FR. VINDING KRUSE, Ejendomsretten. I—III. 2. Udgave. Kbhvn 1945—1946. Gad. 1854 S. Da. Kr. 91.00.
Första upplagan av förestående välkända arbete anmäldes av FRANTZ DAHL i SvJT 1931 s. 17 och 1934 s. 151. Där lämnades även en bred, mycket talande redogörelse för arbetets innehåll, och denna skall icke här upprepas. Det är som bekant ett utomordentligt vittomspännande program, som fullföljes i förevarande redan kvantitativt sett högst betydande verk. Vinding Kruse syftar långt vidare än vad man eljest i rättsvetenskapliga framställningar, i eller utanför Norden, har erfarenhet av. Han undersöker i vidlyftiga utredningar de juridiska grundbegreppen, kritiserar ingående olika sociala ideologier, framlägger forskningsresultat från andra samhällsvetenskaper än juridiken, gör upp planritningar de lege ferenda på skilda rättsområden, företager till belysning av gällande rätt långa strövtåg på rättshistoriens och den komparativa rättsforskningens domäner o. s. v. — allt med en fascinerande intensitet och inlevelse i problemen samt med en framställningskonst, som i sin suggestiva kraft innebär en njutning för läsaren.
I den nya upplagan har, såsom framhålles i förordet till första bandet, arbetet förts up to date beträffande såväl lagstiftning och rättspraxis som rättslitteratur; vad den senare angår säger sig förf. överallt ha tagit ställning till den av första upplagan föranledda vetenskapliga diskussionen. Om någon mera uttömmande redovisning för doktrinen är det dock givetvis icke fråga, allra minst vad den svenska beträffar. I vissa hänseenden har framställningen koncentrerats. Bland annat gäller detta behandlingen av de problem, som sammanhänga med distinktionen mellan sakrätt och obligationsrätt — ett område, där förf. i första upplagan gjorde en betydelsefull insats.
Vinding Kruses verk är otvivelaktigt i hög grad ägnat att egga till motsägelse och kritik, en naturlig konsekvens redan därav, att i detsamma dryftas så många, så omfattande och så brännbara frågor. På åtskilliga punkter gäller nog, att framställningen spänner över så mycket, att det icke kan undgås att vad som säges knappast blir helt riktigt eller i allt fall icke innefattar några vetenskapliga framsteg. Så förhåller det sig