FÖRÄLDRABALKEN.

 

AV

 

STATSSEKRETERAREN SVEN EDLIXG.

 

Riksdagens kamrar ha d. 21 maj 1949 antagit det för riksdagen framlagda förslaget till föräldrabalk och lag i ämnet har utfärdats d. 10 juni. Balken innebär en kodifiering av lagarna om äktenskaplig börd, 0m barn i äktenskap, om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn, om adoption, om barn utom äktenskap samt om förmynderskap. Genom balkens antagande har en ny större enhet inom den centrala rätten tillkommit och infogats i Sveriges rikes lag.
    Tanken att söka samla rättsreglerna på viktigare områden till större enheter och låta dessa träda i stället för de gamla mer eller mindre söndervittrade balkarna i 1734 års lag är icke ny. Den lagberedning, som med 1903 års ingång trädde i verksamhet, fick sig anförtrodd uppgiften att, stycke för stycke, utarbeta en för våra dagars samhälle lämpad motsvarighet till de civila balkarna i 1734 års lag. Till en del har också denna tanke redan förverkligats. År 1920 antogo sålunda statsmakterna den nya giftermålsbalken, vilken ersätter den äldre balken i ämnet. Och nyligen genomfördes den stora processreformen genom antagande aven ny rättegångsbalk, vilken även ingår i Sveriges rikes lag och där trätt i stället för den äldre rättegångsbalken.
    Vid den genomgripande revision av familjerätten som, frånsett äktenskapslagstiftningen, ägde rum under åren 1917—1933 tvingades man av omständigheterna att följa en annan ordning. De nya rättsreglerna upptogos sålunda icke i en eller ett par större enheter, avsedda att ersätta ärvdabalken i 1734 i års lag, utan i ett flertal skilda lagar. Anledningen härtill var emellertid icke att man övergivit tanken på att samla rättsreglerna till ett större helt utan den, att behovet av en reform inom viktiga avsnitt av det vidsträckta rättsområdet var så trängande att det måste tillgodoses utan avvaktan på en revision av rättsområdet i dess helhet. Såsom vid flera tillfällen och i skilda sammanhang framhölls under reformarbetet var avsikten hela tiden att de sär

 

31—497004. Svensk Juristtidning 19U9.

skilda lagarna sedermera skulle sammanfogas till en eller flera större enheter eller balkar och i denna form ingå i 1734 års lag. Vissa delar av lagstiftningen utformades även med tanke härpå. Föräldrabalken utgör ett led i förverkligandet av denna plan. Tanken är att denna balk skall efterföljas av en ärvdabalk, som ersätter lagarna om arv och testamente samt boutredning och arvskifte.
    Det torde vara en utbredd åsikt att vår lagstiftning även inom centrala rättsområden är alltför splittrad. En systematisering framstår därför, åtminstone inom vissa avsnitt, som önskvärd till främjande av reda och överskådlighet. Det kan emellertid icke bortses från att ett sammanförande av rättsreglerna till större enheter kan vara förenat även med nackdelar; att varje rättsinstitut regleras i ett sammanhang för sig kan sålunda göra lagbuden lättare tillgängliga och genom att redan färdiga lagar lämnas orubbade upprätthålles den omedelbara kontakten mellan själva lagarna å ena samt förarbeten och kommentarer å andra sidan. Kritiska röster ha även höjts mot tanken att samla vår centrala rätt i helgjutna balkar av nuvarande typ (se WALIN i SvJT 1948 s. 241 samt lagrådets utlåtande över förslaget till föräldrabalk). Vad angår det rättsområde som föräldrabalken spänner över ha emellertid dessa olägenheter icke ansetts uppväga fördelarna. Att lagstiftningen om föräldrar och barn, som nu innefattas i fem skilda lagar, bör sammanföras har ansetts vara klart. Men att härvid låta förmynderskapsrätten stå utanför har funnits mindre lämpligt, eftersom vårdnaden om barnet och omsorgen om dess ekonomiska angelägenheter höra nära samman.
    Rörande föräldrabalkens systematik må framhållas, att balken kan sägas innehålla tre huvudavdelningar. Den första motsvarar väsentligen nu gällande lagar om äktenskaplig börd, barn i äktenskap, adoption och barn utom äktenskap. Såsom inledande kapitel ha upptagits bestämmelser om de viktiga begreppen äktenskaplig börd och trolovningsbarn. Under 2—4 kap. ha upptagits stadganden om talan angående äktenskaplig börd, fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap och adoption. Gemensamt för dessa kapitel är sålunda, att de reglera barnets familjerättsliga status. Under 5—7 kap. följa bestämmelser angående rättsverkningarna därav med hänsyn till namn, vårdnad och underhåll. Med 8 kap., som innehåller bestämmelser om barnavårdsman, avslutas den första huvudavdelningen. Den andra huvudavdelningen, som omfattar 9—19 kap., motsvarar i huvud

sak lagen om förmynderskap. I systematiskt hänseende föreligger i balken främst den olikheten, att underårigs omyndighet samt omyndighet på grund av särskild förklaring av rätten behandlas i två särskilda kapitel. Den tredje huvudavdelningen, som utgöres av 20 kap., innehåller vissa bestämmelser om rättegången.
    Även om sålunda föräldrabalken i stort sett endast utgör en formell omarbetning av gällande lagstiftning, innehåller dock balken på ett par punkter betydelsefulla ändringar i gällande rätt. Detta gäller i första hand reglerna om faderskapspresumtionens hävande i mål om äktenskaplig börd och om faderskapet till barn utom äktenskap (se SvJT 1946 s. 685 och 1947 s. 764). Sammanfattningsvis kan sägas, att de nuvarande stränga kraven för brytande av faderskapspresumtionen något mildrats. Det behöver för presumtionens hävande ej längre vara absolut uteslutet att den av presumtionen utpekade — d. v. s. äkta mannen i mål om äktenskaplig börd eller den som visats ha haft samlag med modern under konceptionstiden i mål om faderskapet till barn utom äktenskap — ej är fader utan det räcker med att en hög grad av osannolikhet talar emot presumtionen. Syftet med lagändringarna är att bereda ökade möjligheter för att det rättsliga faderskapet överensstämmer med verkliga förhållandet.
    Rätt att föra talan om hävande av den legala presumtionen om äktenskaplig börd tillkommer enligt lagen om äktenskaplig börd endast mannen i äktenskapet och, om han är död, hans arvingar, ävensom barnet själv. Talerätt tillkommer däremot ej någon utomstående. Så länge presumtionen icke brutits i den av lagen stadgade ordningen, står alltså barnets äktenskapliga börd fast i alla situationer. Bestridande av barns äktenskapliga börd kan emellertid ske även på andra grunder, t. ex. att förutsättningarna för presumtionen överhuvud icke äro för handen. För dylika fall äga allmänna rättsgrundsatser tillämpning. I nu angivna hänseenden intager föräldrabalken samma ståndpunkt som lagen om äktenskaplig börd. I balken har emellertid preskriptionstiden för talan från mannens eller hans arvingars sida betydligt förlängts. Medan enligt lagen om äktenskaplig börd mannen måste väcka talan inom sex månader från erhållen kunskap om barnets födelse har tiden enligt föräldrabalken förlängts till tre år. Därjämte gäller, att om mannen icke varaktigt sammanbott med barnet — detta har t. ex. fötts under makarnas särlevnad och såväl modern som mannen har utgått från att barnet är utomäktenskapligt — mannen icke är förlustig sin talerätt förrän ett år

förflutit från det att talan, som grundats på att barnet har äktenskaplig börd, blivit väckt mot mannen.
    I fråga om överflyttning av vårdnaden om barn i äktenskap vid skilsmässa har vidtagits en mindre men praktiskt sett ganska viktig ändring. Enligt lagen om barn i äktenskap skall vid skilsmässa — liksom vid särlevnad på grund av söndring — vårdnaden alltid anförtros åt endera av makarna. I föräldrabalken har däremot lämnats möjlighet för domstolen, att om det med hänsyn till barnets bästa är uppenbart att ingendera av dem bör utöva vårdnaden, tillerkänna denna åt särskilt förordnad förmyndare.
    Beträffande förmynderskapet för barn i äktenskap har en betydelsefull ändring skett. För närvarande är som regel fadern ensam förmyndare. Enligt föräldrabalken skola i stället båda makarna handhava formynderskapet gemensamt. För en sådan lösning talar främst likställighetsgrundsatsen, kravet på att makarna även i fråga om barnens ekonomiska angelägenheter skola vara likaberättigade. Detta skäl för ett gemensamt förmynderskap har icke från något håll bestritts men på flera håll har ansetts att de praktiska skälen mot det gemensamma formynderskapet vägde tyngre; varje förvaltningsåtgärd måste  och vid oenighet måste ett avgörande komma tillstånd genom beslut av någon utomstående. Dessa praktiska olägenheter ha emellertid icke ansetts så betydande att de borde stå hindrande i vägen för den principiellt riktiga lösningen att göra båda föräldrarna till samförmyndare för sina barn.
    Utöver de nu nämnda innehåller föräldrabalken åtskilliga andra smärre sakliga nyheter. Reglerna om underhåll från föräldrar till barn ha sålunda utformats lika för barn i och barn utom äktenskap, bestämmelserna om provisoriska beslut rörande vårdnad och underhåll äro desamma för båda kategorierna barn, vissa nya forumregler ha införts m. m.
    Blodundersökning och andra antropologiska undersökningar intaga en framstående plats bland de bevismedel som stå till buds i faderskapsmål. Enligt en särskild lag ha även möjligheterna att utnyttja dessa bevismedel ökats i förhållande till vad som gäller enligt 1933 års lag angående blodundersökning i mål om barn utom äktenskap.
    Den nya lagstiftningen skall träda i kraft d. 1 jan. 1950. Dess regler om faderskapsbevisningen skola tillämpas oavsett om barnet fötts före denna dag.