Finlands lagstiftning 1950.1 Krig och örlig ute i världen ha under det gångna året uppskakat mänskligheten. Oberoende härav har i Finland d. 15 sept. (452)2 utfärdats en ny värnpliktslag. Enl. lagen är varje finsk man värnpliktig. Med avseende å fullgörandet av sin värnplikt tillhör värnpliktig de aktiva trupperna, reserven eller lantvärnet. Under fredstid inträda i aktiv tjänst varje år de, vilka under året fylla 20 år, men kan uppskov på grund av i lagen angivna skäl beviljas för högst 3 år. Den allmänna tjänstetiden är 240 dagar medande, som utbildas till officerare eller underofficerare i reserven eller till vissa tekniska uppgifter, kvarstå i tjänst 330 dagar. Värnpliktig, som utmärkt sig, kan beviljas permission för högst 30 dagar av den aktiva tjänstgöringstiden.
Förvaltningsprocessen har tillförts en märklig nyhet genom en lag av d. 24 mars (154) om ändringssökande i förvaltningsärenden. Lagen kommer, med en del undantag, till tillämpning då ändring sökes av beslut i ärenden, vilka handläggas av förvaltningsmyndighet och i vilka ändringssökande icke skall ske vid allmän domstol. Med beslut avses icke tjänsteorder. Över statsrådets (regeringens) och ministeriums beslut kan sakägare, som anser beslutet kränka hans rätt, anföra besvär, såframt i lag eller förordning ej är annorlunda stadgat. Självfallet kan beslut av Republikens President icke överklagas. Besvär över statsrådets och ministeriernas samt högre förvaltningsmyndighets beslut anföras hos högsta förvaltningsdomstolen, ifall besvären icke i stöd av skilt stadgande skola anföras hos ministerium, tjänsteöverdomstolen, universitetets kansler eller annan myndighet. Högre förvaltningsmyndighets beslut i tjänsteutnämningsärende överklagas emellertid hos statsrådet. Besvär över lägre förvaltningsmyndighets beslut anföres hos överordnad förvaltningsmyndighet. Besvärstiden utgör, om ej annorlunda för visst fall föreskrivits, 30 dagar. Till beslut, vari ändring kan sökas, skall fogas besvärsundervisning, beträffande beslut av statsrådet och ministerium dock endast om så är uttryckligen stadgat. — På förvaltningens område observeras vidare en ny lag om tjänstemannapensioner av d. 30 sept. (459). Enl. lagen beräknas pensionsåren från det vederbörande fyllt 21 år mot tidigare 30 år. Full pension, som tidigare utgjort 60 % av grundlönen, utgår nu med 64—66 % av grundlönen jämte fem ålderstillägg, dock med en höjning av pensionerna i de lägsta avlöningsklasserna till visst minimibelopp och med en begränsning i de högsta klasserna till ett
maximibelopp. Tio pensionsår berättiga till 10/80 av full pension och varje därpå följande pensionsår ytterligare till 1/30 därav. — I den kommunala vallagen har införts en del ändringar genom lag av d. 27 juni (317). Av dessa ändringar förtjänar här nämnas, att vid val av kommuns fullmäktige användes en s. k. miniatyrvalsedel med en cirkel, inom vilken valmannen skall anteckna numret på den kandidatlista, för vilken han önskar avgiva sin röst.
Sociallagstiftningen har berikats med en lag om förvaltningen av socialvården, som utfärdats d. 20 jan. (34). Den allmänna ledningen och övervakningen av socialvården och därmed sammanhängande annan social verksamhet ankommer på socialministeriet medan den territoriella ledningen och kontrollen handhaves av statliga distriktsinspektörer. Den lokala socialmyndigheten utgöres av kommunala socialnämnder. Socialnämnden är uppdelad på en allmän avdelning och en vårdavdelning. — D. 2 juni (273) tillkom en lag om kommunala hemvårdarinnor. Dessa åligger att under i lagen avgivna förutsättningar företrädesvis i mindrebemedlade, barnrika och andra med dem jämförbara hem handhava husmoderns till hemvården hörande uppgifter eller bistå henne. Hemvårdshjälpen är i allmänhet avgiftsfri. Staten deltar i avlönande av de kommunala hemsystrarna.
Till privaträtten, materiellt sett, är att hänföra en d. 24 nov. (574) utfärdad lag om inteckning i buss. — I lagen om patent har d. 20 okt. (513) införts ett stadgande, enl. vilket, ifall uppfinning blivit förevisad på internationell utställning, den omständigheten, att uppfinningen därvid eller sedermera blivit känd genom tryckt skrift eller genom uppfinningens utövning, icke utgör hinder för meddelande av patent, såframt ansökan därom inkommer inom sex månader efter det uppfinningen utställdes.
Inom straffrätten märkes en avsevärd höjning av straffen för rattfylleri. Sålunda har genom en lagändring av d. 7 juli (364) stadgats, att den, som vid framförande av motorfordon är drucken eller påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel, skall dömas till fängelse eller till tukthus i högst tre år. Om därvid vållande till annans död eller svår kroppsskada ägt rum, kan straffet, där omständigheterna äro försvårande, uppgå för dödsvållande ända till sju års tukthus och för vållande av svår kroppsskada till tukthus i högst sex år. Böter för rattfylleri kan ifrågakomma endast då brottet icke förorsakat fara för den allmänna trafiksäkerheten och omständigheterna även eljest äro synnerligen mildrande. Samtidigt (363) har i strafflagen intagits ett nytt stadgande om att den, som färdas med häst, cykel, kälke eller annat fortskaffningsmedel i drucket tillstånd eller under påverkan av alkohol eller annat berusningsmedel och därigenom äventyrar den allmänna trafiksäkerheten, straffes med böter eller fängelse i högst ett år.
Rättegångsväsendet erbjuder icke andra nyheter än att under året inrättats tvenne nya häradshövdingstjänster, nämligen genom förordningar av d. 17 febr. (99) i Toijala domsaga och av d. 24 febr. (105) i Nilsiä domsaga. Med dessa utökningar utgör domsagornas antal 65.
Finland är ett skogrikt land och därför är det helt naturligt, att lagstiftaren visat särskild förståelse för vår viktigaste naturtillgång. Sålunda har d. 17 nov. (558) tillkommit en lag om skogsvårdsföreningar. Med skogsvårdsförening avses en sammanslutning av skogsägare, som har till ändamål att på skogshushållningens område höja fackkunskapen och yrkesskickligheten bland sina medlemmar och även bland övriga skogsägare inom dess verksamhetskrets, leda och utveckla vården och nyttjandet av skogarna samt ombesörja härför erforderlig fackmannahjälp ävensom annars främja skogsbruket. Organisationsformen för denna förening, är dels angiven uti ifrågavarande lag, dels skall den allmänna föreningslagen komma till tillämpning. Nämnas kan, att den kommunala taxeringsnämnden äger uppdebitera avgifterna till skogsvårdsföreningen och att de äro utmätningsgilla utan dom.
Skattefrågor ha även under det gångna året sysselsatt lagstiftaren i hög grad. D. 27 okt. (526) utfärdades en lag om skattelättnader för ägare av vissa depositioner, obligationer och andelsbevis samt emottagare av vissa skuldförbindelser. Enl. denna lag äro från beskattning till staten, kommun och församling för åren 1950—1955 h. o. h. frikallade egentliga depositioner i inhemsk bank, sparbank, andelskassa, postsparbank och andelslags sparkassa ävensom av staten efter d. 31 dec. 1950 utfärdade, på finska mark lydande obligationer. I övrigt stadgas om en begränsad skattefrihet (jfr SvJT 1949 s. 475). Medan skatteskalorna lindrats i lagen om skatt på arv och gåva d. 28 april (213) och i lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt d. 6 okt. (489), har d. 22 dec. (605) utfärdats en ny lag ang. omsättningsskatt. Genom denna lag, enl. vilken skatten uttages i producentstadiet, har en höjning av skatten företagits. Befriade från skatt äro nu bl. a. böcker. Till följd av beskattningssystemets omläggning beräknas antalet skattskyldiga nedgå från c:a 50,000 till omkring 20,000. En höjning av den indirekta beskattningen innebär även ändring av lagen ang. stämpelskatt, som tillkommit d. 15 dec. (597). På grund av bemyndigande i lagen har d. 22 dec. (600) utfärdats ett statsrådsbeslut bl. a. om den stämpelskatt, som skall utgå för beviljade titlar. Den, som hugnas med titeln bergsråd, skall, därest han icke står i statens eller kommunstjänst, erlägga i stämpel icke mindre än 750,000 mark. Den enda titeln, som direkt bygger på ett visst mått tjänstemeriter, är vice häradshövdingstiteln med anor från år 1754, men så kostar den också, om vederbörande är tjänsteman, blott 1,000 mark, annars 4,000 mark. — För effektiviserande av indrivningen av skatter har dels d. 14 april (178) efterbeskattningstiden för skatt till kommun förlängts från 3 till 5 år, dels d. 15 dec. (598) räntan vid försummad betalning av skatt till staten och kommun höjts till 12 %.
Giltighetstiden för lagen om reglementering av näringslivet under undantagsförhållanden (se SvJT 1950 s. 220) har återigen genom en lag av d. 29 dec. (607) förlängts till utgången av år 1951 med befogenhet för statsrådet att jämväl i viss utsträckning reglementera
byggnadsverksamheten. — D. 29 dec. (633) utfärdades även en ny lag om hyresreglementering (se SvJT 1950 s. 220). Lagen är i huvudsak av enahanda innehåll som den tidigare lagen. Enär den däri föreskrivna höjningen av hyror icke genomförts under det gångna året, utan en lindring härutinnan tillkommit genom en lag av d. 19 dec. (602), stadgas i den nya lagen, som är gällande intill utgången av år 1951, att hyrorna skola senast d. 1 april höjas så, att de i normala fall motsvara räntor och sedvanliga av fastighetens skötsel och byggnadernas skäliga underhåll föranledda utgifter, och därefter bibehållas vid denna nivå genom att förnyad fastställelse av hyrorna verkställes senast från början av den månad som följer efter den, under vilken en 10 % justering förutsättande förändring i de förhållanden, som påverka sagda nivå, kan konstateras.
D. 17 febr. utfärdades lagar om avbrytande av havandeskap (82), om sterilisering (83) samt om kastrering (84). För dessa betydelsefulla lagar har tidigare redogjorts (se SvJT 1951 s. 71).
Kurt Kaira.