Redaktionen av Svensk Juristtidning. Föreningen för utgivande av SvJT har d. 7 juni 1948 till suppleanter i redaktionen utsett justitierådet Harry Guldberg och hovrättsassessorn Sture Petrén.
Värdet av akademiska meriter på domarbanan. Frågan härom har upptagits av chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, vilken efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anförde följande till statsrådsprotokollet d. 30 juni 1948:
»1943 års domarutredning har i enlighet med sina direktiv upptagit bl. a. frågan om värdet av akademiska meriter på domarbanan. Utredningen har i sitt den 30 juli 1946 avgivna betänkande angående vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna (SOU 1946:57) behandlat detta spörsmål och därvid även redogjort för vissa tidigare framställningar i ämnet.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 4 oktober 1938 förordade kanslern för rikets universitet vidtagande av särskilda åtgärder i syfte att uppmuntra yngre kvalificerade jurister till fortsatta teoretiska studier, varvid påtalades bristen på docenter inom de juridiska fakulteterna och framhölls, att en av de främsta orsakerna till att yngre jurister så sällan fullföljde sina studier till juris licentiatexamen och doktorsavhandling utan tvivel vore den, att den högre examen icke erfordrades som kompentensvillkor för några befattningar inom förvaltningen eller å domarbanan eller ens räknades såsom innefattande ett bestämt meritvärde vid befordringar.
De juridiska fakulteterna vid universiteten samt stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola upptogo därefter frågan om
särskild meritberäkning till övervägande. Avdelningen vid högskolan framlade i skrivelse till Kungl. Maj :t den 14 december 1938 förslag till författning i ämnet. Fakulteterna i Uppsala och Lund förklarade sig i skrivelse till Kungl. Maj :t biträda detta förslag. I motiveringen till förslaget uttalades, att ett uppställande av doktorsgrad såsom kompetensvillkor för befordran å domarbanan och inom förvaltningen icke syntes kunna ifrågakomma. Beträffande meritberäkning framhölls, att föreskrifter av liknande innebörd funnes för tillsättande av prästerliga tjänster (gällande fil. doktorsgraden), vissa läkarbefattningar samt läroverkslärartjänster.
De från fakulteterna och avdelningen inkomna framställningarna remitterades till universitetskanslern, som förordade vissa från fakultetetsförslaget delvis avvikande bestämmelser. Framställningarna jämte kanslerns förslag remitterades sedermera för yttrande till hovrätterna, till styrelserna för föreningen Sveriges häradshövdingar och föreningen Sveriges stadsdomare ävensom till vissa centrala ämbetsverk m. fl.
Enligt författningsutkasten skulle såväl disputationsprov som docenttjänstgöring m. m. räknas som tjänstemerit i viss omfattning. De föreslagna stadgandena innehöllo enligt den av universitetskanslern förordade utformningen i huvudsak följande, såvitt angår domstolsväsendet. Den som vid något av rikets universitet eller Stockholms högskola avlagt godkänt disputationsprov för vinnande av juris doktorsgrad i något av vissa angivna ämnen skulle för befordran på domarbanan äga tillgodoräkna sig disputationsprovet såsom om han under 2 år tjänstgjort i eller under hovrätt, därest detta prov, i vad avser innehållet, bedömts med något av betygen godkänd eller icke utan beröm godkänd, samt såsom 3 tjänsteår, om provet bedömts med högre betyg. De avsedda ämnena voro: privat-, straff- och processrätt, internationell privaträtt och rättshistoria, det sistnämnda ämnet därest avhandlingen behandlade de delar av rättshistorien, som äro anknutna till något av förut nämnda ämnen. Tjänstgöring såsom docent vid juridisk fakultet inom riket eller vid Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning i något av de nyss angivna ämnena skulle för den, vilken förvärvat full förtrogenhet med domstolsarbetet, tillgodoräknas vid befordran på domarbanan för den tid av intill 5 år, var under vederbörande varit förordnad att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla professur eller uppburit docentstipendium. Därutöver skulle vid befordran till tjänst, för vilken juridisk examen utgör kompetensvillkor, efter vad i varje fall prövades skäligt, avseende fästas vid vetenskapliga förtjänster inom de juridiska fakulteternas läroområde så ock vid tjänstgöring såsom docent eller professorsvikarie vid juridisk fakultet inom riket eller vid stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola. Genom ovannämnda stadganden skulle icke göras ändring i de föreskrifter rörande förutsättningarna för fiskals- och assessorsförordnande, som meddelats i de för hovrätterna utfärdade arbetsordningarna.
I de avgivna yttrandena har detta förslag i stort sett blivit tillstyrkt.
Domarutredningen har för egen del — efter att ha erinrat att utredningen endast haft att behandla frågan om akademiska meriters värde såvitt angår domarbanan — föreslagit följande. Disputationsprov i något av de i det föregående nämnda ämnena skulle tillgodoräknas som 2, högst 3 tjänsteår. Docenttjänstgöring skulle räknas som merit på domarbanan intill 3 år med rätt för vederbörande myndighet att, efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall, medgiva tillgodoräknande av ytterligare sådan tjänstgöring, dock längst intill 5 år. Sådant meritvärde som nu nämnts borde tillerkännas även tjänstgöring som docent eller professorsvikarie vid någon av handelshögskolorna. För rätt att tillgodoräkna disputationsprov eller docenttjänstgöring och därmed jämställd tjänstgöring skulle fordras att vederbörande förvärvat full förtrogenhet med domstolsarbetet. Det vore icke möjligt att efterge de kompetenskrav som erfordrades för erhållande av fiskals- och assessorsförordnande.
I den mån yttrandena över domarutredningens betänkande berört jämväl
nu förevarande spörsmål har utredningens förslag tillstyrkts med allenast smärre jämkningar, huvudsakligen av innebörd att vederbörande myndighet borde äga större frihet att bedöma meritvärdet än förslaget innebure.
Ett förslag om akademiska meriters värde på domarbanan, vilket mycket nära överensstämmer med universitetskanslerns i det föregående omnämnda förslag, innefattas i 1938 års docentutrednings betänkande SOU 1939:41. I anslutning till detta har frågan behandlats av 1945 års universitetsberedning i del III av dess betänkande (Universitetsbiblioteken, universitetsadministrationen m. m. SOU 1947: 75). Beredningen har föreslagit att juris doktorsgrad endast skall få tillgodoräknas som 2 tjänsteår. Docenttjänstgöring har föreslagits skola få tillgodoräknas intill 6 år, dock endast under sådan tid varunder vederbörande docent innehaft docent- eller forskarstipendium eller meddlat undervisning av minst den omfattning som åligger docentstipendiat. Slutligen har beredningen föreslagit att, när en tjänstgörande eller förutvarande docent- eller forskarstipendiat utnämnes till tjänst, vars lön regleras av allmänna lönereglementet eller liknande författning, han skall inplaceras i den löneklass, som skulle ifrågakomma om han utnämnts till ifrågavarande tjänst redan vid den tidpunkt då han erhöll docentstipendiet.
Sedan ganska lång tid ha betydande svårigheter mött att rekrytera lärarbefattningarna inom de juridiska fakulteterna. Anledningarna härtill kunna ha varit flera. En av de väsentligaste orsakerna torde emellertid ha varit att högre akademiska meriter ej tillerkänts värde på andra juridiska banor, främst domarbanan. Den som efter juris kandidatexamen och grundläggande praktisk tjänstgöring fortsatt sina teoretiska studier i förhoppning att så småningom erhålla en ordinarie lärarbefattning har, om denna förhoppning av någon orsak ej gått i uppfyllelse, i allmänhet varit hänvisad att söka övergå till domarbanan; att än en gång deltaga i tävlan om någon professur har, med hänsyn till dessa tjänsters fåtalighet, ofta ej kunnat ifrågakomma. I den ganska noga inrutade befordringsturen på domarbanan riskerar han emellertid att bli placerad ungefär jämsides med de jurister, vilka vid denna tidpunkt endast medhunnit grundläggande teoretiska studier och tingstjänstgöring. Den vetenskapligt utbildade juristen kommer sålunda långt efter sina jämnåriga. Ett sådant resultat har icke kunna undgå att framstå som orättvist, eftersom de högre juridiska studierna uppenbarligen ökat vederbörandes kvalifikationer också för domarbanan. Det är förklarligt, om under dylika ovissa förhållanden mången ung jurist med fallenhet för teoretiska studier dragit sig för att offra de år, som studierna fram till disputationsprov skulle kräva, och i stället omedelbart ägnat sig åt praktisk tjänstgöring. En reglering av akademiska meriters värde på domarbanan skulle kunna minska de nu angivna otillfredsställande konsekvenserna. Och den skulle dessutom kunna medföra det önskvärda resultatet, att unga jurister oftare än nu är fallet ägnade några år åt högre teoretiska studier för att göra sig mera skickade för domarbanan, även utan avsikt att erhålla akademisk lärarbefattning.
Med hänsyn till att bristen på kompetenta aspiranter till de akademiska lärarbefattningarna inom de juridiska fakulteterna under de senare åren skärpts är det angeläget att denna fråga snarast erhåller sin lösning. Den behöver åtminstone i vissa delar ej heller sammankopplas med andra liknande problem.
Beträffande riktlinjerna för frågans lösning må först framhållas, att det icke kan ifrågakomma att uppställa högre akademiska meriter såsom kompetensvillkor för vissa domarbefattningar. Vad som däremot lämpligen bör kunna genomföras är en fixering av sådana meriters värde vid turberäkningen på domarbanan. Visserligen bör det alltid finnas utrymme för ett speciellt hänsynstagande till särskilda vetenskapliga förtjänster, men en sådan mera obestämd möjlighet är uppenbarligen icke tillräcklig för de syften som här avses. Det torde i stället vara nödvändigt att uppställa en i förväg bestämd värdering av vissa högre akademiska meriter.
Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen är det härvid två skilda spörsmål, till vilka ståndpunkt får tagas, nämligen dels vilket meritvärde som bör tillerkännas juris doktorsgrad — studier vilka icke resulterat i godkänt disputationsprov torde ej böra tagas i beaktande — och dels i vilken utsträckning den som, vanligen efter förvärvande av sådan grad, fullgjort docenttjänstgöring eller därmed likställd tjänstgöring, bör äga tillgodoräkna sig denna för lönetur. Sistnämnda spörsmål torde för sin lösning kräva riksdagens medverkan och synes för övrigt lämpligen böra upptagas i ett sammanhang för samtliga fakulteters vidkommande. Det andra spörsmålet kan däremot regleras i administrativ ordning och torde med hänsyn till sakens brådskande beskaffenhet böra lösas särskilt för de juridiska disciplinernas vidkommande.
Frågan om juris doktorsgrads meritvärde på domarbanan är främst aktuell beträffande sådana utnämningar och förordnanden som ankomma på Kungl. Maj :t, särskilt förordnande som assessor i hovrätt och som revisionssekreterare samt utnämning till ordinarie assessor i hovrätt, hovrättsråd och revisionssekreterare men även utnämning till ordinarie domarbefattning i underrätt. Därjämte är frågan av betydelse för hovrätterna vid adjunktionsförordnanden och andra på fiskalsstadiet förekommande förordnanden. Den lämpliga lösningen synes vara den, att Kungl. Maj :t förklarar sig ha för avsikt att vid framtida förordnanden och utnämningar av nyssnämnda slag låta den som vid något av rikets universitet eller vid Stockholms högskola avlagt godkänt disputationsprov för vinnande av juris doktorsgrad tillgodoräkna sig detta som om han viss tid tjänstgjort i eller under hovrätt. Den tid vederbörande bör äga tillgodoräkna sig synes i anslutning till vad som förordats av domarutredningen böra fastställas till 2 år om disputationsprovet, i vad avser innehållet, bedömts med något av betygen godkänd eller icke utan beröm godkänd samt till minst 2 och högst 3 år om provet bedömts med högre betyg, allt för den händelse vederbörande för studierna haft tjänstledighet från domartjänstgöring eller studierna föregått hovrättstjänstgöring. Har tjänstledigheten varit allenast partiell, böra de angivna tiderna jämkas. För att tillerkännas meritvärde skall disputationsprovet ha avlagts i något av ämnena privaträtt, straffrätt, processrätt, internationell privaträtt eller rättshistoria, det sistnämnda ämnet därest avhandlingen behandlar en sådan del av rättshistorien som är anknuten till något av de nyss angivna ämnena. Vidare bör gälla att vederbörande skall ha fullgjort den minimitjänstgöring som enligt vad nu är eller framdeles kan bliva föreskrivet erfordras för erhållande av förordnande eller utnämning varom är fråga. Hovrätterna böra ha att tillämpa samma principer vid de förordnanden av ovan angiven art vilka meddelas av dem.»
Under åberopande av det anförda hemställde justitieministern, att de av honom sålunda förordade grunderna för tillgodoräknande av akademiska meriter vid befordran på domarbanan måtte godkännas av K. M:t, vilken hemställan bifölls.