Påföljds- och åtalseftergift. Strafflagberedningen har d. 24 sept. 1948 avlämnat en promemoria med förslag till lagstiftning om domstols rätt att nedsätta eller eftergiva påföljd för brott samt om eftergift av åtal (SOU 1948:40). Kan det på grund av särskilda omständigheter antagas att den som har förövat brottslig gärning skall avhålla sig från vidare brottslighet, må — enligt en föreslagen ny 4 § i 5 kap. SL — rätten nedsätta straffet under det lägsta straff som för gärningen är stadgat, såframt hinder ej möter av hänsyn till den allmänna laglydnaden; finnes uppenbart att ansvarspåföljd ej är erforderlig, må den eftergivas. I ett andra stycke upp-
räknas sju grupper av fall som skall särskilt beaktas vid prövning av fråga om straffnedsättning eller påföljdseftergift.
Finnes uppenbart att åtal för begånget brott icke är erforderligt vare sig för att avhålla gärningsmannen från vidare brottslighet eller med hänsyn till den allmänna laglydanden, må — enligt en föreslagen ny 25 § i samma kapitel — allmänt åtal eftergivas. Beslut härom ankommer, 1. om å brottet ej kan följa svårare straff än böter, på distriktsåklagaren, 2. om det eljest är uppenbart att, i händelse av åtal, strängare straff än böter ej skulle ådömas, på statsåklagaren, samt 3. i annat fall på riksåklagaren.
RB 20:7 p. 1 har alltså överflyttats till SL 5:25. RB 20:7 p. 2 föreslås med någon omredigering överflyttad till en ny 26 §. Lagen d. 19 maj 1944 om eftergift av åtal mot vissa underåriga behålles oförändrad.
Motiven i promemorian är väsentligen byggda på riksåklagaren Maths Heumans uppsats i SvJT 1948 s. 321—342. Beredningens sex ledamöter och nio sakkunniga är ense om lagförslaget, vilket föreslås skola träda i kraft d. 1 juli 1949.
Kjs.