Två rättsfall ang. s. k.
gemensamhetsgravar. Bland de ganska talrika frågor inom gravrättens område, vilka i vår nu gällande torftiga gravrättslagstiftning lämnats helt och hållet utan avseende, märkas rättsförhållandena beträffande s. k. gemensamhetsgravar, däribland de s. k. korporationsgravarna (termen är BIRGER WEDBERGS). Dylika åt samfälligheter av olika slag upplåtna gravar eller gravområden förekomma flerstädes i vårt land. Såsom exempel må nämnas: på norra kyrkogården i Stockholm gravar för medicinska föreningen, publicistklubben, frälsningsarmén och svenska diakoniss-sällskapet; på norra kyrkogården i Lund studentkårens vid Lunds universitet grav; på Uppsala kyrkogård nationsföreningarnas särskilda gravar samt slutligen de s. k. »ättehagar» eller gårdsgravar, som ännu förekomma här och var i landsorten — t. ex. i Skara stift (Lavad), i Strängnäs stift (Lerbo, Gillberga), i Lunds stift (Hällestad, Mjällby) samt i Visby stift (Klinte) — och vilka sedan förgångna tider varit upplåtna åt vissa byar, fiskelägen eller gårdar.
Här nedan meddelas såsom ett bidrag till denna frågas belysande referat av ett par fall angående korporationsgravar, det ena från nyssnämnda församling i Visby stift, Klinte, och det andra rörande en regementsgrav i Umeå.
1. I Klinte församling i Visby stift finnas på äldsta delen av dess kyrkogård ett område med rader av s. k. »gårdsgravar». Dessa böra enligt vad vederbörande kyrkoråd uttalat, »bevaras i sin uråldriga och säregna karaktär av gemensamt gravområde för socknens gamla gårdar med sina olika gårdsrader, där utan avgift och utan individuell äganderätt gravplats beredes åt de gamla gårdarnas ägare med familjer i fall så av dem önskas».