Skandinaviska utskottsförhandlingar om medborgarskapslagstiftningen. D. 8 och 9 maj 1950 höllos i Köpenhamn överläggningar mellan delegationer från första lagutskottet, vederbörande udvalg av danska landstinget samt norska stortingets justiskomité om de i de tre länderna innevarande vår framlagda förslagen till nya medborgarskapslagar, för Sveriges vidkommande genom prop. nr 217. Förhandlingarna leddes av danska landstingets formand fru I. Hansen, tillika ledamot av det danska udvalget. I överläggningarna deltogo de statsråd, på vars föredragning förslagen framlagts, från Danmark indenrigsminister J. Smørum, från Norge justisminister O. C. Gundersen och från Sverige statsrådet H. Zetterberg. Ordf. i den danska delegationen var udvalgets formand landstingsmand P. Mortensen — med biträde av landstingsekretær J. Thorborg — samt i den norska delegationenjustiskomiténs formann stortingsmann L. Ramndal. Den svenska delegationen bestod av första lagutskottets ordf. borgmästaren O. Rylander samt fem ledamöter, nämligen advokaten G. Branting, riksdagsmännen G. Lodenius och C. P. Olsson, prof. E. Håstad och advokaten fru Ingrid Gärde Widemar. Utskottets sekr. S. Walberg biträdde delegationen. Vid statsrådens sida medverkade departementspersonal, från Danmark departementschef J.H. Zeuthen och kontorchef K. Larsen, från Norge ekspedisjonsjef E. Rognlien och byråsjef A. Endresen, från Sverige hovrättsassessorn T. Nordström.
Det är ett märkligt initiativ som tagits genom dessa överläggningar. Lagstiftningssamarbetet mellan de nordiska länderna har hittills skett genom samråd mellan de utredande kommittéerna och vid departementsbehandlingen av dessas förslag. Sådant samråd har ock ägt rum i fråga om medborgarskapslagstiftningen. Kommittéernas betänkande är gemensamt (SOU 1949:45, jfr SvJT 1949 s. 770), och departementen ha därefter stått i kontakt med varandra. Samråd mellan riksdagsutskott i en lagstiftningsfråga har däremot veterligen icke tidigare förekommit. Uppslaget gavs vid den debatt i danska landstinget, som ägde rum när den danska propositionen remitterades till udvalget, och kom från en ledamot i detta, landstingsmand A. Bjerre. Hans tanke var att öppna möjlighet till sådana ändringar i de framlagda förslagen, som omfattades av en övervägande mening i de tre ländernas folkrepresentationer och som måhända eljest skulle ha underlåtits av hänsyn till de resultat, som uppnåtts vid tidigare förhandlingar.
Sedan det visat sig att intresse för överläggningar fanns hos alla tre utskotten, utfärdade indenrigsminister Smørum inbjudningar. Det visade sig möjligt att uppnå enighet på flertalet väsentliga punkter. Några frågor måste dock t. v. lämnas öppna.1 Resultaten av överläggningarna torde kunna betecknas som mycket värdefulla. Den personliga kontakten med de danska och norska representanterna under praktiskt arbete och vid hjärtlig samvaro under storslagen dansk gästfrihet kan icke skattas nog högt.
S. W.