Några synpunkter på fiskalsutbildning och fiskalsprövning efter processreformen.1 Den från och med nya RB:s ikraftträdande gällande arbetsordningen för rikets hovrätter innefattar ej någon mera detaljerad reglering av fiskalernas och fiskalsaspiranternas arbetsuppgifter. Enligt arbetsordningen skall på hovrätten ankommande föredragning i vädjade brottmål samt besvärsmål, ansökningsärenden och mål, som av hovrätten omedelbart upptagits, verkställas av fiskal, medan sådan föredragning i vädjade tvistemål skall fullgöras av referent. Dock äger presidenten föreskriva avvikelse från denna fördelning av föredragningsskyldigheten; han äger även bestämma, att föredragningen i viss omfattning skall fullgöras av aspirant. I arbetsordningen meddelas vissa bestämmelser om på vilken befattningshavare det ankommer att vidtaga olika åtgärder under förberedelsen. I princip är det referenten som har ansvaret för förberedelsen. Om fiskalens befattning med målen under förberedelsen stadgas endast, att det åligger fiskal i den omfattning presidenten bestämmer att i mål, som skola föredragas av honom, under referentens överinseeende vidtaga vissa närmare angivna åtgärder (såsom att förelägga part att avhjälpa brist i fullföljdsinlaga, föranstalta om skriftväxling, som beror enbart på hovrättens förordnande, förordna om förundersökning m. m.) samt att i övrigt biträda vederbörande avdelning eller referent vid målens förberedande behandling. Vidtagandet av vissa åtgärder (bl. a. föranstaltandet om skriftväxling, som enligt lag skall äga rum och ej beror enbart på hovrättens förordnande, samt ombesörjandet av kallelser å parter och andra) kan hovrätten uppdraga åt annan tjänsteman vid hovrätten än fiskal.
    Med hänsyn till den vaga avfattningen av dessa stadganden har bestämmandet av fiskalernas och fiskalsaspiranternas arbetsuppgifter kommit att till stor del bero å den praxis som utbildats vid hovrätterna. Avgörande är hur gränsdragningen beträffande åliggandena göres mellan dels icke rättsbildad personal, å ena, samt fiskaler och aspiranter, å andra sidan, och dels dessa, å ena, samt referenten, å andra sidan.
    För Skånska hovrättens vidkommande gäller därutinnan för närvarande i korthet följande.2 Den icke rättsbildade personalens arbetsuppgifter ha givits så vid omfattning som möjligt. Sålunda vilar på den all rotel- och diarieföring samt införing å dagboksblad, föranstaltandet — dock efter anvisningar av referent eller fiskal — om skriftväxling, som enligt lag skall äga rum och ej beror enbart på hovrättens förordnande, ombesörjande efter anvisningar av referent eller fiskal av

 

1 Synpunkterna utgöra en sammanfattning av de önskemål som framkommo vid en av Föreningen Yngre Jurister i Skåne och Blekinge d. 10 dec. 1948 anordnad diskussion. Jfr ERSMAN, SvJT 1948 s. 664.

2 Se numera instruktion för vissa befattningshavare vid hovrätten fastställd d. 16 febr. 1949.

270 OTTO PETRÉN.kallelser å parter och andra ävensom den delgivning, som enligt rättegångsbalken skall ankomma på rätten, protokollföring som ej avser förhandling, all expediering av domar och beslut och avsändande av uppgifter — utom straffuppgift — i anledning av dom eller beslut samt upprättande av rättsstatistiska uppgifter. Dessa arbetsuppgifter utföras av den icke rättsbildade personalen fullt självständigt. Kontroll eller granskning sker sålunda ej av fiskal eller referent; över expedieringen av domar och beslut samt av vederbörliga uppgifter har dock aktuarien visst överinseende. Fiskaler eller aspiranter tagas ej i anspråk för kollationering. Genom omfattningen av den icke rättsbildade personalens arbetsuppgifter torde fiskaler och aspiranter ha i den omfattning det är möjligt avlastats från arbetsuppgifter med expediering o. dyl., som ur utbildningssynpunkt äro av mindre värde.
    Uppdelningen av arbetsuppgifterna mellan referent, å ena, samt fiskaler och aspiranter, å andra sidan, sker efter mera vaga linjer. Till en början må anmärkas, att med hänsyn till arbetsuppgifterna någon egentlig skillnad ej göres mellan fiskaler och aspiranter. Indelningen till tjänstgöring har skett på det sättet att envar fiskal och aspirant i första hand är biträde åt viss referent; hans arbete är sålunda huvudsakligen knutet till målen å denne referents rotel. För att ernå att envar av hovrättens tre avdelningar får möjlighet att bedöma varje aspirant sker ny indelning av aspiranterna ungefär var tredje månad, därvid aspirant blir biträde åt referent å annan avdelning än den varå han förut tjänstgjort. Vidare må framhållas, att den skillnad som enligt arbetsordningen göres mellan vädjade tvistemål och vädjade brottmål ej upprätthållits; fiskalen tager i samma utsträckning befattning med de vädjade tvistemålen som med övriga mål och ärenden.
    Det biträde fiskalen och aspiranten lämnar referenten har i första hand avseende å allt vad som hör till förberedelsen. Efter lottningen omhändertages målet omedelbart av den å roteln indelade fiskalen eller aspiranten och denne utför den första granskningen. Flertalet beslut under föreberedelsen fattas av referenten på anmälan av fiskalen. I viss utsträckning förekommer dock, att fiskaler och aspiranter helt självständigt besluta om översändande av vadeinlaga och genmäle. Rerefentens kontroll över fiskalens arbete med målens förberedelse gestaltar sig från fall till fall väsentligt olika. I den mån föredragning skall äga rum fullgöres den i alla mål, sålunda även i de vädjade tvistemålen, av fiskal eller aspirant. Vid föredragning av mål, som prövas på handlingarna, skall alltid föreligga av fiskalen eller aspiranten uppsatt förslag till rubrik samt dom eller beslut. Då mål skall utsättas till huvudförhandling plägar fiskalen eller aspiranten lämna referenten förslag å de personer, som skola inkallas. I samband därmed lämnar han också uppgift å rättsfall och litteratur av intresse för målets avgörande. Protokollföringen vid huvudförhandlingen — frånsett upptecknandet av sådana av parter, vittnen m. fl. lämnade utsagor som skola protokolleras, för vilket anlitas stenograf — ombesörjes av fiskalen och denne plägar också vid förhandlingen föredraga vad som skall framläggas genom hovrättens försorg. Överlägg

FISKALSUTBILDNING OCH FISKALSPRÖVNING. 271ningen i anslutning till huvudförhandlingen övervares alltid av fiskalen eller aspiranten och oftast får han sedan med ledning av överläggningen utarbeta förslag till hovrättens dom eller beslut.
    Härjämte må anmärkas, att bland fiskalernas och aspiranternas arbetsuppgifter ingå föredragning av och uppsättande av förslag till hovrättens yttrande i flertalet till hovrätten för yttrande remitterade lagförslag och olika organisatoriska och administrativa frågor.
    Med den utformning som fiskalernas och aspiranternas arbetsuppgifter sålunda givits vid Skånska hovrätten torde det icke kunna ifrågasättas annat än att deras hovrättstjänstgöring äger ett betydande värde ur utbildningssynpunkt. Då emellertid ansvaret för förberedelsen åvilar referenten, blir ofta nog fiskalens ställning i hög grad osjälvständig. På grund härav och då en mycket väsentlig del av hans arbete ligger på förberedelsen, därvid han kommer i kontakt nästan uteslutande med referenten, ha möjligheterna för hovrättens samtliga ledamöter att bedöma en aspirants lämplighet blivit mera begränsade än på gamla RB:s tid.
    Ur ren utbildningssynpnkt är det uppenbarligen av största värde för fiskalen och aspiranten att nära samarbete äger rum mellan referent och honom. Hur nära samarbetet blir är dock i väsentlig grad beroende på referentens allmänna läggning och att det från fall till fall måste gestalta sig väsentligen olika är uppenbart. Denna helt naturliga ojämnhet måste ur ren prövningssynpunkt vara ägnad att ingiva betänklighet. Bedömandet av vederbörande aspirant torde i möjligaste mån böra ankomma på hovrättens samtliga ledamöter; huvudvikten av bedömandet synes därför böra knytas till de fiskalens och aspirantens prestationer, som föreläggas avdelningen i dess helhet. För att ernå ett rättvist bedömande är det därvid önskvärt, att dylika arbetsuppgifter av samtliga aspiranter utföras lika självständigt. Den oundvikliga olika utformning som samarbetet mellan referent och fiskal måste få innebär en betänklig rubbning av de olika aspiranternas utgångsläge. Den ene får av referenten åtskilliga anvisningar och ej oväsentlig handledning, medan den andre får klara sig nästan helt på egen hand. Att aspiranternas tjänstgöring är så anordnad att bästa möjliga förutsättningar för en rättvis prövning finnas synes vara av sådan vikt, att man för att ernå denna fördel bör vara beredd att i viss mån avstå från den obestridligt stora förmån ur ren utbildningssynpunkt, som det nära samarbetet mellan referent samt fiskal och aspirant innebär. Strävan synes därför böra vara att i möjligaste mån göra fiskalen självständig i förhållande till referenten. I vad mån arbetsuppgifter utan men för den rättssökande allmänheten kunna helt självständigt anförtros åt fiskaler och aspiranter skall antydas nedan. Därvid har utgåtts från att fiskalen biträder icke i första hand hela avdelningen utan viss referent.
    Handläggningen av de mål och ärenden som efter besvär fullföljas till hovrätten skiljer sig föga från handläggningen av besvärsmålen enligt den äldre ordningen. Något behov av ändrad gränsdragning i fråga om fiskalernas befattning med dessa mål mot vad som gällde enligt gamla RB torde icke finnas.
    Referenten synes icke behöva taga någon befattning med dessa mål

272 OTTO PETRÉN.omedelbart då de komma in. Fiskalen resp. aspiranten bör sålunda helt självständigt läsa in målet och utan att referenten dessförinnan tager någon befattning med målet föredraga det inför avdelningen.
    Frågan om kommunikation torde dock böra ankomma på referenten. Anser fiskalen resp. aspiranten att målet skall kommuniceras, bör han alltså anmäla målet för referenten för kommunikation. Skulle kommunikation ha försummats, då sådan bort ske, kan någon större olägenhet likväl ej anses ha uppkommit för parterna; kommunikationen får ske på avdelningen och olägenheten torde regelmässigt inskränka sig till viss tidsförlust.
    Interimistiska beslut, t. ex. inhibition i utsökningsmål, ankomma på avdelning eller referent. Något hinder mot att helt anförtro åt fiskalen resp. aspiranten att uppmärksamma när dylika — ibland brådskande — avgöranden erfordras synes icke föreligga. På gamla RB:s tid vilade ansvaret för att sådana frågor blevo avgjorda inom behörig tid på fiskalerna och någon olägenhet förspordes ej av att ansvaret i detta hänseende låg å dem. Att i dessa fall bristande uppmärksamhet från fiskalens sida kan förorsaka part rättsförlust skall icke förnekas. En förutsättning för att fiskalen skall komma att helt svara för att frågor, som kräva interimistiska avgöranden, företagas i rätt tid torde vara att referenten helt fritages från ansvaret därför.
    Även vissa andra beslut, såsom om beviljande av fri rättegång och förordnande av biträde åt part som åtnjuter fri rättegång, böra kunna fattas helt självständigt av fiskal eller aspirant.
    Vad angår de vädjade målen torde det icke finnas något skäl att göra skillnad mellan vädjade tvistemål och vädjade brottmål.
    Granskningen av vadeinlagan synes kunna anförtros åt fiskal. Det bör helt ankomma på denne att i första hand avgöra om föreläggande om komplettering skall ske. Anser han dylikt ej erforderligt, delgives vadeinlagan med vadesvaranden utan att referenten dessförinnan tager någon befattning med målet. Har föreläggande om komplettering, som bort göras, underlåtits, kan någon större olägenhet i flertalet fall icke anses uppkomma; erforderlig komplettering torde väl då kunna ske i den formen att senare förordnande meddelas om fortsatt förberedelse.
    Föreläggande om komplettering torde böra ankomma på referenten; det bör undvikas att förelägganden av olämpligt innehåll går ut från hovrätten och det kan väl ej anses uteslutet, att yngre och oerfarna fiskaler eller aspiranter skulle kunna giva alldeles onödiga eller meningslösa förelägganden.
    I fråga om interimistiska åtgärder i de vädjade målen gäller detsamma som ovan sagts om besvärsmålen. Ur rättssäkerhetssynpunkt torde icke behöva krävas att referenten med hänsyn till dessa frågor granskar målen.
    Avgörandet av frågan om målet skall avgöras på handlingarna eller efter huvudförhandling torde också preliminärt kunna avgöras av fiskalen. Anser fiskalen, att målet skall avgöras på handlingarna, föredrager han efter förberedelsen målet inför avdelning. Behov av någon granskning av målet på förhand av referenten torde ej kunna anses före

FISKALSUTBILDNING OCH FISKALSPRÖVNING. 273ligga. Har fiskalen misstagit sig i fråga om möjligheten att avgöra målet utan huvudförhandling och föredragit målet för slutligt avgörande, får givetvis målet efter föredragningen utsättas till huvudförhandling. Någon olägenhet av denna ordning kan icke sägas uppkomma för parterna, möjligen frånsett viss tidsförlust. Att fiskalen till föredragningen skall ha »knäckt» målet, skrivit rubrik och förslag till kläm och satt sig in i litteratur och rättsfall m. m. är uppenbart.
    De mål fiskalen resp. aspiranten anser skola avgöras efter huvudförhandling böra utsättas till förhandlingen av referenten. Huvudförhandlingen medför för parterna kostnader av sådan storleksordning att det måste böra fordras att innan dessa kostnader uppkomma någon med större erfarenhet än fiskalen granskat målet och funnit det vara i skick att kunna utsättas till huvudförhandling samt sett till att kallande av parter och vittnen skett i rätt utsträckning. Fiskal resp. aspirant har alltså att för referent anmäla när målet är färdigt att utsätta till huvudförhandling. Därvid bör han lämna förteckning å de personer, som skola kallas (parter, vittnen m. fl.). Likaså bör han ha sökt »knäcka» målet och — lämpligen i en P.M. — ha antecknat juridiska frågeställningar, eventuella fel i underrättsdomen, litteratur och rättsfall m. m. Ifrågasättas kan också om han ej bör kunna i en P.M. lämna förslag till disposition för huvudförhandlingen (i vilka avsnitt målet skall handläggas, i vilken ordning parter och vittnen skola höras, när skriftliga bevis och bevisning ur protokoll m. m. skola framläggas o. dyl.). Då enligt den tankegång, på vilken nu skisserade gränsdragning för fiskalernas och aspiranternas arbetsuppgifter vilar, referenten i regel ej sett på målet innan frågan om dess utsättande till huvudförhandling uppkommer, kan det väl i allmänhet vara lämpligt att han då i korthet föredrager målet för referenten. När i undantagsfall föredragning före huvudförhandlingen skall ske inför avdelning, bör uppenbarligen föredragningen verkställas av fiskalen resp. aspiranten.
    Fiskalens aktiva medverkan vid själva huvudförhandlingen torde icke kunna sägas vara av större värde ur vare sig utbildnings- eller prövningssynpunkt. Föredragningen vid huvudförhandlingen är regelmässigt av enkel beskaffenhet. Ej heller protokollföringen kan anses vara en uppgift av mera kvalificerad art; dock torde i viss mån fiskalens resp. aspirantens noggrannhet kunna bedömas med ledning av protokollföringen. Uppenbart är däremot att övervarandet av huvudförhandlingen är ur utbildningssynpunkt värdefullt.
    Den överläggning, som hålles i omedelbar anslutning till huvudförhandlingen, bör givetvis fiskalen resp. aspiranten övervara. Huruvida han därvid skall aktivt deltaga genom att »votera först» torde kunna vara föremål för delade meningar.1 Hans »votum» tjänar knappast annat syfte än att utgöra en grundval för prövningen av hans lämplighet. Efter en — åtminstone litet längre — huvudförhandling, särskilt om målet är av besvärlig art, torde oftast målets avgörande stå så i förgrunden att intresset för »fiskalens votum» med ovan angivna

 

1 Jfr SvJT 1948: 669.

18—497004. Svensk Juristtidning 1949.

274 FISKALSUTBILDNING OCH FISKALSPRÖVNING.syfte är ringa bland avdelningens ledamöter. Icke heller torde dylika»fiskalsvota» alltid bliva rättvisande om vederbörandes förmåga. Fiskaleller aspirant med litet mera fundersam eller försiktig läggning kommeratt ställas i ett sämre läge än den snabbare och något mera djärve, utanatt han därför i grund och botten behöver vara mindre skickad somdomare. Av stort värde måste däremot ur både utbildnings- ochprövningssynpunkt vara att fiskalen resp. aspiranten på grundval avden efter huvudförhandlingen hållna överläggningen får utarbeta förslag till hovrättens kläm. Genom RB:s bestämmelser om tidpunkten fördoms meddelande begränsas i viss mån möjligheterna att låta fiskaleroch aspiranter medverka i detta hänseende. Slutligen må framhållas,att det ur utbildningssynpunkt vore av allra största värde om fiskaler ochaspiranter finge tillfälle närvara även vid överläggning, som hålles isamband med återställning av mål som avgöres på handlingarna, ochvid överläggning i annat mål, vilken äger rum senare än i anslutning tillhuvudförhandlingen.
    En utformning av fiskalernas och aspiranternas arbetsuppgifter ienlighet med ovan skisserade riktlinjer synes förutsätta att ansvaretför förberedelsen i ovan antydda avseenden helt kan läggas å fiskaleller aspirant. Då så ej är fallet enligt gällande arbetsordning, tordeböra övervägas huruvida ej en ändring av densamma i nämnda hänseende skulle kunna genomföras. Att utan vidare lägga ansvaret förförberedelsen i berörda delar helt på en nykommen aspirant torde ejkunna ifrågakomma, icke minst med hänsyn till beslut om inhibitionoch andra dylika interimistiska beslut. Däremot synes hinder ej mötaatt sedan aspiranten tjänstgjort någon tid och sedan hovrätten fåttnågon uppfattning om aspiranten, låta hovrätten kunna bemyndigahonom, och likaså fiskal, att helt ansvara för förberedelsen i ovan angivna avseenden. En möjlighet till lösning synes därför vara att i arbetsordningen införes ett bemyndigande för presidenten att uppdragaåt fiskal eller aspirant att helt på eget ansvar omhänderhava förberedelsen i de avseenden, som i det föregående angivits, i mål å vissrotel. Tanken är därvid att under de första månaderna av tjänstgöringen aspiranten skulle fullgöra motsvarande uppgifter under överinseende av referent; behörighet att på eget ansvar fullgöra uppgifterna skulle meddelas aspiranten genom presidentbeslut så snart det —huvudsakligen genom den överinseende referentens samarbete medaspiranten — blivit ådagalagt att dylika uppgifter med betryggandesäkerhet kunna anförtros denne. Otto Petrén.