Specialstraffrättsligt principuttalande av lagrådet. Lagrådet (justitieråden Geijer och Lech, regeringsrådet Quensel och justitierådet Beckman) har nyligen förordat en sådan avfattning av ett specialstraffrättsligt stadgande, att straff endast skulle inträda såvitt dolus eller culpa visats föreligga. Uttalandet gjordes d. 22 mars 1950 vid granskning av en föreslagen

 

straffbestämmelse i den s. k. frölagen (lagen ang. handel med utsädesvaror). Lagrådet yttrade bl. a. följande:
    »I förslagets 7 § stadgas förbud mot att till utsäde saluhålla frövara, som ej uppfyller vissa fastställda fordringar. Enligt 10 § i förslaget skall överträdelse av förbudet straffas med dagsböter. Härifrån stadgas i andra punkten av 10 § undantag för två fall, nämligen dels om säljaren haft skälig anledning antaga att varan uppfyllt i 7 § avsedda fordringar, dels ock om på grund av särskilda omständigheter rådrum ej funnits för analysering av varan.
    Lagrådet — som anser sig böra erinra om att bevisbördan i ett brottmål icke lärer kunna övervältras på den tilltalade genom att straffbestämmelsen avfattas såsom i förslaget skett — hemställer, att straffbudet i enlighet med allmänna straffrättsliga grundsatser begränsas till att avse den som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbudet. Avfattas första punkten i 10 § på sistnämnda sätt, behöves intet särskilt stadgande om straffrihet för det fall att säljaren haft skälig anledning antaga att vara nuppfyllt fordringarna. Andra punkten i 10 § kan under denna förutsättning inskränkas till ett stadgande, att såsom oaktsamhet ej skall anses att analysering av varan ej skett, om på grund av särskilda omständigheter rådrum därtill ej funnits.
    Genom den nu förordade avfattningen av 10 § skulle också förebyggas att säljaren, ändå att han vore i ond tro, undginge ansvar på den grund att rådrum för analysering saknats.»
    I propositionen (nr 206) liksom i den d. 26 maj 1950 (nr 200) utfärdade lagen avfattades straffstadgandet såsom lagrådet hemställt.

N. B.