Internordiskt lufträttsmöte.¹ Den snabba utveckling, som efter kriget kännetecknat luftfarten, har nödvändiggjort en allmän översyn av den offentlig- och privaträttsliga luftfartslagstiftningen, såväl den internationella som den nationella.
    På det offentligrättsliga området antogs vid en luftfartskonferens i Chicago år 1944 en internationell luftfartskonvention m. fl. överenskommelser, numera ratificerade av samtliga nordiska länder. Chicagokonventionen och därtill hörande överenskommelser, som trätt i stället för en konvention av år 1919 (den s. k. Pariskonventionen), reglera bl. a. rätt till internationell luftfart samt frågor om luftfartygs nationalitet, luftvärdighet och bemanning (jfr SvJT 1949 s. 69).
    Den offentligrättsliga luftfartslagstiftningens grundbestämmelser äro i Sverige upptagna i förordningen d. 26 maj 1922 (nr 383) om luftfart. Denna förordning tillkom efter nordiskt samarbete och har i Danmark, Finland och Norge delvis sin motsvarighet i luftfartslagar av år 1923.
    Sedan frågan om revision av den offentligrättsliga luftfartslagstiftningen, ej minst med hänsyn till Chicagoöverenskommelserna, upptagits till dryftande i de olika nordiska länderna (jfr för Sveriges del SvJT 1947 s. 157) och vissa förberedande utkast utarbetats, har på inbjudan av Norge ett nordiskt lufträttsmöte hållits i Lillehammer d. 1—d. 12 mars 1949. Delegerade voro följande jurister: för Danmark vice luftfartsdirektören H. Søager, för Finland förvaltningsrådet R. Beckman, för Island dommerfullmektig Th.

 

¹ Se SvJT 1947 s. 545.40—497004. Svensk Juristtidning 1949.

Bjørnsson, för Norge høyesterettsdommer H. Bahr (ordförande vid mötet) och byråsjef H. Breien samt för Sverige f. d. hovrättsrådet och divisionsordföranden H. Wikander och hovrättsrådet A. Björklund. Vidare deltogo ett stort antal experter, däribland från Sverige överdirektören C. Ljungberg och ombudsmannen hos aktiebolaget Aerotransport, advokaten E. Norman.
    Såsom grundval för diskussionen lågo två utkast till vissa kapitel i en blivande luftfartslag, utarbetade det ena av en norsk kommission för revision av 1923 års luftfartslag och det andra å svensk sida. Utkasten behandlade bland annat frågor om rätt till luftfart över vederbörande land, om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet samt om luftvärdighet och bemanning. Sedan hithörande problem ingående dryftats med närvarande administrativa och tekniska experter, utarbetade ovannämnda delegerade nya utkast rörande rätt till luftfart samt luftfartygs nationalitet och luftvärdighet, i syfte bland annat att såvitt möjligt uppnå likartade bestämmelser i de olika länderna.
    Enighet rådde om att fortsätta samarbetet med två nordiska möten årligen, varvid det närmaste mötet tänktes förlagt till Helsingfors.

A. B.