Emil Heijne †. Emil Heijnes bortgång betyder framför allt för Sveriges Advokatsamfund och den svenska advokatkåren men också för hela det svenska rättslivet en mycket stor förlust.
    Hans gärning såsom advokat är enastående. När han ägnade sig åt detta svåra och ansvarsfulla yrke skedde det utan någon tvekan. Han ville bliva advokat och han blev det. Han kom till Stockholm i unga år utan att hava några personliga förbindelser att lita sig till. Av egen kraft uppbyggde han den ställning han slutligen kom att inom advokatvärlden och i samhället intaga. Han levde för och dog i sitt arbete.
    Hans teoretiska kunskaper voro omfattande, han förvärvade snart stor praktisk erfarenhet och till detta kom ett sällsynt gott juridiskt omdöme. Han uppträdde med fasthet mot såväl klienter som deras motparter och åstadkom i otaliga fall uppgörelser, som, en gång träffade, i vad på honom ankom fullföljdes och försvarades även i förhållandet till den som var hans huvudman. Advokaten kan emellertid aldrig undvika att komma i konflikter, som icke kunna förhandlingsvägen lösas, och Heijne hade förvisso mänga hårda strider att utkämpa. Han gjorde detta sakligt och på ett sätt som förskaffade honom det övervägande flertalet kollegers förtroende och beundran.
    När med hänsyn till rättegångsreformen stadgarna för advokatsamfundet skulle omarbetas, togs Heijne i anspråk. Han gillade icke den förändring i samfundets ställning, som av reformen betingades, men nedlade i trots därav ett stort arbete vid uppdragets utförande. Han fick sedermera inom samfundets styrelse deltaga i det grannlaga värv, som reformens genomförande innebar för samfundets ledning. Åt detta och åt alla de övriga frågor, varmed styrelsen hade att syssla, ägnade han sig med aldrig svikande intresse.
    Vid sidan av sin praktiska gärning fick han tid över för studium av snart sagt all utkommande svensk juridisk litteratur. Sannolikt är det närmast detta som föranlett honom att kort före sin bortgång bilda en stiftelse för svensk rättsvetenskaplig forskning, till vilken han sedermera i sitt testamente överlämnat ett mycket betydande belopp.
    Genom föreskrift att denna forskning skall bedrivas i överensstämmelse med de västerländska rättsprinciper, som voro allmänt erkända före det senaste världskriget, har han velat inlägga en gensaga mot mycket av det som under senare tid också i Sverige förekommit i samband med avvecklingen av krigsförhållandena. Stiftelsens tillkomst utgör förvisso ett bevis för hans bestående tro på rättens slutliga seger.

Axel Nilsson.

 

    EMIL WILHELM HEIJNE avled d. 18 nov. 1948. Han var född i Kvidinge, Kristianstads län, d. 26 juni 1891, avlade mogenlietsex. i Hälsingborg 1909,

 

784 DÖDSFALL.blev jur. kand. i Lund 1912, tjänstgjorde en kort tid i domsaga samt ägnade sig från 1913 åt advokatverksamhet i Stockholm. Han blev 1916 ledamot av Sveriges advokatsamfund, vars styrelse han tillhörde. Åren 1919—1923 var han ledamot av Stockholms stadsfullmäktige.