Lagstiftningsfrågor vid 1948 års riksdag II. Statsrätt m. m. Vid sista riksdagen under en andra kammares mandatperiod förekommer regelmässigt ett relativt stort antal grundlagsfrågor. 1948 års riksdag utgör intet undantag härvidlag. Såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling ha antagits förslag till en hel grundlag, nämligen till ny tryckfrihetsförordning, samt förslag till ny avfattning av ett stort antal grundlagsparagrafer för genomförande av reformen av riksdagens arbetsformer. Dessa båda problemkomplex ha blivit föremål för särskild
behandling i denna tidskrift.1 Härjämte ha ett flertal förslag avseende andra ändringar i regeringsformen, riksdagsordningen och successionsordningen varit föremål för riksdagens behandling.
Vad till en början beträffar regeringsformen har riksdagen godtagit ett motionsvis framfört förslag om sådan ändring av § 31 RF att val av borgmästare överflyttas till stadsfullmäktige. Enligt det vilande förslaget skall borgmästare utses på samma sätt som redan är stadgat beträffande lagfaren rådman. För närvarande äga alla kommunalt röstberättigade deltaga i borgmästarval. I anledning av att från det förutvarande justitiekanslersämbetet utbrutits riksåklagarämbetet, föreslås jämkningar i bestämmelserna i § 27 RF om kanslerns åligganden. Rörande vissa ändringar i § 17 (borttagande av kravet på tidigare domartjänst för utnämning till justitieråd), § 38 (om regeringsärendens expediering), § 39 (om regentskap) och § 41 (om arvsberättigade prinsars myndighetsålder) må hänvisas till 1948 s. 219 f. Där omnämnda förslag ha antagits såsom vilande.
Den på s. 220 nämnda motionen I: 50 (rörande § 16 RF) har föranlett en skrivelse från riksdagen, däri riksdagen begär förnyad utredning om införande i regeringsformen av bestämmelser, vilka giva uttryckåt det svenska rättssamhällets grundläggande principer. Vidare är att anteckna, att riksdagen hemställt om en allsidig och förutsättningslös utredning rörande införande av avgörande folkomröstning i vår författning. Däremot avvisade riksdagen krav på tillsättande av en kommission för utarbetande av förslag till en tidsenlig och demokratisk författning. Under hänvisning till det pågående arbetet inom dissenterlagkommittén har riksdagen icke velat ur § 4 RF nu stryka fordran, att statsråden skola bekänna sig till den rena evangeliska läran.
Strafflagsreformen samt krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid ha medfört vissa följdändringar i olika paragrafer i RF, för vilka redogjorts på annan plats i tidskriften.2
Beträffande riksdagsordningen ha bortsett från de ändringar, som betingas av reformen av riksdagens arbetsformer, föreslagits dels vissa följdändringar, föranledda av de förslag, som ovan blivit omnämnda, dels ändrad lydelse av 72 §. Sistnämnda ändring, vilken ingår som ett led i den föreslagna omläggningen av statsrevisionens organisation och verksamhet, avser bl. a. att statsrevisorerna skola väljas vid riksdagens början samtidigt med att utskottsvalen förrättas.
Lagen om val till riksdagen har ändrats i två hänseenden. Dels har registreringen av partibeteckningar överflyttats från justitie- till inrikesdepartementet, dels har beretts möjlighet för de å vissa sjukvårdsanstalter inom riket intagna att där utöva sin rösträtt.
På medborgarskapsrättens område är att omnämna, att riksdagen hemställt om skyndsam utredning av frågan om förvärvande av svenskt medborgarskap för barn inom äktenskap av statslös fader och svensk moder.
Förvaltningsrätt. Kommunallagarna ha vid årets riksdag ändrats i bl. a. två betydelsefulla hänseenden. Den nuvarande begränsningen av den borgerliga primärkommunens verksamhet till att avse »gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter» har sålunda borttagits. Vidare ha samtliga regler om kvalificerad majoritet vid beslut av ekonomisk karaktär inom primärkommuner och landsting upphävts. Härjämte ha ändringar genomförts dels beträffande antalet ledamöter i kommunernas fullmäktigerepresentationer, dels ock i syfte att underlätta centralisering av medelsförvaltningen inom landskommunerna.
Genom ändring i lagen d. 6 juni 1925 om polisväsendet i riket har förbudet för polisman att vara ledamot av eller suppleant i polisnämnd upphävts. Riksdagen har vidare begärt utredning om undanröjande av det i 10 § lagen d. 20 dec. 1940 om vissa av landsting eller kommundrivna sjukhus stadgade hindret för befattningshavare vid sjukhus attvara ledamot eller suppleant i sjukhusets direktion. Däremot har en motion med yrkande att för landsfiskal i stad under landsrätt gällande obehörighet att väljas till stadsfullmäktige måtte borttagas avslagits med hänvisning till 1946 års kommunallagskommittés utredningsuppdrag. Konstitutionsutskottet ansåg emellertid en allmän omprövning av reglerna om förbud för vissa ämbets- och tjänstemän att inneha kommunala förtroendeuppdrag vara av behovet påkallad.
Genom antagande av en ny förordning om ersättning och belöning av statsmedel vid biträde åt ordningsmakten har enskild, som ingripit till polisens hjälp för ordningens upprätthållande och därvid lidit skada eller ekonomisk förlust, erhållit vidgade möjligheter till ersättning t. ex. för förlorad arbetsförtjänst, varjämte belöning skall kunna tilldelas den, som vid ingripande till ordningsmaktens hjälp visat särskild rådighet och nit.
Av tre motioner på brandväsendets område rörande industribränderna, minsta tillåtna avstånd mellan stack och byggnad samt städernas brandordningar har endast den sistnämnda föranlett någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt nämligen förorda, att länsstyrelse icke skulle vara nödsakad inhämta riksbrandinspektörens yttrande över ifrågasatta smärre ändringar i städernas brandordningar.
I den vid fjolårets riksdag antagna byggnadslagen har i år vidtagits en ändring i 111 § i syfte att förenkla reglerna rörande fördelningen av kostnader för upprättande eller ändring av byggnadsplan. Kostnaden skall enligt de nya bestämmelserna gäldas av kommun, i den mån ej bidrag utgår av statsmedel. Markägare, som har avsevärd nytta av planen, skall dock vara skyldig deltaga i kostnaden.
Civilförsvarslagen har vid årets riksdag erhållit icke tidsbegränsad giltighet. I samband härmed har lagen undergått ändring på ett flertal punkter. De mest betydelsefulla ändringarna gälla kommuns skyldigheter med avseende å civilförsvaret. Kommunernas ansvar för detta skall nämligen i princip övertagas av staten.
I syfte att effektivisera kampen mot könssjukdomarna ha gjorts ändringar i lagen d. 20 juni 1918 angående åtgärder mot utbredning av
könssjukdomar. Sundhetsinspektören har fått möjlighet att uppmana läkare som behandlat könssjuk att verkställa förnyad efterforskning av smittkälla. Utan hinder av sin tystnadsplikt som läkare skall vidare sundhetsinspektören hädanefter ha rätt att, om särskilda skäl föreligga, göra anmälan till vederbörande åklagare, då han antager att brott mot 14 kap. 21 § SL förövats.
Avgörandet i ett antal ärenden har genom ändring i lagen d. 11 maj 1934 angående köttbesiktning och slakthus decentraliserats från K. M:t till veterinärstyrelsen.
En allmän förvaltningsprocessuell fråga av stor räckvidd har upptagits på riksdagens initiativ. I anledning av en motion i andra kammaren har nämligen riksdagen hemställt om utredning angående fördelningen av kostnaderna i mål och ärenden, som avgöras av förvaltningsmyndighet. I första lagutskottets utlåtande har särskilt understrukitsvikten av att erhålla klara och tillfredsställande regler för kostnadsfrågornas lösning med hänsyn till den allmänna utvecklingen hän mot attför den enskilde allt betydelsefullare avgöranden träffas av förvaltningsdomstolar och andra administrativa myndigheter. Huvudregeln att den enskilde och det allmänna själva ha att bära envar sina kostnader under förvaltningsförfarandet genombrytes nu av talrika undantag i båda riktningarna.
I fråga om den s. k. beredskapslagstiftningen kan nämnas, att allmänna förfogandelagen, prisregleringslagen, lagen om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas, lagen om avverkningsskyldighet och lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete förlängts på ett år. Några av de sålunda förlängda lagarna ha därjämte undergått jämkningar. Sålunda kan antecknas, att en förskjutning skett vid gränsdragningen mellan prisregleringslagen och hyresregleringslagen, så att kontrollen i fråga om hotell- och pensionatsrörelsen överförts till sistnämnda lags tillämpningsområde i större utsträckning än tidigare.
En ny lag om skyldighet för näringsidkare m. fl. att biträda vid planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap har ersatt 1937 års lag i ämnet. Skyldigheten att lämna uppgifter har utsträckts i förhållande till vad gällde enligt den äldre lagen och skall omfatta varje ägare eller innehavare av industriell anläggning eller annan näringsidkare här i landet ävensom statliga och kommunala inrättningar.
Av beredskapskaraktär är jämväl den vid årets riksdag antagna lagen med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning. Lagen, som gäller tills vidare på ett år, sätter riksbankslagens sedeltäckningsbestämmelser ur kraft och ersätter en tidigare fullmaktslagstiftning på området. Genom den nya lagen fastslås att riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst 3,200 miljoner kronor men med fullmakt att i visst fall höja beloppet med ytterligare 700 miljoner kronor.
Inom socialrättens område märkes tillkomsten av en lag om dyrtidstillägg för år 1948 å folkpensioner, vilken innebär att folkpensionärerna utan särskild behovsprövning skola erhålla ett tillägg under
innevarande år varierande mellan 30 och 50 kronor. Riksdagen har vidare begärt förslag om provisoriska bestämmelser om änkepension i vissa fall, därest icke reglerna om denna pensionsform inom kort bliva föremål för en mera definitiv reformering. Även beträffande de vid fjolårets riksdag antagna lagarna om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn och om allmänna barnbidrag har riksdagen framfört krav om utredningar i olika hänseenden.
För finansiering av förbättrade välfärdsanordningar för sjömännen vid besök i hamnar har genom en lag om avgifter till välfärdsanordningar för sjöfolk i hamn stadgats, att sådan avgift skall utgå med fyra öre för dag och sjöman under tid, då sjömannen varit för utrikes fart påmönstrad å svenskt handelsfartyg. Sjömannen och redaren ha att betala hälften var av välfärdsavgiften.
I lagen d. 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete har vidtagits en rad ändringar, vilka i huvudsak innebära förhöjningar i ett flertal fall av de ersättningsbelopp, som skola utgå enligt lagen, samt andra förbättringar för ersättningstagarna. En nyhet är t. ex. familjetillägget till sjukpenningen, varigenom den nya sjukpenningskalan till skillnad från den nuvarande differentierats med hänsyn till försörjningsbörda.
Arbetsrätten har även vid årets riksdag varit föremål för omfattande lagstiftning.
Genom en särskild lag angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd har öppnats möjlighet att, där så finnes påkallat till följd av rådande utomordentliga förhållanden på arbetsmarknaden, giva dispens för användande av kvinnlig arbetskraft i skiftarbete även nattetid. Lagens giltighetstid har begränsats till ett år.
Vidare märkas ny lantarbetstidslag och ny sjöarbetstidslag. Den nya lantarbetstidslagen skiljer sig från den tidigare främst därutinnan, att den utsträckts att gälla alla företag, där i regel användes minst en arbetare. Tidigare gällde lagen endast företag med minst två arbetare. Betydelsefull är den utjämning av årsarbetstidens fördelning på vinter- och sommarhalvåret som genomförts. Veckoarbetstiden under sommaren har för flertalet arbetare förkortats med motsvarande förlängning under vinterhalvåret. Den nya sjöarbetstidslagen innebär genomgående förkortningar av arbetstiden såväl vid fjärr- som närtrafik för de olika personalgrupperna. En ny butikstängningslag har antagits, vilken till skillnad från sin föregångare skall gälla utan tidsbegränsning. Lagen avviker icke i mera väsentliga avseenden från den nuvarande lagen. Ändringarna avse främst kiosk- och automathandeln. Varusortimentet för kioskhandeln har något utvidgats och automathandeln har i princip frigivits.
Riksdagen har begärt utredning eller förslag i ett par semesterfrågor. Den har sålunda hemställt om sådan ändring av lagen d. 29 juni 1946 om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete, att lagen blir tillämplig även på det arbete i tunnel och det gruvarbete i dagbrott, som i svårhetsgrad är likställt med gruv-
arbete under jord. Vidare har riksdagen anhållit om utredning av bl. a. frågan om förbud för arbetsgivare att förlägga en arbetstagares semester till tid, då den senare är sjuk.
Arbetsrådets uppgående i den nya arbetarskyddsstyrelsen har nödvändiggjort en särskild lag, varigenom de uppgifter och befogenheter, som tillkomma arbetsrådet, överflyttas på arbetarskyddsstyrelsen.
Privaträtt. Vid årets riksdag har endast en familjerättslig fråga varit uppe till behandling. Genom ändring i giftermålsbalken har dispenseringen från ett flertal äktenskapshinder, däribland åldershindret, i decentraliseringssyfte flyttats från K. M:t till antingen länsstyrelse eller medicinalstyrelsen.
1945 års lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet har ersatts med en ny lag i ämnet, som skall gälla t. o. m. d. 30 juni 1953. Enligt den nya lagen skall lantbruksnämnd bliva tillståndsmyndighet i stället för som hittills K. M:t. Nämnden övertager även jordbrukskommissionens hittills varande övervakande uppgift. Den begränsning av lagstiftningens tillämpningsområde som legat däri, att den avsett endast fastigheter med ett taxeringsvärde överstigande 5,000 kronor, bortfaller. Vissa köp ha undantagits från kontrollen nämligen, utöver vad tidigare gällt, i fall då förvärvaren är fångesmannens syskon eller syskonbarn. Erfordras länsstyrelsens tillstånd till förvärvet enligt annan lagstiftning, kräves icke tillstånd för förvärvet även enligt den nu förevarande lagen. I syfte att decentralisera tillståndsgivningen enligt lagen d. 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag ha i denna vidtagits ett par ändringar. Länsstyrelse har under vissa i lagen noggrant angivna förutsättningar anförtrotts att lämna utländsk medborgare tillstånd att förvärva fast egendom här i riket.
I samband med omorganisationen av folkbokföringen och uppbördsväsendet ha erfordrats nya bestämmelser om skyldighet för inskrivningsdomare att lämna lokal skattemyndighet underrättelse om sökta lagfarter. De nya föreskrifterna ha ansetts böra utfärdas i administrativ ordning. 17 § lagfartsförordningen, som innehöll de numera föråldrade reglerna, har därför upphävts.
Genom en ny lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad samt genom ändringar i fastighetsbildningslagen har givits K. M:t möjlighet att, där så påkallas av jordpolitiska skäl, förordna att de för landet gällande reglerna om avstyckning och sammanläggning skola tillämpas för område inom stad eller annat samhälle, där fastighetsbildningslagen eljest skolat gälla. Lagen med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs län, den s. k. dalalagen, har omarbetats. Genom de nya bestämmelserna komma innehavarna av små obebyggda andelar att vid skifte enligt lagen kunna åläggas att mot likvid i pengar frånträda sin åkerjord, vilken i stället skall användas för att förstärka ofullständiga jordbruk inom skifteslaget. Skogsmarken skall däremot ifrågavarande ägare av småandelar få behålla, men denna skall utläggas i större ge-
mensamma lotter. I detta sammanhang kan anmärkas, att riksdagen begärt utredning om behandlingen av de s. k. myrslogarna, som finnas inom vissa storskiftade delar av Kopparbergs län.
I anledning av svårigheterna för foderförsörjningen under det senaste världskriget infördes 1941 en lagbestämmelse om rätt för arrendator att utan hinder av vad eljest kunde vara stadgat eller avtalat bortföra stråfoder från den arrenderade fastigheten. Lagstiftningen, som utlöpte 1946, har nu återupplivats genom en ny lag om rätt för arrendator att bortföra stråfoder.
Hyresregleringslagen och i samband därmed lagen om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. ha med vissa ändringar i den förra lagen förlängts på ett år. Därjämte har antagits en särskild lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m. Enligt denna lagstiftning skall frågan om vilken av makarna som efter hem- eller äktenskapsskillnad skall äga nyttja en tidigare av dem gemensamt disponerad bostadslägenhet lösas genom bodelning eller skifte mellan makarna, därvid företräde skall tillerkännas den make, som med beaktande av samtliga omständigheter kan anses bäst behöva lägenheten. Om hyresvärden vägrar den make, som tillagts hyresrätten, att få övertaga denna, kan hyresnämnden förordna därom. Ett förslag om möjlighet för hyresgäst att utan hyresvärdens samtycke överlåta bostadslägenhet till annan i syfte att genom byte erhålla en ny bostad vann icke riksdagens bifall.
Skogsvårdslagen av 1923 har ersatts av en ny lag med samma namn. Lagens tillämpningsområde har något utvidgats och skall omfatta bl. a. även vissa skogar i lappmarkerna samt städernas skogar. Enligt huvudregeln i 1 § bör skogsmark skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes och i huvudsak jämn avkastning erhålles. All utvecklingsbar skog har givits det skyddet, att den i regel icke får avverkas på annat sätt än genom ändamålsenlig gallring. Utvecklingsbar är skog, sålänge det med lämplig skötsel måste antagas bliva mera lönande att låta skogen kvarstå än att omedelbart avverka densamma. Beträffande annan skog skall avverkningen ske så, att större rubbningar i avkastningens jämnhet icke uppkomma. Såsom sanktion i händelse av att lagens regler icke följas kan liksom nu avverkningsförbud meddelas. Ägare av skogsmark kan av domstol åläggas vidtaga åtgärder för att förbättra uppenbarligen otillfredsställande skogstillstånd å sin mark.
I anledning av väckta motioner har riksdagen begärt utredning rörande två grannelagsrättsliga spörsmål. I ena fallet gällde frågan, huruvida jordägaren eller järnvägen skulle bära kostnaderna för grind i järnvägsstängsel och för övriga övergångsanordningar, där järnväg och markväg korsa varandra. Riksdagen förordade, att frågan löstes lagstiftningsvägen, därvid en skälig avvägning borde ske mellan motstående intressen. I andra fallet var frågan om reglering av rätten att hålla grind över enskild väg, till vilken utginge statsbidrag.
På vattenrättens område märkes att lagen d. 20 dec. 1946 om kontroll å överlåtelse av vattenkraft förlängts till och med d. 30 juni 1953.
Samtidigt ha vidtagits vissa ändringar i vattenlagens regler om expropriation av strömfall. Möjlighet införes nu att expropriera strömfall redan innan frågan om dess bebyggande är aktuellt. Såsom förutsättning för expropriation upptages nämligen att strömfallets ianspråktagande finnes nödigt från allmän synpunkt för tillgodoseende av kraftförsörjningens planmässiga utveckling.
För att skapa betingelser för kooperativ jordbruksdrift i vårt land har antagits en lag om sambruksföreningar. Lagen är av särskilt intresse såtillvida som i denna upptagits och lösts en rad frågor av allmänt föreningsrättslig natur. Särskilda kapitel finnas exempelvis om styrelse och firmateckning, om bokföring och årsredovisning, om fondbildning och vinstutdelning, om revision, om föreningssammanträde o. s. v. Den lösning, som lagen anvisat i fråga om dylika spörsmål — på ett stort antal punkter med den nya aktiebolagslagen såsom förebild— har ansetts i viss utsträckning komma att bliva vägledande vid den pågående revisionen av föreningslagstiftningen. Lagen möjliggör bildande av en ny typ av ekonomiska föreningar, sambruksföreningar. En sådan förening skall kunna bildas antingen av grannarna i en by, vilka överlåta sina ägor på föreningen, eller av lantarbetare eller andra jordbrukskunniga personer, vilka förvärva eller arrendera en större jordbruksegendom. Minimiantalet medlemmar skall vara fem, vilka själva skola deltaga i jordbruksarbetet. Föreningarna skola stå under ganska noggrann kontroll av lantbruksstyrelsen, som bl. a. har att underkasta den ekonomiska plan, som skall uppgöras för varje förenings verksamhet, en ingående granskning.
I 72 § aktiebolagslagen har gjorts ett tillägg, varigenom K. M:t erhållit möjlighet att göra undantag från reglerna i nämnda paragraf om avsättning till skuldregleringsfond. Bestämmelsen har tillkommit med hänsyn till vissa statliga aktiebolag såsom Aktiebolaget Tipstjänst och Svenska Penninglotteriet aktiebolag. En motion om allmän översyn av aktiebolagslagen i syfte att göra denna mera lättläst och överskådlig har avslagits av riksdagen.
Som ett led i den ekonomiska politiken för att upprätthålla en samhällsekonomisk balans har antagits en lag med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel. Lagen, som innebär dels en fortsatt lagstiftning om utdelningsbegränsning, dels nya regler om sterilisering av viss del av bolagens vinstmedel genom insättningar å spärrkonto hos riksbanken, avser i stort sett aktiebolagens vinster under åren 1947 och 1948.
Ett betydande lagstiftningsarbete har slutförts vid årets riksdag, som antagits en ny lag om försäkringsrörelse. Denna behandlas nedan i detta häfte (s. 537 ff) i en särskild artikel. I motion ha föreslagits åtgärder för införande av kapital- och livförsäkringar av individuell natur, vilka genom bundenhet till index skulle trygga mot ett försämrat penningvärde. Motionen avstyrktes under hänvisning till det uppdrag, som lämnats 1945 års försäkringsutredning.
I banklagstiftningen ha vidtagits vissa ändringar för att möjliggöra för
sparbanker och hypoteksföreningar att med statlig garanti lämna lån för jordbruksändamål. Lagen om sparbanker har vidare ändrats så att maximibeloppet för insättning å motbok höjts från 30,000 kronor till 50,000 kronor. Motsvarande ändring har gjorts i lagen om bankrörelse, så att maximibeloppet för insättning på sparkasseräkning höjts från 4,000 till 8,000 kronor.
Lagarna d. 4 juni 1943 om förlängd giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger och om förlängning i särskilt fall av tiden för rätt att lyfta utdelning i konkurs ha erhållit förlängd giltighetstid under ytterligare ett år t. o. m. d. 30 juni 1949. Jämväl clearinglagen d. 16 febr. 1934 och valutalagen d. 22 juni 1939 ha prolongerats på ett är, liksom också lagstiftningen rörande den tyska egendomen i Sverige (lagarna d. 29 juni 1945 om återställande av viss från ockuperat land härrörande egendom samt om kontroll å viss utländsk egendom m. m., lagen d. 14 dec. 1945 om administration av vissa bolag m. m. samt lagen d. 10 juli 1947 om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar).
Gustaf Petrén.