UR
H.M:T KONUNG GUSTAF VI
ADOLFS TAL
PÅ RIKSSALEN DEN 30 OKTOBER 1950.
Och nu hälsar jag eder alla, som i dag kommit samman på rikssalen i den svenska konungaborgen för att avlägga tro- och huldhetsed.
Den svenska rättsskipningen och förvaltningen kännetecknas sedan långliga tider av stark pliktkänsla, duglighet och omutlig rättrådighet. Dessa egenskaper kunna icke skattas nog högt. De svenska ämbetsmännens redbarhet utgör en garanti för den enskilde medborgaren i vårt land, att hans rätt tillvaratages och att hans intressen behandlas med oväld. Jag förväntar mig ett strängt fullföljande av nu berörda grundsatser. De utgöra i den svenska samhällsbyggnaden viktiga grundpelare, som med alla medel måste hållas vid makt.
Med vidgandet av de områden, över vilka staten utövar inflytande, följer utan tvivel en ökad fara för ett stelt, formalistiskt handläggande av ärendena. Fasta former äro nödvändiga. Men all byråkratism
och allt formskäreri äro av ondo och kunna, om de få utbreda sig, vålla både statsmaskineriet och landets liv i övrigt svår skada.
Jag vill, då jag nu första gången såsom konung träder inför så många och så representativa företrädare för rättsskipning och statsförvaltning, uttala min livliga förvissning att statens tjänare av alla kategorier och av alla grader skola veta att allt framgent upprätthålla skicklighet och personlig integritet. Tillika förväntar jag av dessa för landets hela liv så viktiga korporationer att varje enskild medlem måtte utöva sina åligganden ej endast med nit och kunnighet utan tillika — och detta anser jag vara av stor vikt — med den vidsynthet, klokhet och humanitet som djupare sett bäst befrämjar de intressen var och en är satt att vårda.
Vi böra alla, var vi än blivit ställda i samhället, erinra oss att vi där hava till uppgift att väl vårda det svenska folkets och hela det svenska fäderneslandets intressen. Sveriges bästa vare allas vårt mål.