Om s. k. halvrelax av inteckningar. Bankjuristernas förening har i en skrivelse, som i dagarna ingivits till justitieministern, uttalat att det är en allmän önskan från fastighetskreditgivares sida, att blivande lagstiftning gives en sådan utformning, att man direkt av en inteckningshandling efter varje dödningsåtgärd kan utläsa såväl för vilket belopp inteckningen är gällande som den fasta egendom, vilken inteckningen graverar. Genom att rättsosäkerheten på förevarande område upphäves, tillgodoses också, säges i skrivelsen, ett viktigt allmänt intresse.
    Anledningen till skrivelsen är den ställning, rättspraxis intagit till frågan om s. k. halvrelax (se härom Ture Aldéns artikel i SvJT 1947 s. 142 f.). Föreningen anför bl. a. följande.
    Förekomsten av ett beslut om partiell dödning av en inteckning kan medföra stora olägenheter vid granskning av inteckningshandlingar och gravationsbevis. Det framgår nämligen icke av dessa handlingar, huruvida förbehåll enligt 33 § IF varit nödvändigt och dödningsåtgärden sålunda inverkat på inteckningens värde. För att klarlägga detta är det nödvändigt att göra undersökningar på rättens kansli i fastighetsböckerna resp. lagfarts- och inteckningsböckerna. Detta är givetvis ett betungande arbete, särskilt om kansliet finnes på annan ort. Härtill kommer, att undersökningarna måste upprepas, varje gång inteckningen skall belånas. Då inteckningar icke längre upphöra att gälla på grund av underlåten förnyelse samt stämpelkostnaderna för uttagande av nya inteckningar äro relativt höga, får man räkna med att inlösta inteckningar icke dödas utan bevaras av fastighetsägaren för eventuell framtida belåning. Man kan alltså vänta, att äldre inteckningar, som varit föremål för åtskilliga inteckningsåtgärder, i stort antal komma att cirkulera i kreditmarknaden.
    De påtalade förhållandena torde emellertid icke endast medföra besvär och olägenheter för banker och andra kreditanstalter utan även utgöra ett hinder för allmänheten i kreditmarknaden. En kreditgivare måste nämligen ha tid på sig att undersöka verkan av dödningsåtgärderna. Detta kan medföra så långt uppskov med avgörandet av kreditframställningen, att avgörandet kommer för sent för kredittagaren. Vidare får man räkna med att en kreditgivare kan vara benägen att avböja kredit mot en inteckning, som blivit partiellt dödad utan förbehåll, särskilt om det från annat håll erbjudes »klara» inteckningar.
    Har en begäran om förbehåll formligen avslagits, emedan förbehåll ansetts vara onödigt, kan inteckningsgranskaren icke nöja sig därmed. Han måste övertyga sig om att inskrivningsdomarens beslut varit riktigt. Ett beslut om avslag å begärt förbehåll och en i samband därmed meddelad partiell dödning medför nämligen, att de i 33 § IF angivna

 

OM S. K. HALVRELAX AV INTECKNINGAR. 525konsekvenserna av en dödning utan förbehåll inträda, om det sedermera skulle visa sig, att avslagsbeslutet var felaktigt och att förbehållenligt 33 § IF rätteligen hade bort meddelas, detta oavsett att samtliga för relaxation erforderliga medgivanden blivit ingivna i inskrivningsärendet.
    De ovan anförda olägenheterna ha även tidigare påtalats och föreningen hänvisar härvidlag, förutom till Aldéns nyssnämnda artikel, till jur. dr Sven Larssons uppsats »Om 'överflödigt' förbehåll vid relaxation av inteckning» i Svensk Sparbankstidskrift 1939, s. 454—462, Föreningens mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution förhandlingar 25—27 juli 1945 s. 1489—1493, särskilt slutet.
    Bankjuristernas förening framhåller även önskvärdheten av att lagstiftaren fattar ståndpunkt till frågan om den rättsliga betydelsen avinskrivningsdomarens beslut i inteckningsärenden i sådana fall, då felaktigt beslut meddelas. Dess verkan i exekutionsrättsligt avseende torde särskilt böra uppmärksammas.
    Man torde ha anledning till förmodan, att skrivelsen kommer att av justitieministern remitteras till lagberedningen för övervägande i samband med det pågående lagstiftningsarbetet på fastighetsrättens område.

Erik Burling.