LITTERATUR.
WALDEMAR HAMMENHÖG och BERTEL JANSON. Sol och vår. Dokumentariska närbilder. Sthm 1950. Natur och Kultur. 182 s. Kr. 8.00.
Ett nytt bidrag till kännedom om bedragarmentaliteten har lämnats av författaren Waldemar Hammenhög och kriminalreportern Bertel Janson. De ha med ledning av polisrapporter och domstolsprotokoll skildrat ett antal förbrytare, vilka varit verksamma i vårt land på äktenskapsbedrägeriernas område. Boken är av aktuellt intresse, eftersom tyngdpunkten inom förmögenhetsbrottsligheten alltmera förskjutes från de enkla tjuvarna till mera komplicerade brottslingstyper, främst bedragare. En bedragare måste ha en annan andlig utrustning än en tjuv. För att ett bedrägeri skall lyckas erfordras emellertid ingalunda, att bedragaren är intelligentare än sitt offer. Den viktigaste egenskapen för en bedragare är icke intelligens utan skådespelartalang, förmåga att skifta personlighet så att han kan leva sig in i den roll han spelar. Sådana människor ha av mig kallats hysteroida (SvJT 1945 s. 664) men betecknas numera av läkarna subsolida. De subsolida ha förmåga att anpassa sig efter omständigheterna och äro lättrörliga i motsats till de solida, vilka i sin oföränderlighet förefalla »torra och korrekta» eller rentav »träaktiga». För att ett bedrägeri skall lyckas räcker det icke att bedragaren har en subsolid karaktär; han måste också ha ingripit i en lämplig situation. Särdeles lämpligt ur en bedragares synpunkt är att ockra på det motsatta könets ömhetsbehov, ty de sexuella känslorna gripa så djupt in i själslivet att de förmå helt omtöckna offrets omdömesförmåga.
Enligt författarna var det en i boken under namnet »pionjären» skildrad f. d. furir, vilken 1918 om våren såsom den förste kom på idén att i en tidningsannons under rubriken »Personligt» använda ordsammanställningen »Svar till Sol och vår». Dagens Nyheter har emellertid gjort anspråk på att ha lanserat beteckningen »sol- och vårman» redan 1916. Vare härmed hur som helst; säkert är, att beteckningen är relativt ny men snabbt slagit igenom i samband med att själva företeelsen blivit allt vanligare under de senaste årtiondena. De i boken givna exemplen på hur ömhetstörstande kvinnor blivit lurade av samvetslösa män måste te sig hart när otroliga för den som saknar kriminologisk erfarenhet. För jurister är typen sällan okänd. Åtskilliga av de i boken skildrade sol- och vårmännen finnas upptagna i min bok om Brottsligheten och dess bekämpande i Sverige, den i kapitlet »Hon, den enda ...» skildrade store sol- och vårbedragaren under F 481, »van de Bezart» under F 350 och »svenske mästaren» under M 31. I boken skildras också sol- och vår-