkande, i första hand att han måtte erhålla villkorlig dom samt i andra hand att straffet måtte nedsättas.
    Åklagaren bestred i avgiven förklaring bifall till besvären.
    Svea HovR (hrr Poss, Aminoff, A. Lindstedt och Wallmark) yttrade utslag d. 24 jan. 1947: Av utredningen framgår, att Berg under tiden nov. 1942—febr. 1944 ej mindre obehörigen förvärvat inköpsbevis, motsvarande tillhopa 1,850 kg socker, än även mot vederlag överlåtit dessa bevis å Cronqvist, att Berg under tiden slutet av mars 1944—början av år 1946 obehörigen förvärvat inköpsbevis, motsvarande tillhopa 15,185 kg socker, ävensom förmått Pettersson att inköpa sådana bevis, motsvarande tillhopa 1,000 kg, att Berg under sistnämnda tid sålt bevis, motsvarande 14,685 kg socker, till andra personer — därav bevis för 13,965 kg till Cronqvist — samt att Berg vid försäljningarna efter febr. 1944 i vederlag uppburit tillhopa 22,579 kr.
    I målet får emellertid anses vara utrett, att samtliga bevis voro falska.
    På grund härav samt då förvärv och överlåtelse av falska inköpsbevis för ransonerade varor före d. 11 mars 1944 ej voro straffbelagda i vederbörande ransoneringsförfattningar,
    finner HovR:n Berg — vilken vid sin befattning med bevisen icke, såvitt visats, ägde vetskap om att de voro falska — icke kunna fällas till ansvar i vad avser nyssnämnda inköpsbevis, motsvarande tillhopa 1,850 kg socker.
    Beträffande Bergs olovliga befattning med övriga ovan anmärkta inköpsbevis finner HovR:n lika med RR:n Berg förfallen till ansvar förförvärv och överlåtelser av dessa, dock att, enär inköpsbevisen voro falska, lagen d. 5 juni 1942 icke är tillämplig i förevarande fall.
    I målet är vidare, såsom RR:n funnit, utrett att Berg i slutet av år
    1945 förmått Pettersson att i strid mot gällande ransoneringsbestämmelser inköpa tillhopa 1,000 kg socker, varefter Berg — fortfarande i strid mot gällande bestämmelser — förvärvat sockret av Pettersson och sålt detsamma till Bergenholtz för 2,300 kr., samt att Berg under tiden nov. 1942—sept. 1945 dels biträtt en i målet omnämnd person att i strid mot ransoneringsbestämmelserna till Cronqvist sälja tillhopa 10,950 kg socker för ett pris av 5,651 kr. 50 öre och dels själv olagligen sålt 500 kg socker till Cronqvist för 1,184 kr. Lika med RR:n finner HovR:n nyss angivna brott vara att bedöma såsom grova.
    På grund av vad anförts prövar HovR:n lagligt att — under hänsynstagande till att anståndet med det Berg genom RR:ns utslag d. 15 juni 1943 villkorligt ådömda straffet av fängelse 3 mån. jämlikt 11 § lagen d. 28 juni 1918 ang. villkorlig straffdom förklaras förverkat — på det sätt ändra överklagade utslaget, att Berg dömes, jämlikt 17 § 2 st. KK d. 31 aug. 1940 ang. reglering av brödsädsförbrukningen, 4 och 6 §§ KK d. 9 april 1940 ang. reglering av handeln med socker, 2, 5, 6, 9 och

 

10 §§ KK d. 17 juni 1943 med vissa bestämmelser ang. handeln med ransonerade varor, m. m., 2 § 1), 2) och 5) lagen d. 5 juni 1942 om straff för överträdelser av vissa ransoneringsförfattningar ävensom 3 kap. 1 och 3 §§ samt 4 kap. 1, 2 och 3 §§ strafflagen, att för vad Berg enligt vad ovan angivits ligger till last hållas till straffarbete 5 mån., varjämte HovR:n nedsätter det belopp Berg har att i vederlag till Kronan utgiva till 31,714 kr. 50 öre.
    Berg sökte tillstånd att fullfölja talan.
    HD (Just.R:n Forssman, Santesson och Walin) avslog i utslag d. 17 juni 1947 ansökningen (NJA 1947 B 563).

 

6.

 

Besvär, som till HovR ingivits kl. 16.35 (efter tjänstetidens slut) å tjugonde dagen från utslagets dag, hava förklarats deserta.

 

Jfr NJA avd. II 1944 s. 608, RÅ 1941 s. 16 och not Fi 223.

 

    I en d. 10 juni 1947 till HovR:n över Skåne och Blekinge ingiven skrift anfördes besvär över ett enligt uppgift av Västra Göinge HR d. 21 maj samma år meddelat utslag. Besvärsskriften ingavs kl. 16.35 ovannämnda dag till förste expeditionsvakten Ragnar Jönsson i dennes tjänstebostad i hovrättsbyggnaden. Jönsson inlade omedelbart besvärsskriften i aktuariens tjänsterum. Aktuarien, vars tjänstetid slutar kl. 16.00, befann sig vid tillfället ej i hovrättsbyggnaden.
    HovR:n (hrr Wieslander, Bergström och Linder) fann i utslag d. 13 juni 1947 besvären såsom ej inkomna i laga tid icke kunna upptagas till prövning.
    Hovrättsrådet Lundquist var skiljaktig och yttrade: I målet är upplyst, att besvärsskriften lämnades d. 10 juni 1947 kl. 16.35 till en vid HovR:n anställd expeditionsvakt i hans tjänstebostad i hovrättsbyggnaden, att expeditionsvakten omedelbart inlade skriften å aktuariens tjänsterum och att personalen å aktuariekontoret då lämnat hovrättsbyggnaden.
    Enligt meddelad besvärshänvisning skulle besvärsskriften hava ingivits senast nyssnämnda dag före tjänstetidens slut.
    Tjänstetiden, som ej är att likställa med mottagningstiden, å aktuarieexpeditionen slutar regelmässigt kl. 16. Dörrarna till hovrättsbyggnaden bruka låsas omkring kl. 14.30.
    Vid flertalet statliga verk torde tjänstetiden sluta kl. 17. Om den tidigare tidpunkten för tjänstetidens slut å HovR:ns aktuariekontor har ej genom anslag eller annorledes tillkännagivande lämnats allmänheten.
    Vid angivna förhållanden finner jag, att besvären måste anses hava inkommit inom laga tid, i följd varav och då underrättens protokoll ej ingivits jag förordnar att akten i målet skall återställas till aktuarien för vidare på honom ankommande åtgärder.