Skarstedts lag har blivit Afzelius'. När anm. som nybliven student och jur. stud. köpte sin första lagbok — det ansågs något överdrivet nitiskt att köpa en lagbok redan första terminen — hade den namnet H. WESTRING på ryggen. Det var Westrings sista år. 1927 började SKARSTEDT sin långa rad av lageditioner, först i år bruten. 1949 års lagbok bär namnet AXEL AFZELIUS.
Westrings sista edition omfattade, bortsett från register o. dyl. 2477 s., Afzelius' första har 2956 s. Denna skillnad är, ehuru betydande, inte någon rättvis mätare av författningsmaterialets tillväxt under den tid av drygt två decennier varunder Skarstedt stått som utgivare, eftersom flera lagar och lagkomplex fått utgå ur editionen utan att vara upphävda, främst kommunallagarna. När man bläddrar i 1926 års upplaga påträffar man mycket som nu är rättshistoria: där finnas 1862 års kommunallagar, 1857 års stängselförordning, 1866 års skiftesstadga, 1880 års växellag, 1884 års gruvestadga och mycket annat som redan tycks oss ligga mycket långt tillbaka i tiden. Och av ärvdabalken står det mesta utan klammer; varken arvslagen, testamentslagen eller boutredningslagen fanns ju ännu. Det är inte på långt när en full mansålder mellan Skarstedts första edition och hans sista men vilken genomgripande omvandling har inte vår skrivna rätt undergått på de åren! Den största förändringen skedde väl det allra sista året, då nya RB med därtill hörande komplex av lagar och andra författningar skulle sättas in i lagboken på sina vederbörliga platser — eller i Tillägget, eftersom så mycket, efter vanan, blev färdigt i SFS först i sista stund.
Det är ett ofantligt arbete som ligger bakom en lagedition, med hänsyn till både kvantiteten och den precision som kräves. Har man, som det förunnades anm. i förfjol, ett år fått följa arbetet på ett litet, litet hörn, blir man ödmjukt imponerad över den prestation som det utgör att under mer än två decennier, väl de ur lagstiftningssynpunkt händelserikaste sedan tillkomsten av 1734 års lag, bära dess börda. Att det har lyckats Skarstedt att in i sitt nionde decennium göra det är ett bevis på en sällsynt välbevarad sinnets spänst.
När nu den svenske juristen på sin lagboks rygg läser namnet Afzelius vet han att det lagts i de bästa händer att föra vidare det verk han är stolt och tacksam över att äga.
B. L.