Nordisk tidskriftsöversikt

    Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab inleder sitt första häfte för 1950 med en artikel, vari lektorn i kriminologi vid Københavns universitet KARL O. CHRISTIANSEN under rubriken »International Criminal Statistics» ger en redogörelse för en av FN verkställd enkät i ämnet. Ur denna skall här blott antecknas, att förf. under Some results of the study kommenterar en tabell utvisande Persons convicted med bl. a. de orden: »It is also interesting to notice that a neutral country like Sweden shows as high an increase as most of the occupied countries.» På tal om en allmän standardisering av kriminalstatistiken erinrar förf. om den verksamhet härför som the Joint Commission on Criminal Statistics bedrivit och bedriver. Han tror att det skall visa sig möjligt »to compare on an international basis the incidence of such offences as homicide, aggravated assault and burglary.» »With respect to statistics on juvenile delinquency I am most pessimistic. I doubt whether it is possible for any country to give really reliable information on the volume or the trend of juvenile delinquency, and I consider it absolutely impossible for the near future to make provisions for comparing such data on an international basis.»
    En kriminologisk kuriositet, nämligen brottsligheten bland eskimåerna i nordligaste Grönland, behandlas av kst. landsfoged VERNER GOLDSCHMIDT under rubriken »Kriminalitet i Thule».
    I en ganska stort upplagd artikel redogör t. f. professorn i psykologi i Helsingfors KAI V. FIEANDT för en undersökning av »Intelligensnivå och skolprestation hos unga brottslingar». Materialets ringa omfattning och de delvis helt exceptionella förhållanden som rådde vid tiden för undersökningen — vilken senare omständighet förf. ej underlåter att framhålla — torde emellertid ge de erhållna resultaten ett mycket begränsat värde.
    Ett spörsmål som v. Fieandt ingående diskuterar behandlar overlæge

 

NORDISK TIDSKRIFTSÖVERSIKT. 979JON LEIKVAM mera tveklöst, när han fastslår att »det forhold at en hos kriminelle gjennomgående finner noe lavere intelligens enn hos gjennomsnittsbefolkningen har sin forklaring i at den mangelfulle intellektuelle utvikling ofte er kombinert med mangelfull utvikling på andre områder av sjelslivet og at denne kombinasjon er særlig uheldig». Uttalandet göres i en artikel om »De rettspsykiatrisk sakkyndiges kompetanseområde». När Leikvam där uppger att enligt i Sverige rådande ordning »det objektive skyldspørsmål er avgjort av retten før de (rettspsykiatrisk) sakkyndige uttaler seg» är detta ju en sanning med modifikation, vilket måhända bör framhållas med hänsyn till den nordiska läsekretsen. Den omständigheten att enligt 41 a § sinnessjuklagen beslut om sinnesundersökning ej må meddelas med mindre den misstänkte erkänt gärningen eller övertygande bevisning förebragts att han begått densamma, betyder ju inte att rätten är vid det slutliga avgörandet bunden av sitt preliminära bedömande i skuldfrågan. När Leikvam vidare skriver »Selv om vi som svenskene sløyfer uttrykkene straff og straffelov etc.» är det måhända att betrakta som en liten diskontering av vad som komma skall.
    Häftet innehåller vidare en redogörelse »Om administrative frihedsindgreb ifølge islandsk ret» av hæstaréttardómari Þórdur Eyjólfsson, recensioner av litteratur m. m.
    H. 2 inledes med en hyllningsartikel i anledning av excellensen Ekebergs 70-årsdag, skriven av prof. STRAHL. Häftets pièce de résistance är en artikel av prof. JOHS. ANDENÆS om »Almenprevensjonen — illusion eller realitet?», återgivande ett under 1949 hållet föredrag i Den norske kriminalistforening. Man kan gott säga att varenda rad i uppsatsen är intressant. Andenæs har en fördomsfri syn på problemen och en ovanlig förmåga att se realiteterna bakom slagord och schabloner. Han har angivit att han tänkt sitt föredrag »som et bidrag til å sanere debatten»; och han startar därför med en välgörande precisering av bl. a. begreppet allmänprevention. A. framhåller att denna verkar på tre sätt: avskräckande, moralstärkande och vanebildande. Han undersöker vad allmänpreventiv effekt strafflagen kan ha inom skilda brottsgrupper, i vad mån den allmänpreventiva effekten beror på reaktionens art och kraft, och i vilket förhållande allmän- och individualprevention stå till varandra. Framställningen är hela vägen illustrerad med intressanta exempel främst från krigs- och efterkrigstidens abnorma förhållanden — som ha etablerat en rad oavsiktliga experiment. Till slut framhåller A. ånyo vikten av att det kommer till stånd en undersökning av laglydighetens psykologi — hittills har man så gott som uteslutande sysslat med lagöverträdarna.
    Prof. GABRIEL LANGFELDT ger under rubriken »Bør den norske straffelov revideres?» intressanta rättspsykiatriska synpunkter på tre uppmärksammade norska brottmål, nämligen processerna mot Quisling, Knut Hamsun och Carstein Brekke. Av häftets innehåll må vidare nämnas »Något om läkares tystnadsplikt enligt svensk rätt» av hovrättsrådet YNGVE SÖDERLUND.
    H. 3 innehåller ett par mycket intressanta uppsatser. Sekretær i Fengselsstyret RAGNAR KOLSTAD ställer (s. 224 ff) frågan huruvida en viss film, som handlar om pojkars tillgrepp av kopra från lastbilar kan ha varit anledning

 

980 NORDISK TIDSKRIFTSÖVERSIKT.till asocialt uppträdande från norska pojkars sida. Man har nämligen lagt märke till att, sedan filmen visats i Oslo och flera andra orter i Norge, åtskilliga fall av tillgrepp eller försök till tillgrepp förövats med användande av metoder — tämligen speciella — som ganska exakt motsvara de i filmen förekommande. Sammanträffandet är slående men kan knappast anses bevisa att något orsakssammanhang föreligger. Detta blir också förf:s slutsats. Sådant sammanhang är alltid svårt att visa. Men om Greta Garbo visat sig ha sådan makt från den vita duken att hon kunnat under nära ett decennium förmå en god del av världens kvinnor att söka se ut och bete sig som hon, varför skulle då inte manliga och ungdomliga gangsters, som framföras på film kunna bli beteendemönster? — I en annan uppsats (s. 229 ff) ger lektor KARL O. CHRISTIANSEN en översikt av kriminaliteten i Danmark efter kriget. Den är så innehållsrik att det är ogörligt att kort referera den. Det ges åtskilliga siffror för utvecklingen med 1937 som basår. Det var förut känt att sedlighetsbrotten påverkades mycket obetydligt av krigsförhållandena. Vålds- och egendomsbrotten ökade däremot i hög grad och ännu mera för kvinnor än för män (för männen ung. dubbelt så många 1943 som 1937, för kvinnorna mer än fyra gånger så många). I hög grad intressant är att siffrorna för beivrade brott stigit vida mer än siffrorna för anmälda brott. Såväl detta förhållande som utvecklingen av tiltalefrafald finner förf. ge »et godt indtryk af den skærpede kurs overfor lovovertræderne». Ser man på åldersfördelningen av de dömda finner man överraskande en ganska väsentlig relativ nedgång i siffrorna för de lägsta åldersgrupperna (under 25 år). Den procentuella användningen av villkorlig dom har väsentligt nedgått sedan före kriget och strafftiderna ha genomsnittligt förlängts. Förf. är stolt över dansk kriminalstatistik: Den »er ikke fuldkommen; men det skal indrømmes, at den hører til de bedste i verden».