Huvudförhandling med ljusbilder. På initiativ av t. f. landsfiskalen Walter Ericson hava ljusbilder visats inför Sollentuna och Färentuna domsagas häradsrätt i ett mål om vållande till annans död. Den tilltalade anklagades för att med lastbil hava kört på en fotgängare. Vittnen till själva olyckshändelsen saknades. För åklagaren gällde det att med ledning av skadorna å den döde och detaljer på bilen visa, vilken ställning den förolyckade intagit vid påkörningen; i övrigt bestod bevisningen huvudsakligen av ett bromsspår,
Med hänsyn till svårigheten att utan större kostnader mörklägga tingssalen hölls huvudförhandlingen i ett särskilt rum i tingshuset. Bilderna projicerades med en vanlig balloptikonapparat mot en vit skärm, uppsatt i rummets nedre kortända. Medan visningen pågick, var en liten lampa tänd, som möjliggjorde för protokollföraren och rättens ordförande att skriva men icke belyste rummet i övrigt. Åklagarens sakframställning hölls i mörker, varvid åklagaren begärde förevisande av numrerade skisser, fotografier, av åklagaren utförda schematiska teckningar men också sammanställningar av siffror och fakta. Även i övrigt hölls förhandlingen delvis i mörker, varvid den tilltalade, försvararen och några vittnen kommenterade vissa av åklagarens ljusbilder, som då ånyo visades på skärmen.
De närvarande ansågo allmänt, att förhandlingen vann mycket i koncentration och att bevisningen blev mer levande och övertygande än den skulle ha varit om bilderna skulle ha förevisats och cirkulerat på vanligt sätt. Icke minst för åhörarna blev vinsten påtaglig.
Utrymmet tillåter icke en diskussion av det beskrivna experimentet. Framhållas må dock, att en huvudförhandling med ljusbilder knappast kan beräknas kräva längre tid än samma förhandling utan sådana bilder. Möjligheten att visa ljusbilder torde icke böra förbises, när sessionssalar inredas (jfr SvJT 1948 s. 316, 526 och 674).
Karl Sidenbladh.