Sjömanslagstiftningen. De vid den internationella sjöarbetskonferensen i Seattle 1946 antagna konventionerna rörande sjömännens sociala förhållanden (SvJT 1947 s. 693) voro föremål för dryftning vid Internationella arbetsorganisationens paritetiska sjöfartskommissions möte i Genève under dagarna 29 nov.—3 dec. 1948, enär regeringarna i olika stater, bl. a. de nordiska länderna, framställt anmärkningar mot en del av konventionerna. Kommissionen ansåg, att konventionerna angående social trygghet för sjömän, semester med bibehållen hyra för sjömän, besättningens bostäder å fartyg samt hyror, arbetstid å fartyg och bemanning vore i behov av revidering i en del punkter. Frågan kommer att avgöras vid Internationella arbetsorganisationens konferens i Genève i juni 1949.
    Vid den paritetiska sjöfartskommissionens sammanträde i Genève voro de nordiska ländernas regeringar representerade: Sverige av chefen för socialdepartementets rättsavdelning revisionssekreteraren, numera borgmästaren L. G. Ohlsson och kommerserådet Gunnar Böös, Danmark av avdelningschefen Ove Nielsen och byråchefen Ejner Lysgaard, Finland av förvaltningsrådet Rudolf Beckman samt Norge av byråcheferna H. J. Salvesen och Alf W. Østensen.
    I detta sammanhang må nämnas, att ny sjöarbetstidslag utfärdats i Sverige d. 26 aug. 1948. I Norge behandlas ett förslag till sjöarbetstidslag i stortinget, och i Finland behandlar regeringen f. n. ett av sjöarbetskommittén uppgjort förslag till ny sjöarbetstidslag. Lagtexterna äro avfattade på grundvalen av den internationella konventionen i ämnet, men gå i Sverige och Norge icke lika långt som konventionen. Däremot täcker det finska lagförslaget konventionsföreskrifterna och sträcker sig i en delpunkter, bl. a. i fråga om tillämpningsområdet, längre än konventionen. I Finland och Norge har lagstiftningen angående sjömäns semester bragts i överensstämmelse med Seattlekonventionens bestämmelser, i Finland genom lag d. 3 april 1947 och i Norge genom en kungl. resolution av d. 19 mars 1948. På grundvalen av Seattlekonventionen om besättningens bostäder ha i Finland och Norge utfärdats förordningar i ämnet, i Norge d. 2 juli 1948 och i Finland d. 20 nov. 1948.
    För närvarande pågår i de nordiska länderna arbete för revision av sjömanslagarna, och meningen är, att en konferens inom en nära framtid skall äga rum i Stockholm, i vilken representanter för de nordiska regeringarna, redarna och sjömännen skola deltaga.

R. B-n.

 

    Finsk luftfartslagstiftning. Finlands regering har d. 21 jan. 1949 till riksdagen avlåtit proposition med förslag till lag om frihet från kvarstad och skingringsförbud för vissa luftfartyg. Propositionen avser dels att möjliggöra Finlands tillträde till den i Rom d. 29 maj 1933 avslutade konven

304 NORDISKT OCH INTERNATIONELLT.tionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg och till den i Chicago d. 7 dec. 1944 avslutade konventionen angående internationell civil luftfart, dels ock att beträffande den inre luftfarten bereda passagerare, avsändare, mottagare m. fl. skydd för de intressen, som anknyta sig till den regelbundna lufttrafiken, genom att för vissa slag av luftfartyg stadga frihet från säkerhetsmedel av provisorisk natur.
    I de övriga nordiska länderna ha lagar i ämnet allaredan utfärdats, i Sverige d. 4 jan. 1939. Det finska lagförslaget skiljer sig så till vida från de övriga nordiska ländernas lagstiftning att det har beaktat den i den ovannämnda Chicagokonventionen ingående bestämmelsen, att medgivande av en fördragsslutande stats i internationell luftfart insatta luftfartyg att färdas till eller över förstsagda stats territorium ej medför rätt till kvarstad å eller annat kvarhållande av luftfartyg eller rätt till talan mot dess ägare eller brukare under åberopande av att luftfartygets konstruktion, delar, utrustning eller användning skulle göra intrång i patent, konstruktion eller modell.

R. B-n.