Förslag rörande avbetalnings- och förskottsköp. I januari 1949 tillkallade statsrådet Sköld sakkunniga (se SvJT 1949 s. 156) för att verkställa utredning om provisorisk lagstiftning rörande avbetalnings- och förskottsköp såsom ett led i strävandena att minska spänningen mellan efterfrågan och varutillgång. Enligt direktiven skulle utredningen ta sikte dels på åtgärder som verkade hindrande för köp på avbetalning och dels på åtgärder som uppmuntrade köp med förskottsbetalning. I samband därmed skulle också undersökas, om begränsning borde vidtagas i fråga om annan kredithandel med konsumtionsvaror.
    Som resultat av de sakkunnigas arbete föreligger nu ett betänkande rörande avbetalnings- och förskottsköp m. m. (SOU 1949:38). I betänkandet uttalas inledningsvis att det, därest frågan om inskränkning av avbetalningshandeln betraktas från konjunkturutjämnande synpunkt, kan ifrågasättas, huruvida icke den rätta tidpunkten att vidtaga begränsade åtgärder är förbi. De sakkunniga diskutera olika metoder att genom lagstiftning begränsa avbetalningshandeln — bl. a. den i direktiven framkastade tanken att sätta säljarens återtagningsrätt ur kraft — men ha icke ansett sig kunna förorda någon av dem. Enligt de sakkunnigas mening bör man söka åstadkomma den begränsning av avbetalningshandeln, som kan finnas vara önskvärd från allmän synpunkt, genom överenskommelser mellan staten och vederbörande branschorganisationer om skärpningar i avbetalningsvillkoren, såvitt dessa avse handpenning och avbetalningstid. Uppgiften att å statens vägnar föra förhandlingar och sluta avtal härom föreslås skola anförtros åt kommerskollegium.
    Beträffande den s. k. kontokrediten förorda de sakkunniga, att överläggningar om lämpliga åtgärder att inskränka densamma äga rum mellan det allmänna och köpmannasammanslutningarna.
    De sakkunniga framhålla önskvärdheten av att köp med förskottsbetalning vinna ökad utbredning. Det betonas att om detta skall kunna ske i väsentlig grad beror på i vad mån vederbörande statliga och enskilda propagandaorgan förmå påverka den köpande allmänheten. De sakkunniga ha sökt finna ett system för förskottsköp, på vilket propagandan skulle kunna inriktas. Tidigare försök att ge spridning åt förskottsköpsidén hade

 

tett sig mindre lockande för köparna, enär dessa saknat rättsskydd för de inbetalda medlen i händelse av säljarens obestånd och icke fått tillgodogöra sig ränta på desamma. I syfte att avlägsna dessa olägenheter förorda de sakkunniga, att sparinrättningarna anordna särskilda förskottsköpskonton, som skola öppnas i köparens namn, men vara spärrade på så sätt, att i regel varken köparen eller säljaren kan göra uttag på kontot utan den andres medgivande.
    Som bilagor till betänkandet ha fogats dels en statistisk undersökning av avbetalningshandelns omfattning inom ett antal företag och dels några formulär till avtal om förskottsköp.

T. N.