Första allmänna svenska åklagarmötet 1948. På inbjudan av riksåklagarämbetet avhölls d. 3—4 dec. 1948 å Svenska läkaresällskapets lokaler i Stockholm under ordförandeskap av riksåklagaren M. Heuman det första allmänna svenska åklagarmötet. I mötet deltogo, förutom riksåklagarämbetets personal, statsåklagarna, cirka 90 stadsfiskaler och 50 landsfiskaler samt eleverna vid den pågående polischefskursen. Förhandlingarna följdes av justitieministern, statsrådet H. Zetterberg, ledamöter av HD, hovrättspresidenterna, representanter för justitie- och inrikesdepartementen, domarföreningarna och advokatståndet, processnämnden, riksmarskalken B. Ekeberg, presidenten K. Schlyter, justitierådet N. Gärde, JK, JO och MO m. fl. Sammanlagt närvoro cirka 250 personer.
Sedan de närvarande hälsats välkomna av riksåklagaren1 höll justitierådet N. Beckman ett två timmars föredrag över ämnet: »Den nya lagstiftningen om brott mot staten och allmänheten.» Eftermiddagens förhandlingar inleddes med ett föredrag av presidenten J. Laurin rubricerat: »En domares synpunkter på åklagarens uppgifter i rättegången.» Föredragshållaren genomgick de olika momenten i processen inför underrätt och hovrätt och gav under hänvisning till de vanligast förekommande bristerna vid åklagarnas, advokaternas och domarnes tillämpning av nya rättegångsordningen råd och anvisningar rörande förfarandets rätta genomförande. I den efterföljande diskussionen ingick justitierådet Gärde bl. a. på den ackusatoriska principens inverkan på domstolens processledande verksamhet och betonade särskilt, att åklagarna enligt den nya process-
ordningen intoge en fullt självständig och oberoende ställning gentemot domstolarna. Detta medförde, att åklagarna liksom övriga i rättegången verksamma parter måste lämnas ett mera fritt spelrum vid utförande av sin talan inför rätta än vad som tidigare varit fallet. Advokaten A. Hemming-Sjöberg uppehöll sig likaledes vid sättet för domstolarnas processledande verksamhet i den ackusatoriska rättegången och anlade härvid psykologiska synpunkter såsom förklaringsgrund till att vissa domstolar hittills icke tillräckligt beaktat den förändrade ställning, som i förevarande avseende tillkomme domstolarna enligt den nya processordningen.
Före åklagarmötet hade deltagarna beretts tillfälle att skriftligen framställa spörsmål rörande tillämpningen av nya rättegångsordningen. Enär ett mycket stort antal sådana frågor inkommit kunde endast de viktigaste av dem upptagas till besvarande. Denna del av programmet inleddes med att byråchefen G. Persson behandlade vissa frågor angående tillämpning av institutet strafföreläggande. Härvid upptogs till granskning särskilt det aktuella spörsmålet huruvida strafföreläggande kan användas om målsägande finnes men denne förklarat sig ej vilja föra ersättningstalan eller träffat förlikning i skadeståndsfrågan samt det likaledes omdiskuterade spörsmålet huruvida strafföreläggande kan godkännas genom ombud. Båda frågorna besvarades efter en utförlig argumentering med nej.
Första dagens kväll samlades flertalet av de deltagande åklagarna jämte ett 30-tal inbjudna gäster med justitieministern i spetsen till en gemensam middag på Bella Venezia.
Följande dags förhandlingar inleddes med ett föredrag av professorn I. Agge över ämnet: »Kriminologin och brottmålsjuristen.» Därvid lämnades en överblick över den kriminologiska forskningens metoder, dess hitttills vunna resultat och dess sannolika framtida utveckling. Föredragshållaren underströk till slut betydelsen av undervisning i kriminologi för brottmålsjurister och fortsatta självstudier i ämnet. Landsfogden A. Holmström belyste därefter i ett anförande den arbetsbelastning som inställelserna i hovrätt åsamkade åklagare som voro stationerade på längre avstånd från hovrättsorten. I diskussionen härom erinrade presidenten A. Lindhagen om att genomförandet av de under förberedelse varande föreskrifterna om hovrättsting1 kunde förväntas medföra lättnad för åklagarna i ifrågavarande hänseende. Landsfogden H. Enhörning framlade i ett anförande förslag om utvidgning av åklagarnas rätt att meddela strafföreläggande. Därefter upptog byråchefen Y. Söderlund till besvarande vissa till riksåklagarämbetet inkomna frågor rörande bestämmande av dagsbot. Byråchefen E. Vinberg besvarade frågor som framställts rörande förundersökningsförfarandet. Slutligen behandlade byråchefen M. Stiernström vissa spörsmål angående åtalseftergift.
Sedan riksåklagaren avslutat förhandlingarna framförde landsfogden H. Enhörning åklagarkårens tack till riksåklagarämbetet för dess initiativ till det första allmänna åklagarmötet och uttryckte en förhoppning om att dylika möten måtte komma att årligen hållas.
M. H.