Självstyrelse för Färöarna. Genom en av den danska riksdagen nyligen antagen Lov om Færøernes Hjemmestyre, vilken trätt i kraft den 1 april 1948, ha Färöarna erhållit ett betydande mått av självstyrelse inom den danska riksenheten.
    Tidigare utgjorde öarna ett vanligt danskt amt, som dock hade vissa särskilda rättigheter. Danska lagar blevo gällande också för Färöarna, såvida icke något annat uttryckligen bestämdes. Lagförslag, som uteslutande rörde Färöarna, skulle hänskjutas till öarnas folkrepresentation, lagtinget, för yttrande innan de förelades den danska riksdagen, medan lagar, som avsågo hela riket, innan de sattes i kraft på Färöarna likaledes skulle för yttrande underställas lagtinget.
    I den nya lagen fastslås, att Färöarna inom lagens ram utgöra »et selvstyrende Folkesamfund i det danske Rige». I överensstämmelse härmed skall, enligt vad lagen vidare föreskriver, det färöiska folket genom sitt lagting och en av detta upprättad förvaltning, landsstyret, övertaga ordnandet och skötseln av färöiska särangelägenheter. I fortsättningen skiljer lagen mellan angelägenheter, vilka redan i lagen förklaras vara färöiska särangelägenheter, och angelägenheter, beträffande vilka det genom senare förhandlingar skall avgöras huruvida och i vilken utsträckning de skola hänföras till sådana särangelägenheter. Den förra gruppen omfattar bl. a. de närmare bestämmelserna om lagtinget och om landsstyret, kommunallagstiftningen, socialvården, direkta och indirekta skatter, skolväsendet, jordbrukets, fiskets och det övriga näringslivets rättsförhållanden samt trafikväsendet till lands och sjöss. Till den senare gruppen ha bl. a. förts de kyrkliga förhållandena, polisväsendet och luftfarten. Som de viktigaste gemensamma riksangelägenheterna kvarstå utrikesrepresentationen, domstolsväsendet och försvaret ävensom bestämmelserna om de högsta statsorganen.
    Frågor, som enligt de nu återgivna bestämmelserna bliva att betraktas om färöiska särangelägenheter, skola för framtiden handläggas av Färöarnas lagting och landsstyre utan medverkan av Danmarks riksdag eller riksmyndigheterna. Kompetenstvister mellan rikets och Färöarnas statsorgan skola slitas av en nämnd, bestående av två medlemmar utsedda av den danska regeringen, två medlemmar utsedda av landsstyret, samt tre

 

ledamöter av Højesteret, vilka skola utses av denna domstols president. Om i nämnden enighet uppnås mellan de fyra av regeringen och landsstyret utsedda medlemmarna, är saken därmed avgjord. I motsatt fall träffas avgörandet av de tre ledamöterna av Højesteret.
    Färöarna skola alltjämt vara representerade i den danska riksdagen. Likaledes gäller även i fortsättningen, att lagförslag som uteslutande röra Färöarna skola hänskjutas till lagtinget för yttrande innan de föreläggas riksdagen, samt att i övrigt rikslagar icke skola sättas i kraft på Färöarna förrän de underställts lagtinget för yttrande; förstnämnda stadgande får uppenbarligen betydelse endast för lagstiftning i ämnen, som icke hänförts till färöiska särangelägenheter.
    Färöiska har erkänts som huvudspråk på öarna, men lagen föreskriver tillika, att sorgfällig undervisning i danska skall meddelas och att detta språk lika väl som färöiska skall få användas i officiella sammanhang. Vid överklagande av domar skola alla dokument på färöiska vara åtföljda av dansk översättning. Vidare har även den färöiska flaggan erkänts, dock att riksmyndigheterna också på färöiskt område skola föra Dannebrog.
    Då det nu antagna lagförslaget behandlades i den danska riksdagen yttrade Färöarnas landstingsman sedan många år, Poul Niclasen, att det frisinne, som i denna sak visats från dansk sida, alltid skulle stå som ett föredöme för förhandlingar mellan ett litet folk och ett större. Detta uttalande varslar väl för lagens blivande tillämpning och dess möjligheter att bliva till gagn för de båda folken.
    Genom sin härstamning och sitt språk — ett av de mjukaste och mest melodiska i våra länder — och genom en tusenårig historia höra färingarna Norden till. Också ha de, trots att åtskilligt i deras aktuella handelspolitiska situation kunde synas tala för en annan lösning, valt att låta sina öar förbliva en del av det danska riket. Även från de andra nordiska länderna gå emellertid varma välönskningar till lagtinget i Thorshavn, då detta nu förvandlats till vår nyaste lagstiftande församling.

S. P.