REFORMER INOM ENGELSK KRIMINALVÅRD.
CRIMINAL JUSTICE ACT 1948.
AV
FÖRSTE BYRÅSEKRETERAREN TORGNY LINDBERG.
När kriminalvetenskapsmän från den europeiska eller den amerikanska kontinenten kommer på studiebesök till England, får de ofta till en början den uppfattningen att man där inte på allvar sysslar med kriminalpolitik, kriminalvård och liknande spörsmål. Den engelska kriminalvetenskapen förefaller dem vara i viss mån osystematisk. För en tysk eller svensk straffrättsprofessor måste det bli en chock att engelsmännen är så föga intresserade av t. ex. frågan om straff och skyddsåtgärder att de använder samma ord, punishment, för att beteckna bådadera och kanske — enligt vad professorn misstänker — inte alls ser någon skillnad mellan dem. Han finner det också äventyrligt att åtskilliga engelsmän med liv och lust ägnar sig åt kriminologiska spörsmål utan att äga den teoretiska underbyggnad och den vana vid abstrakt tänkande som traditionsenligt är av nöden.
Den tidigare engelske fångvårdschefen SIR EVELYN RUGGLES-BRISE, känd som Borstalsystemets skapare, skriver i sin sista bok (Prison Reform: At Home and Abroad, London 1925) att ingen kriminologisk eller straffrättslig skola kan sägas ha hemortsrätt i England. Den insulära egenskapen »aloofness» har avhållit engelsmännen från att formulera definitiva åsikter i det mycket svåra och sammansatta spörsmålet om brottet och dess orsaker, en sysselsättning åt vilken den europeiske och amerikanske juristen ägnar sig med stor iver. Detta oaktat är det ett remarkabelt faktum att lagstiftare i främmande länder ofta hämtar den praktiska lösningen av kriminalpolitiska frågor från England, där man prövat sig fram empiriskt, vrakat en del och behållit en del och småningom funnit vägen till många reformer som förenar det humana med det rationella.
Det kriminalpolitiska reformarbetet i England har sålunda försiggått genom partiella reformer och med beaktande av de erfarenheter som vunnits under arbetets gång. Trots den nationella egenart som kännetecknar allt engelskt lagstiftningsarbete föreligger i detta hänseende en viss överensstämmelse mellan den engelska och den svenska utvecklingen. Det finns också andra likheter. England har i betydande