Ny lag om försäkringsrörelse m. m. D. 17 juni 1948 utfärdades ny lag om försäkringsrörelse (SFS 1948: 433). Denna innehåller betydelsefulla nyheter jämfört med gällande lag i ämnet. Såsom allmänt omdöme om lagen kan sägas, att å ena sidan tillsynen över försäkringsverksamheten icke oväsentligt skärpts, medan å andra sidan bolagen berett sökade möjligheter till anpassning efter växlande betingelser för verksamheten.
    Av central betydelse äro de nya bestämmelserna om koncession. Tidigare har nyetablering av försäkringsbolag och utvidgning av bestående rörelse med nya verksamhetsgrenar varit helt fri. Detta har nu i grunden ändrats. För rätt att öppna försäkringsrörelse erfordras enligt nya lagen koncession av K. M:t. Förutsättning för koncession är, att den tillämnade rörelsen eller nya verksamhetsgrenen finnes behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Koncession meddelas för bestämda försäkringsgrenar. Av intresse är, att jämväl de bestående försäkringsbolagen skola söka ny koncession; därvid skall emellertid — enligt särskilt stadgande i promulgationslagen — någon behovsprövning icke ske.

 

    Beträffande de ömsesidiga försäkringsbolagen skall koncessionsprövningen omfatta även frågan huruvida försäkringstagarna-delägarna tillerkänts ett tillfredsställande inflytande i företaget. Den hittills icke ovanliga anordningen, att ett förlagsbolag eller därmed likställt, utan förstående rättssubjekt tillerkänts en dominerande rösträtt på bolagsstämma även sedan förlagslånet fyllt sin uppgift såsom start- och rörelsekapital, godkännes icke i fortsättningen. I syfte att förebygga, att ett kvarstående förlagslån utnyttjas enbart för maktutövning i företaget, stadgas i lagen, att förlagslån skall återbetalas då det icke längre erfordras för rörelsens ändamålsenliga bedrivande.
    Enligt gällande försäkringslag kan i bolagsordningen för sådant ömsesidigt bolag, vars rörelse icke avser försäkring av egendom, bestämmas, att allenast bolagets tillgångar skola häfta för dess förbindelser. Sådan bestämmelse i bolagsordningen hava samtliga nu verksamma personförsäkringsbolag upptagit. I den nya lagen har detta förhållande konfirmerats. Sålunda stadgas, att i fråga om livförsäkring och annan personförsäkring häfta för ömsesidigt försäkringsbolags förbindelser allenast bolagets tillgångar. Detsamma skall av särskilda skäl gälla beträffande återförsäkring. I fråga om försäkring av annat slag svara delägarna i det ömsesidiga företaget personligen med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet för bolagets förbindelser.
    De bolagsrättsliga bestämmelserna ha anpassats till de grundläggande principerna i nya aktiebolagslagen. I åtskilliga hänseenden av större eller mindre betydelse har försäkringsväsendets egenart dock motiveraten avvikande reglering. Sålunda ha aktiebolagslagens tämligen vidlyftiga regler angående bolagsbildning — vilka huvudsakligen syfta till att förebygga osunda förhållanden vid tillkomsten av nya företag — kunnat väsentligt förenklas i nya försäkringslagen eftersom koncessionssystemet måste anses utgöra en fullt betryggande spärr gentemot osund bolagsbildning. Apportbildning har förbjudits i fråga om försäkringsbolag. Försäkringslagen saknar vidare motsvarighet till aktiebolagslagens regler om fria och bundna aktier. Fondemission får icke ske i försäkringsaktiebolag, som uteslutande eller huvudsakligen driver livförsäkringsrörelse. I vissa hänseenden ha aktiebolagslagens stadganden väsentligt skärpts. Detta gäller framförallt redovisningsreglerna. I koncernförhållanden skall i allmänhet upprättas koncernbalansräkning eller koncernredogörelse och denna redovisning skall framläggas å bolagsstämma. Som bekant föreligger i allmänt aktiebolag icke skyldighet att offentligt framlägga koncernredovisning. Även i andra hänseenden äro försäkringslagens publicitetsregler strängare. En betydelsefull utvidgning av koncernredovisningsreglerna har skett genom den befogenhet, som tillagts försäkringsinspektionen, att, om intressegemenskap föreligger mellan försäkringsbolag, å ena, samt allmänt aktiebolag eller registrerad förening, å andra sidan, förelägga aktiebolaget eller föreningen att avgiva särskild redovisning över intressegemenskapen enligt anvisningar av försäkringsinspektionen. Förutsättning härför är dock att sådan redovisning finnes nödig med hänsyn till tillsynen över

 

försäkringsverksamheten och ytterligare stadgas, att K. M:ts tillstånd till åtgärden skall inhämtas. Aktiebolagslagens schema för balansräkning samt vinst- och förlusträkning har icke efterbildats. Försäkringslagen innehåller endast de grundläggande reglerna angående dessa redovisningshandlingars uppställning; det skall ankomma på K. M:t att utfärda detaljföreskrifter angående redovisningen. Av stor betydelse är lagens bestämmelse om att vinst- och förlusträkning skall så specifieras, att intäkter och kostnader för varje verksamhetsgren redovisas för sig.
    Försäkringsinspektionen skall, liksom hittills, vara registreringsmyndighet beträffande försäkringsbolagen.
    I fråga om livförsäkringen har försäkringsinspektionen ålagts att kontrollera att premiesättningen är icke blott betryggande med hänsyn till kraven på företagets soliditet (den undre premiegränsen) utan även skälig (den övre gränsen). En konsekvens av den s. k. skälighetsprincipen är att alla överskott, som icke erfordras för företagits konsolidering, skola återbäras till försäkringstagarna. I livförsäkringsbolag av aktiebolagstyp skola aktieägarna dock förbehållas rätt till skälig vinstutdelning.
    Enligt gällande försäkringslag skall den övervägande delen av livförsäkringsbolagens fonder placeras i särskilda i lagen angivna slag av kvalificerade värdehandlingar. I den nya lagen har kretsen av dessa guldkantade papper vidgats. Därjämte innehåller lagen den viktiga nyheten, att en på visst sätt bestämd kvot av fonderna får placeras fritt. Å andra sidan har försäkringsbolagens rätt till placering i aktier begränsats.
    Gällande lag innehåller bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd från ett bolag till ett annat. Proceduren är omständlig. Bl. a. skola individuella hänvändelser ske till samtliga försäkringstagare och dessa hava därjämte tillagts viss vetorätt beträffande överlåtelsen. I den nya lagen har proceduren väsentligt förenklats. Överlåtelse av försäkringsbestånd skall kunna ske efter tillåtelse av försäkringsinspektionen.
    Den nya lagen träder i kraft d. 1 jan. 1949, dock att bestämmelserna om överlåtelse av försäkringsbestånd (295 §) skola lända till efterrättelse redan fr. o. m. d. 1 juli 1948.
    Slutligen må nämnas, att i en samtidigt med den nya försäkringslagen utfärdad lag om vissa inskränkningar i utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket (SFS 1948:435) upptagits samma koncessionsregler som i försäkringslagen. Inskränkningslagen är av provisorisk karaktär; den gäller till utgången av år 1950, då ny lag om utländska försäkringsanstalter beräknas kunna träda i kraft.

Olof H. Appeltofft.