FOLKE LÖWING. Intrång å kvalificerad allemansrätt. Sthm 1949. 76 s. Kr. 3.50. — Svenska vattenkraftföreningens publikationer 408 (1949:7).

    Spörsmålet om omfattningen och innebörden av s. k. allemansrätt har föga uppmärksammats i svensk doktrin. I Norge finns på detta område en omfattande litteratur, som särskilt behandlar de allemansrätter, vilka äro anknutna till vattenområden, t. ex. utnyttjande av tillfrusna vattendrag för vintervägsförbindelser och avläggning av flottgods. Dessa frågor ha i vårt land under senare år särskilt aktualiserats i de stora norrländska kraftutbyggnadsmålen. Driften av kraftverk och reglering av sjöar och andra vattenmagasin ha ofta visat sig ha en ogynnsam inverkan på isarna, varigenom deras användning för vintervägar och virkesavläggning försvårats eller t. o. m. omöjliggjorts. I dylika fall uppkommer frågan huruvida den, som till stöd för sitt begagnande av vattendraget för nyssnämnda ändamål icke kan åberopa någon rättstitel i egentlig mening utan blott allemansrätt, är berättigad till ersättning av vattenbyggnadsföretaget. Det är denna fråga, som behandlas i förevarande arbete av vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol FOLKE LÖWING. Förf. redogör utförligt för de uppfattningar, som i detta spörsmål kommit till uttryck inom norsk rättsutveckling, där frågan tidigt uppmärksammats. Särskilt SKEIE och KNOPH ha framhållit, att det är en alltför ensidig och formalistisk uppfattning att från ersättning utesluta de fall, där den skadelidande kan påvisa intrång icke i en subjektiv rätt utan endast i en faktisk nytta. Den sistnämnde har varnat för det nära till hands liggande missförståndet, att alla intressen, som i och för sig från rättens synpunkt äro sympatiska, skulle vara ersättningsberättigade, och framhållit att en gräns måste dragas men att detta kan ske först efter en ingående undersökning såväl av de ledande principerna för intressens skydd genom ersättning som av rättsordningens inställning till de enskilda intressena.
    Förf. har genomfört en dylik undersökning inom det begränsade område som ovan angivits. Han framhåller, att i vattenlagen finnas åtskilliga bestämmelser avsedda att bereda skydd åt allmänna intressen, och pekar särskilt på regleringsavgiftsinstitutet vid större vattenregleringar, varigenom möjliggjorts kompensation åt den av regleringen berörda bygden för

 

LITTERATURNOTISER. 355intrång av allmän natur. Emellertid kan man enligt förf. icke stanna härvid. Vattenlagens skadebegrepp omfattar icke allenast skada å subjektiva rättigheter. Ersättning kan även ifrågakomma beträffande faktiska intressen, som på ett mera stadigvarande sätt äro beroende av förhållandena i vattnet. Vanligen är detta beroende en följd av en fastighets närhet till vattendraget eller därav att förbindelsen till eller bruket av fastigheten icke kan ske annorledes än genom utnyttjandet av vattnet eller isen. De intressen, som på detta sätt åtnjuta rättsskydd, benämner förf. — i anslutning till LJUNGMAN (Om skada och olägenhet från grannfastighet) — kvalificerade allemansrätter. Att uttömmande angiva de gränser, inom vilka vattenrätten kan anses medgiva individuella ersättningar vid intrång å rent faktiska förmåner, är enligt förf. ännu icke möjligt, enär det här är fråga om en sedvanerätt, vars utformning icke är avslutad utan alltjämt pågår.

T. M.