The Judicial Committee of the Privy Council. För en kort tid sedan avgjordes ett uppmärksammat mål av det brittiska imperiets högsta domstol, the Judicial Committee of the Privy Council. Den australiska federala regeringen, the Commonwealth Bank of Australia, m. fl. hade till the Judicial Committee of the Privy Council fullföljt ett mål från Australiens högsta domstol. Målet gällde huruvida den s. k. banking act av 1947 varigenom de australiska affärsbankerna nationaliserats var grundlagsstridig eller ej. Den australiska högsta domstolen hade ogiltigförklarat lagen, då den enligt domstolens uppfattning stred mot konstitutionen. The Judicial Committee fastställde denna dom genom beslut den 26 juli 1949. Målet1 har följts med uppmärksamhet över hela världen och även refererats i svenska tidningar. Domstolen torde i fråga om kompetens och arbetssätt vara unik bland världens högsta domstolar och en närmare orientering om tlie Judicial Committee synes vara av intresse.
Som så många andra institutioner i England kan denna domstol spåras långt tillbaka i tiden. The Privy Council utbildade sig under den normandiska tiden såsom ett konungens råd, vilket utgjorde såväl domstol som högsta förvaltningsmyndighet. Från och med denna tid kunde undersåtarna vända sig direkt till »King in Council» med en »petition» även i rättsliga angelägenheter. Edvard I (1272—1307), som på grund av sina reformer på lagstiftningens och rättskipningens område fick namnet »den engelske Justinianus», utsåg särskilda »Receivers and Triers» till vilka petitions i juridiska frågor hänskötos. Dessa receivers and triers utgöra det första steget på utvecklingen till den nuvarande Judicial Committee. De arbetade efterhand på avdelningar. Den första avdelningen behandlade »petitions» från England, Skottland, Irland och Wales medan den andra hade hand om ärenden från »Guernsey, the lands beyond the seas and the isles». Det kan i detta sammanhang särskilt nämnas att kanalöarna så tidigt som under drottning Elizabeth's tid fick dominion status. Vid de konstitutionella omvälvningarna under den stuartskaepoken avskaffade parlamentet (1641) de domstolar, som voro knutna till konungens råd, främst den beryktade Stjärnkammaren (the Court of the Star Chamber). Den enda jurisdiktion, som lämnades kvar åt en rådsdomstol var rätten för the Privy Council att taga upp mål från kanalöarna och besittningarna på andra sidan haven. Förmodligen ansåg man att denna jurisdiktion var så ringa att den icke kunde medföra någon fara för maktmissbruk från konungens sida. Allteftersom det brittiska väldet vidgades blev dock denna domstols arbetsområde alltmer
omfattande. »The lands beyond the seas» kom ju så småningom att innefatta enorma områden överallt i världen och domstolens jurisdiktion blev helt annan än vad man från början tänkt sig. Det utskott inom the Privy Council, the Judicial Committee, som i realiteten utövade dess dömande verksamhet, reorganiserades 1833. Tanken i reformen var att man hos kommittén skulle samla Englands främsta domare. Vidare delegerades formellt the Privy Council's dömande makt till the committee. Undan för undan har man sedan vidtagit partiella reformer, vilka bl. a. möjliggjort att indiska domare ocli domare från dominierna kunnat knytas till domstolen.
Vad the Privy Council i övrigt beträffar utvecklade sig under tiden efter den ärorika revolutionen (1688) inom the Privy Council en särskild inre cirkel »the cabinet», som efterhand kom alt utgöra Englands verkliga regering. Övriga delen av the Privy Council behöll endast några rent formella funktioner såsom att inkalla och upplösa parlamentet. Medlemmarna i regeringen äro alltfortfarande samtidigt medlemmar i the Privy Council. Till medlemmar i the Privy Council kallas även särskilt framstående män såsom en hedersbetygelse.
The Judicial Committee består i dess nuvarande form i stort sett av samma domare som sitta i Överhuset ocli bilda Storbritanniens högsta domstol vartill kommer framstående domare från dominierna, överhusets judiciella personal rekryteras av män, som beklätt de högsta juridiska ämbetena och andra jurister, som gjort sig kända för eminent skicklighet. Hos the Judicial Committee samlas på så sätt en lysande krets av jurister från Storbritannien och Imperiet.
The Judicial Committee of the Privy Council dömer fortfarande i mål från dominierna, kolonierna och övriga territorier på andra sidan haven utom i de fall, där dess jurisdiktion blivit upphävd.1 The Judicial Committee är vidare högsta domstol för England i kyrkliga angelägenheter, numera dock endast i disciplinmål rörande prästerskapet och i konfessionsfrågor. Domstolen kan sålunda ställas inför frågan om en dogm tillhör den rena evangeliska läran eller icke för att ankn/ta till motsvarande svenska term. Slutligen utgör the Judicial Committee överinstans till the Admiral ty Court2 i mål, som angå priser tagna i krig. The Judicial Committee är vidare icke endast högsta appellationsinstans i vanlig mening utan avgör även konstitutionella frågor och har sålunda en ställning, som starkt erinrar om the Supreme Court i U.S.A. The Judicial Committee kan sålunda förklara en i dominierna utfärdad lag ogiltig såsom stridande mot konstitutionen, som redan inledningsvis antytts. För fullständighetens skull vill jag nämna att the Judicial Committee of
Privy Council också fungerar som remissinstans i rättsliga frågor. Parlamentet kan exempelvis begära utlåtande från the committee i en speciell juridisk fråga.
Någon absolut rätt att fullfölja talan till the Judicial Committee finns icke. Sökanden får hos konungen anhålla om rätt alt fullfölja målet. I praktiken har det visat sig lättare att få fullföljdstillstånd i civilmål än i brottmål.
The Judicial Committe avkunnar icke domar i egentlig mening utan domstolens beslut utmynnar i ett råd till konungen huruvida klagandens talan skall bifallas eller icke. Detta råd är alltid till formen enhälligt, ehuru beslutet kan vara ett majoritetsbeslut såsom i vår högsta domstol. Det strider nämligen mot konstitutionen att konungen mottager räd soms trida mot varandra. Några avvikande meningar kunna således icke publiceras och »domen» giver ett intryck av att vara absolut enhällige huru det kan finnas en minoritet inom the committee med en helt annan inställning i rättsfrågan. Konungen följer alltid detta råd och utfärdar ett formligt beslut i konselj, där det heter: »His Majesty having taken the said report into consideration vvas pleased by and vvith the advice of His Privy Council to approve thereof and to order as it is hereby ordered that the same be punctually observed, obeyed and carried into execution.» En sådan order avslutas med att alla det vederbör skola »take notice and govern themselves accordingly».
The Judicial Committee residerar i nr 9 Downing Street i London — granne med det ute i världen mera kända nr 10. Själva förfarandet inför domstolen är mindre formellt än inför underdomstol eller mellaninstans. Domarna bära sålunda liksom i Överhuset varken peruk eller kåpa. Partsombuden hålla sina anföranden i vanlig samtalston. Då ny bevisning icke är tilläten —• liksom i andra appellationsdomstolar i den engelska rättsvärlden — saknar rättegången inför the committee den spänning och de dramatiska episoder, som ofta förekomma vid vittnesförhören inför underrätt. The Judicial Committee arbetar på avdelningar. I en av sessionssalarna sitta domarna kring ett väldigt hästskoformat bord ofta belamrat med staplar av rättsfallssamlingar och annan juridisk litteratur. Sessionssalen uppvärmes på engelskt vis av två enorma öppna spisar på rummets kortsidor. Salen har på något sätt en obeskrivlig dickensk atmosfär och en svensk jurist, van vid den ofta stålrörsbetonade elegansen i nyare svenska sessionssalar, känner sig förflyttad ett sekel tillbaka i tiden, när han träder in hos the Judicial Committee. Man kan här se domare från England och Skottland sitta sida vid sida med mörkhyade indier lyssnande till argumentering och plädering i de mest skiftande mål. Det kan röra sig om problem i muhammedansk eller hinduisk rätt, statsrättsliga frågor, skatterätt, afrikanska ritualmord och andra exotiskt betonade brottmål. Ingen annan högsta domstol i världen torde ställas inför mål av så varierande karaktär och taga ställning till rättsliga spörsmål ur så skiftande rättssystem.1
En utlänning är måhända böjd att tro att man i det brittiska imperiets dominier och kolonier skulle känna det besvärande eller rent av nedsättande att behöva fullfölja sina mål till en domstol i det ofta fjärran belägna London. Men tvärtom åtnjuter domstolen den största aktning och respekt och man uttalar sig erkännsamt om domstolens energiska arbete på alt genomföra en enhetlig rättskipning och största möjliga rättssäkerhet. Att döma av de utlåtanden the committee tid efter annan avgiver kan man för övrigt icke frigöra sig från det intrycket att rättskipningen på sina ställen ute i kolonierna är ganska bristfällig och att en central högsta domstol är behövlig för att ernå största möjliga rättssäkerhet. Man kan icke så sällan läsa i den engelska pressen att the committee har undanröjt domar från de brittiska besittningarna i Afrika, enär grova formfel förekommit i rättegången. I de fall där man såsom skett i Kanada avskaffat fullföljdsrätten till the Judicial Committee of the Privy Council, har anledningen icke varit något missnöje med domstolen utan att man i den egna staten uppnått en sådan hög ståndpunkt i den egna rättskipningen och fått sådana rättsliga traditioner att man ansett sig själv utan fara för rättstillämpning eller rättssäkerhet kunna slutgiltigt avgöra sina mål.
Lennart Hagberg.