Förslag till ändrade straffbestämmelser mot olovlig underrättelseverksamhet. Då årets riksdag hade att besluta om lagstiftningen ang. brott mot staten och allmänheten tilldrog sig frågan om straff för olovlig underrättelseverksamhet (SL 8: 7) särskild uppmärksamhet. Riksdagen frångick på denna punkt K. M:ts förslag och biträdde ett av utskottet framlagt förslag av mera vidsträckt innebörd. Beslutet tillkom efter sammanjämkning och meningarna voro så delade, att riksdagen samtidigt hos K. M:t begärde fortsatt utredning i frågan. Denna utredning har uppdragits åt straffrättskommittén, som nu i en till justitieministern avlämnad promemoria framlagt förslag till ändrade bestämmelser i ämnet.
    En avgörande synpunkt har hittills varit att hindra sådan underrättelseverksamhet som, om den fritt finge bedrivas, kunde störa förhållandet till främmande makt. Detta syfte har tillgodosetts först genom straff för åtgärder, som vore ägnade att skada rikets vänskapliga förbindelser med främmande makt, senare geom straff för för medling avuppgifter rörande förhållanden, vilkas uppenbarande för främmande makt kunde medföra men för annan främmande makts säkerhet. Fördet straffskydd, som härutöver ansetts erforderligt, har man haft att lita till vissa allmänt hållna bestämmelser: tidigare straff för den som för främmande makts räkning bedreve hemlig underrättelseverksamhet i militärt eller politiskt syfte; enligt årets lagstiftning straff för den som med uppsåt att gå främmande makt tillhanda hemligen eller med användande av svikliga medel bedreve politisk underrättelseverksamhet.
    Dessa bestämmelser ha allmänt ansetts ge fog för invändningar i olika avseenden. I vad de tagit sikte på faran för att förbindelserna med främmande makt kunde störas har gjorts gällande, att de vore ägnade att leda till påtryckningar från utländska makter. I övrigt har anmärkts, att brottsområdet blivit alltför vidsträckt och obestämt. För att i denna del förebygga en icke önskvärd tillämpning har sedan 1944 funnits erforderligt att göra åtalsrätten beroende av K. M:ts prövning.
    Enligt det nu framlagda förslaget bör gränsen för det straffbara området bestämmas främst med hänsyn till den större eller mindre faran för att verksamheten kan övergå till spioneri mot Sverige. En underrättelseverksamhet, som avser förhållanden i Sverige, är från denna synpunkt farligare än en verksamhet, som avser förmedling enbart av uppgifter om förhållanden i utlandet. För förstnämnda fall föreslås därför alltjämt en vidsträckt kriminalisering. Straffbar underrättelseverksamhet skall enligt förslaget föreligga, om någon, med uppsåt att gå främmande makt tillhanda i militärt eller politiskt avseende, här bedriver

 

hemlig underrättelseverksamhet rörande förhållanden i riket eller samfärdseln mellan Sverige och utlandet eller ock därtill lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig.
    Beträffande en underrättelseverksamhet, som avser förhållanden i utlandet, anföres i promemorian, att det rätteligen bör ankomma på den främmande makten att själv bereda skydd mot obehörigt utforskande av förhållanden inom dess maktområde. En sådan verksamhet kan dock böra hindras, om den här bedrives av agenter för främmande makt. Även i sådant fall är att räkna med att verksamheten lätt kan övergå i spioneri mot Sverige. Syftet är i detta fall att ingripa mot den organisation, som uppbär verksamheten. Förslaget stadgar därför straff för den som här organiserar eller leder hemlig underrättelseverksamhet av ifrågavarande slag eller efter åtagande eller mot ersättning stadigvarande medverkar därtill.
    Under riksdagsdebatten framhölls särskilt vikten av att hindra politiskt spionage från främmande makts sida mot flyktingar här i landet eller mot svenska medborgare, t. ex. för registrering efter rastillhörighet eller politisk åskådning. Dylikt spionage kan enligt nyss omnämnda bestämmelser straffas, om det bedrives som en verksamhet, d. v. s. innefattar en serie av handlingar, ej blott någon enstaka handling. Enligt en särskild tilläggsbestämmelse skall dock även anskaffande eller meddelande av en enstaka uppgift kunna straffas, såvitt den avser annans personliga förhållande, vars uppenbarande för främmande makt kan utsätta vederbörande eller någon honom närstående för fara till liv eller säkerhet.
    Den särskilda åtalsprövningen förutsattes skola bibehållas. Kommittén ifrågasätter dock, om ej prövningen i den omfattning K. M:t bestämmer bör kunna överlämnas åt RÅ.
    Vid frågans behandling har kommittén haft att samråda med särskilt tillkallade sakkunniga. Som sådana ha medverkat dels ledamöter av riksdagen, nämligen prof. Åke Holmbäck, advokaten Birger Gezelius, riksdagsmännen G. P. Olsson och O. E. Werner, dels advokaten Hugo Lindberg, hovrättsrådet Sven Romanus och statspolisintendenten G. Thulin. Förslaget har biträtts av samtliga sakkunniga.

Erik Söderlund.