Presidenten Gunnar Bendz avled d. 30 dec. 1947. Då Gunnar Bendz i maj 1930 tillträdde presidentskapet i Göta hovrätt, var han en i offentliga värv prövad man. Han hade gjort betydande insatser i lagstiftningsarbetet på olika områden. Genom gedigna kunskaper, klart omdöme och stilistisk förmåga framstod han som en av de främsta kapaciteterna inom den juristgeneration han tillhörde. Med presidentskapet fick han sitt livs egentliga verksamhetsfält och han fann sig väl tillfreds med den uppgiften. Under sin så gott som oavbrutna sjuttonåriga verksamhet inom denna hovrätt har han såsom hovrättens chef och dess främste domare gjort en insats av bestående värde. Domarkallet var för honom särskilt tilldragande och han fullgjorde det med den ansvarskänsla, som var nära förbunden med hela hans väsen. Hans intresse för Göta hovrätt har tagit sig ett bestående uttryck i hans till hovrättens trehundraårsjubileum utgivna, på ett ingående studium av föreliggande arkivmaterial grundade arbete »Göta hovrätt genom seklerna» — ett i sitt slag enastående verk.
    Gunnar Bendz' arbetsdag var vid hans oväntade bortgång mänskligt sett ännu ej avslutad. Han intresserade sig varmt för rättegångsreformen och ännu hans sista dagar upptogos av tanken på de arbetsuppgifter, som denna reform lade å hans hovrätt. Saknaden efter honom är stor. Gunnar Bendz var en vänsäll man.

N. Gärde.

 

    GUNNAR MARTIN EDVARD BENDZ var född i Karlshamn 1883, avlade mogenhetsex. i Uppsala 1902 och jur. utr. kand.-ex. där 1906. Efter tingssittning i Dalarna tjänstgjorde han i Svea hovrätt, där han blev assessor 1915 och hovrättsråd 1920. Han hade erhållit förordnande som rev.sekr. 1915 och blev ord. rev.sekr. 1923. Sedan han från 1924 varit MO:s suppleant, var han MO i fyra år, från 1926 till 1930, då han utnämndes till president i Göta hovrätt.
    Bland hans uppdrag i lagstiftningsärenden m. m. må nämnas att han var sakkunnig i justitiedepartementet ang. avskaffande av patronatsrätten 1919—1920 (han var därefter led. av patronaträttsnämnden 1921—1925), led. av gruvlagstiftningssakkunniga och dessas sekr. 1920—1923, led. av banklagskommittén 1924—1927 samt ordf. i 1936 års domsagoutredning. Hans sista uppdrag gällde ordförandeskapet i 1943 års domarutredning.
    Av trycket har han utgivit bl. a. »Göta hovrätt genom seklerna» (1935), en hovrättshistorik i anslutning till Göta hovrätts 300-årsjubileum. Hovrätternas historia har han också behandlat i uppsatsen »Om hovrätterna från deras uppkomst till 1734 års lag» i Minnesskrift ägnad 1734 års lag, II, s. 938 ff.