Tidsskrift for Rettsvitenskap (1949 h. 1—5, 1950 h. 1, 2). De längsta uppsatserna i årgången äro: Prof. CARL JACOB ARNHOLMS Fra testamentsrettens grensesone (s. 1—46), prof. MAX SØRENSENS Den danske Grundlovs regler om parlamentarisk kontrol med udenrigspolitiken (s. 97—140), høyesterettsdommer SVERRE DÆHLIS De blandede domstolene i Egypt (s. 141—162), høyesterettsadvokat JØRGEN ØVERGAARDS Umulighet ved omstendigheter som løftegiveren burde tatt i beregning (s. 241—262), STEIN ROGNLIENS Enkelte trekk fra amerikansk administrativ rett, særlig fra forvaltningsprosessen (s. 263—297) och TORSTEIN ECKHOFFS Noen ord om bevisbyrde og bevisbyrdeteorier (s. 298—320).
    Justitiesekreteraren Osvi LAHTINEN söker under rubriken Till läran om juridiska personer (s. 47—58) ge en ny konstruktiv förklaring till »den företeelse, som avses med uttrycket juridisk person» men möter gensaga från dr. jur. POUL MEYER som »vil forsøge at godtgøre, hvorfor der — — — ikke er brug for flere forsøg på at konstruere begreber på dette område». Meyer finner att »omfanget af de teoretiske udredninger af problemerne omkring de såkaldte juridiske personer står i omvendt forhold til begrebets betydning for lovgivning og praksis» (»Endnu mere om de såkaldte juridiske personer», s. 335—343). MICHA MARKENDAG fortsätter sin polemik med Vinding Kruse (»Några ord om begreppet 'tilhør'» s. 73—81, jfr SvJT 1949 s. 198 med not 1). En mycket rolig uppsats är prof. KNUT ROBBER-

 

NORDISK TIDSKRIFTSÖVERSIKT. 981STADS om To gamle retts-ordtak och deras historia (s. 321—334). Det gäller »Med lov skal land byggjast» och »Den som ikkje vil unna andre lov, han skal ikkje nyta lov». Exposén går från Upplandslagen, Jydske lov och Frostatingsboki ända ned till Digesta och Sextus Pomponius. Man frapperas av hur väl landsmålet harmonierar med det rättshistoriska innehållet; det hela får liksom en extra arkaisk fläkt över sig. Häradshövdingen ERIK THOMASSON ställer den frågan: Varför kan icke advokat från ett nordiskt land få uppträda i annat nordiskt land? (s. 370—372) och red. av TfR efterlyser advokaternas åsikt i saken.
    Prof. JOHS. ANDENÆS har i dubbelhäftet 2—3 (s. 89—96) skrivit några minnesord över TfR:s förre redaktör Erik Solem. Som bevis för hur denne in i det sista var verksam må nämnas, att i samma häfte intagits en recension av hans hand av två böcker, de senaste upplagorna av MUNCH-PETERSENS Den borgerlige ret och KNOPHS Oversikt over Norges rett.
    Årgång 1950:s inledande dubbelhäfte bringar en hyllning till Bernhard Getz' minne (skriven av f. d. riksadvokaten Haakon Sund) i anledning av att 100 år i år förflutit sedan Getz föddes och till Karl Schlyter (av prof. Johs. Andenæs med indossament av redaktionen) i anledning av hans 70-årsdag. Man skall vara försiktig med att dra paralleller mellan personligheter; det personliga är för rikt att låta inpassa sig i generaliseringar. Men den likheten kan man ändå våga framhålla att både Getz och Schlyter gjort stora insatser inom både straffrätt och processrätt. Dock kom för Getz den straffrättsliga perioden först och den processuella därefter medan det för Schlyter varit tvärtom. — En svensk läsare — och utan tvekan också en dansk, finsk, isländsk och norsk — har ett obeskrivligt nöje av att läsa det bidrag som tidskriftens nye huvudredaktör prof. C. J. ARNHOLM lämnat och kallat »Omkring föräldrabalken». Arnholm behandlar däri på ett friskt och delvis okonventionellt sätt åtskilliga centrala spörsmål som möta inom föräldrarätten och som på ett eller annat sätt äro reglerade i den nordiska lagstiftningen. Vad Arnholm säger är så intressant att man har lust att citera det mesta, vilket emellertid icke skall ske här, enär det skulle kunna avhålla någon från att läsa artikeln. Ett citat må emellertid vara tilllåtet. Arnholm nämner arvslagens regel i 8: 1 om förlott och beklagar att norsk rätt inte har en motsvarande regel och tillägger:
    »Den som etterlater seg to uforsørgede småbarn og en 'formue' på 12,000 kronor, er i virkeligheten insolvent. Vor lov tillater ham å testamentere bort en tredjedel av de 12,000. Det er allikevel det minst farlige — foreldre gjør ikke slikt. Verre kan stillingen bli når det ene barn er forsørget og det annet ikke. Omtenksomme foreldre ville vel da søke å ordne saken ved testament men da kan de risikere at de andre søsken gjør pliktdelsreglene gjeldende — den velbergede kan med loven i hånd kreve 4,000 i arv, selv om de 12,000 er åpenbart utilstrekkelig til å skaffe det annet barn en beskjeden forsørgelse».

    Bland innehållet i dubbelhäftet i övrigt må nämnas en internationellträttslig uppsats av prof. THORSTEN GIHL om kvalifikationsproblemet och den prejudiciella frågan, en redogörelse av byretsdommer HENRIK TAMM för retsplejen i USA, ett referat av den nya isländska strafflagen av f. d. hæstaréttardómari EINAR ARNÓRSSON och en replik (slutreplik?) av prof. VINDING KRUSE till Micha Markendag om Tilhør och ejendomsret.

B. L.