Lagbokens redigering i Finland. Spörsmålet om lagbokens redigering, som av prof. Hassler upptagits till diskussion i SvJT (1948 s. 673) i anledning av justitierådet Walins artikel om Balkarna i Sveriges Rikes Lag (SvJT 1948 s. 241), är säkerligen av den art, att det måste intressera praktiskt taget alla jurister. Då denna fråga för närvarande är aktuell också i Finland, synes det vara väl på sin plats att här i korthet redogöra för de resultat, till vilka man kommit öster om Ålands hav.
    Till en början må framhållas, att lagbokseditionerna i Finland beklagligtvis utkommit vida glesare än i de övriga skandinaviska länderna.Under självständighetstiden ha finskspråkiga lagboksupplagor utkommit åren 1920, 1927, 1934, 1936, 1941, 1944 och 1947. Härtill kommer en finskspråkig lagbok, omfattande den offentliga rätten, av år 1939. En ny upplaga av sistnämnda verk har helt nyligen utkommit. Svenskspråkiga lagboksupplagor ha utkommit endast åren 1920, 1932 och 1938. Vad de sistnämnda beträffar, försvåras deras regelbundna utgivande väsentligen av de förhållandevis små upplagor, vilka finna avsättning, varför denna lagbok, om den ekonomiskt skall bära sig, blir oproportionellt dyr.
    För att råda bot på nuvarande missförhållanden tillsatte Regeringen år 1945 en lagbokskommitté, vars numera färdigställda betänkande är daterat d. 20 dec. 1948. Kommittén, som arbetat under ordförandeskap av prof. Kaarlo Kaira, redogör i betänkandet ingående för de svårigheter, vilka yppat sig vid utgivande av nya lagboksupplagor, samt anställer vissa jämförelser med förhållandena i Sverige, Norge och Danmark. Därefter övergår kommittén till en diskussion av sättet för lagbokens utgivande, statsmaktens medverkan härvid, lagbokens pris m. m. För den finskspråkiga lagbokens del utmynnar betänkandet i ett förslag att denna skulle utkomma vartannat år med en del, omfattande i stort sett den allmänna lagen, d. v. s. allmän och speciell privaträtt samt straffrätt och processrätt, samt de mellanliggande åren med en annan del, omfattande offentlig rätt, närmast statsförfattningsrätt, förvaltningsrätt, kommunallagstiftning m. m. Den svenskspråkiga lagboken skulle åter enligt kommitténs förslag, såsom nedan närmare angives, sönderfalla i fyra delar, varvid årligen en del skulle utges. Varje del skulle m. a. o. i framtiden utkomma med en intervall om fyra år.
    Det, som i detta sammanhang intresserar mest, är frågan, huru lagmaterialet i de framtida lagbokseditionerna skulle ordnas. Efter en ingående diskussion mellan å ena sidan ett system med hela lagmaterialet i kronologisk följd (praktiskt sett har detta system följts i de senaste finskspråkiga upplagorna) och å andra sidan ett system, enligt vilket lagmaterialet skulle ordnas systematiskt efter dess huvudsakliga inne

håll, har kommitténs flertal stannat för sistnämnda alternativ, vilket således i stort sett motsvarar det av prof. Hassler rekommenderade. Det kan tilläggas, att en systematisk uppställning av materialet tillämpats i 1939 års finskspråkiga offentligt rättsliga lagbok.
    Förrän kommitténs betänkande förelåg klart hade emellertid Juridiska Föreningen i Finland, som omhänderhaft utgivandet av de tvenne senaste svenskspråkiga lagboksupplagorna, till behandling upptagit frågan om en ny svenskspråkig lagbok. Mera än tio år har ju förgått sedan den senaste publicerades! Det visade sig härvid, att ekonomiska skäl krävde lagbokens uppdelning i flera band, och föreningens styrelse beslöt definitivt redan för ett år sedan, att den nya upplagan skulle omfatta fyra delar enligt följande program:
    Del I. Äktenskapslagstiftningen, ÄB, JB och BB samt all den lagstiftning, som systematiskt kunde sägas ansluta sig närmast till dessa balkar. Härvid skulle bl. a. inteckningslagstiftningen, trots att den i 1734 års lag ju återfanns i RB, medtagas i samband med annan fastighetslagstiftning. I detta sammanhang komme även kolonisationslagstiftningen att ingå.
    Del II. HB jämte senare obligationsrättslig, handelsrättslig, näringsrättslig och arbetsrättslig lagstiftning. Osäkerhet förelåg härvid främst beträffande placeringen av konkurslagstiftningen, som i 1734 års lag återfanns i HB. På denna punkt var meningarna rätt delade. Efter ingående diskussioner beslöt styrelsen emellertid att denna lagstiftning skulle placeras i del III.
    Del III. Straff- och processrätt, inklusive straffverkställighet samt exekution. Såsom redan nämnts, kommer även konkurslagstiftningen att ingå här. En betydande del av lagstiftningen om frivillig rättsvård ingår emellertid i de tvenne första delarna, t. ex. lagfarts- och inteckningslagstiftningen i del I, lagstiftningen om dödande av urkunder i del II, inteckning i fartyg och luftfartyg likaså i del II o. s. v.
    Del IV. Offentlig rätt. Från denna del kommer sannolikt skattelagstiftningen att utelämnas, enär denna lagstiftning till sina huvuddrag ingår i en på Statsrådets tryckeri de senaste åren regelbundet utgiven mindre publikation.
    Med hänsyn till de olika delarna beslöt styrelsen vidare, att materialet, såvitt möjligt, skulle ordnas systematiskt. Beträffande del II, med vars redigering undertecknad för närvarande är sysselsatt, betyder detta, för att nämna ett exempel, att den efter 1734 års lag tillkomna nya lagstiftningen fördelas på följande preliminärt fastställda underavsnitt: 1) allmän obligationsrätt, 2) växel- och checkrätt, 3) bolagsrätt, 4) banklagstiftning, 5) försäkringsrätt, 6) sjörätt, 7) lufträtt, 8) järnvägs- och motorfordonstrafik, 9) upphovsmannarätt, patenträtt, varumärkesrätt m. m., 10) arbetsrätt och 11) näringsrätt. Avsikten är att såvitt möjligt även inom ramen för dessa underrubriker vidare fullfölja systematiseringen.
    Förutom del II är för närvarande även del I under arbete, denna del redigerad av prof. Erik af Hällström. När arbetet på del III och del IV

kan upptagas, beror närmast av de statsbidrag föreningen för detta ändamål hoppas få.
    Programmet för denna svenskspråkiga lagboksupplaga, vilket reservationslöst förordats av den tidigare nämnda lagbokskommittén, fastställdes såsom nämnt redan vintern 1948. Då det i varje fall till sin anda motsvarar de synpunkter justitierådet Walin och prof. Hassler framfört, är det av intresse att konstatera, att samma tanke — önskvärdheten av att innehållet i lagboken redigeras systematiskt — samtidigt väckts såväl i Sverige som i Finland. Uppenbarligen bör en dylik lagbok vara betydligt bekvämare i användningen än en, där allt material (eller åtminstone det mesta) ordnats i kronologisk följd. Å andra sidan kan det icke bestridas, att systematiseringens genomförande ofta kan vara synnerligen vanskligt. I många fall innehåller ju en lag såväl materiellträttsliga som processrättsliga stadganden; den finska lagbokskommittén nämner såsom exempel härpå kolonisationslagstiftningen, förmynderskapslagen m. m. Jfr även vad ovan nämnts om inteckningslagstiftningen, konkursrätten o. s. v. Lagboksutgivarens subjektiva uppfattning kommer därför att spela en icke ringa roll i detta avseende. Och det är också uppenbart att den första edition, där en sådan systematisk uppdelning genomföres, otvivelaktigt i viss mån kommer att ha karaktären av ett försöksobjekt, som säkerligen kommer att bli föremål för kritik från många håll.
    Manuskripten till de två första delarna av den nya svenskspråkiga lagboksupplagan i Finland beräknas föreligga färdiga innevarande vårtermin, varefter tryckningsarbetet omedelbart vidtager. Enligt lagbokskommitténs förslag skulle den första finskspråkiga lagboksupplagan med systematisk indelning publiceras år 1950. Med tanke på de omfattande förarbeten, som en total omläggning av lagboken kräver, måste sistnämnda tidpunkt dock tagas med en viss reservation, helst kommittébetänkandet tillsvidare sänts på remiss till olika instanser.
 

Gunnar Palmgren.