134 LITTERATURNOTISER.Norges lover 1682 —1948 utgitt av det juridiske fakultet. Utarbeidet av professor Th. F. Grundt og høiesterettsdommer Einar Hansen. Oslo 1950. Grøndahl & søns boktrykkeri. 2,585 s.
Det har ofta framhållits hur bortskämda vi svenska jurister äro i fråga om service med lageditioner. Den lagbok som nu bär namnet Afzelius och för en kort tid sedan hette Skarstedt erhålla vi varje nyår mycket punktligt, förd up to date med författningsmaterial, utkommet framtill årsskiftet, låt vara att de färskaste författningarna måst sättas i det av läsarna tyvärr alltför ofta förbisedda Tillägget. I de övriga nordiska länderna få juristerna finna sig i att få sina lageditioner med något större mellanrum. I fråga om Danmark må hänvisas till SvJT 1950 s. 437 samt 1943 s. 379 med de på sistnämnda ställe gjorda ytterligare hänvisningarna. Beträffande Finland se SvJT 1949 s. 298. Vi bruka räkna som en fördel hos vår lagbok också att den är, åtminstone delvis (jfr SvJT 1948 s. 241 och 673), systematiskt uppställd, i den mån 1734 års lags balkindelning kan sägas utgöra systematik. Det måste innebära en fördel att man finner med varandra nära sammanhängande författningar nära varandra också i lagboken. Likväl kunna vi ju inte undvara vare sig systematisk eller kronologisk innehållsförteckning. Danskar och norrmän äro än mera beroende av dessa innehållsförteckningar. »Vårt» övertag i snabb redigering och utgivning markeras — i förhållande till den nu föreliggande utgåvan av Norges lover — av att denna väl är tryckt 1950 men att företalet är daterat i mars 1949 och att boken blott innehåller författningarna fram till utgången av 1948.
Skulle då vår lagbok ha företrädet i alla hänseenden? Helt visst är vår lagbok utmärkt. Bakom den ligger ett oerhört arbete, både med hänsyn till kvantiteten och till precisionen. Snabbheten i utgivandet fordrar ett ständigt pågående redaktionsarbete och ett välförsett tryckeri som kan hålla det omfattande stilmaterialet stående från utgåva till utgåva. Men med varje år som går innehåller vår lagbok, trots att den blivit tjockare och tjockare, en allt mindre del av författningsmaterialet. Att den inte skall innehålla grundlagarna och t. ex. sjölagen med tillhörande författningar ha vi alltid betraktat som naturligt. Någon betydande nackdel har väl detta inte inneburit. Vi ha ju utmärkta särskilda editioner av vardera författningsgruppen till bruk för dem som behöva ha tillgång därtill. Allvarligare var måhända att kommunallagarna så småningom måste utgå. Och sedan ha flera grupper måst förvisas ur lagboken: diverse associationsrätt, författningar om löner och pensioner samt nu senast bl. a. åklagarinstruktionerna. Förlaget och utgivaren skola inte lastas härför. Anledningen till att begränsningen måst göras är att söka i den ymniga tillväxten av författningsfloran, lönekineseriet o. s. v. Men det måste fasthållas att den minskade fullständigheten — i den mån den inte gäller specialiteter som antingen äro av mindre vikt eller kunna fås i särskilda editioner — är ofördelaktig. Jämför Norges lover! Där finns både Grundloven, som