ARTHUR NUSSBAUM. Money in the Law. National and International. A Comparative Study in the Borderline of Law and Economics. A completely revised edition of »Money in the Law». Brooklyn, The Foundation Press, Inc. 1950. XXXII + 618 s. $ 8.

 

    I vår juridiska litteratur har penningrätten blivit jämförelsevis litet undersökt. Speciella frågor ha behandlats av Köersner och Nial, meningen systematisk framställning finns. Såvitt jag känner, ägnas icke heller penningen någon synnerlig uppmärksamhet i den juridiska undervisningen; tillgängliga kompendier innehålla i varje fall endast högst kortfattade anmärkningar i ämnet. Delvis beror nog denna inställning bland juristerna på att vårt penningväsende länge fungerat så väl, att penningrättsliga frågor mera sällan aktualiserats. En annan medverkande faktor torde vara den invanda föreställningen alt läran om penningen framförallt tillhör nationalekonomien. En tredje faktor slutligen är sannolikt en omedveten efterverkan av de romerska juristernas sätt att behandla penningen. Visserligen föreligga från deras sida betydelsefulla uttalanden i hithörande frågor; men eftersom de inordnade penningpresta-

 

tionerna bland prestationer av generiskt bestämda saker, fanns icke anledning för dem att bryta ut penningrätten till särskild behandling.
    Under nuvarande förhållanden med vårt vida rikare utvecklade penningväsen synes emellertid en sådan utbrytning vara på sin plats. Penningens roll i det moderna samhället är så utomordentligt viktig, att ett särskilt studium av detta ämne borde ingå i den juridiska utbildningen. Man kan icke nöja sig med att hänvisa till nationalekonomien. Dels läses ju icke nationalekonomien av alla jurister. Dels och framförallt är den rättsvetenskapliga behandlingen av penningväsendet grundläggande för den nationalekonomiska och icke tvärtom. Det är nämligen klart, att hela vårt penningväsende vilar på rättsordningen Därvid är det ingalunda blott fråga om själva myntlagstiftningen. Penningväsendet beror lika mycket på civilrättsliga regler om skuldförhållanden, på straffrättsliga regler om förfalskning, på processrättsliga regler om exekution o. s. v. Därför är det närmast juristernas sak att utreda vad penningen är. I själva verket hänvisa också nationalekonomerna i sina bestämningar regelmässigt på rättsliga förhållanden. Så sker t. ex. när penningen, såsom vanligt är, bestämmes såsom allmänt, resp. lagligt betalningsmedel. Betalning är ju ett rättsligt begrepp. Definitionen tycks f. ö. innefatta en cirkel, eftersom betalning utgör uppfyllelse av en i penningar bestämd skuld.
    Ett utomordentligt värdefullt hjälpmedel vid inträngande i frågan om penningens natur och i särskilda penningrättsliga problem erbjuder Columbiaprofessorn Arthur Nussbaums arbete »Money in the Law», som nu föreligger i en andra, omarbetad och utvidgad upplaga. Den nu tillfogade underskriften »National and International» antyder den ökade vikt som lagts vid de internationellt rättsliga frågorna. Boken består avtvenne huvudavdelningar, den första handlande om »The Law of Money in General», den andra om »Money in the International Law — Private and Public». Därtill kommer ett bihang om femtio sidor med en historisk framställning angående USA:s penningväsende.
    Att inom ramen för en kort recension ge en föreställning om arbetets innehåll är knappast möjligt. Det må vara nog att framhålla, att var och en som söker upplysning angående penningrättsliga frågor här finner en rik källa att ösa ur. Icke minst värdefullt är det omfattande material ur olika länders rättspraxis som framlägges. Denna rättspraxis behandlas starkt kritiskt, och författaren sparar icke sina omdömen. Han förkastar t. ex. (s. 246) i ganska kraftiga ordalag HD:s avgöranden i de båda rättsfallen NJA 1938: 258 varigenom en guldklausul frånkändes betydelse, dock utan att gå in på någon verklig diskussion av de skäl som lågo till grund för avgörandena.
    Endast några ord må här nämnas angående Nussbaums behandling av penningens begrepp. Han påpekar att en cirkel föreligger när penningen definieras såsom betalningsmedel, och han finner det förvånande att denna definition accepteras av framstående nationalekonomer såsom R. G. HAWTREY och D. H. ROBERTSON (s. 12). Nussbaum gör gällande att denna cirkel undvikes, om man i stället bestämmer penningen såsom allmänt bytesmedel.

 

Bakom denna, särskilt i något äldre nationalekonomisk litteratur vanliga definition ligger den tanken, att penningen är en vara bland andra varor, vilken på grund av sina därför lämpade egenskaper (högt och konstant värde, homogenitet, delbarhet o. s. v.) utvalts till att allmänt användas för bytesändamål i stället för att konsumeras. Man måste emellertid här fråga, hur utbytet av varor går till i ett modernt samhälle. I allmänhet sker icke något direkt byte av den ena varan mot den andra, t. ex. av vete mot maskiner; och i den mån byte verkligen äger rum, kommer inte penningen med i spelet. Vanligen går det ju till så, att jordbrukaren säljer sitt vete och köper de maskiner han behöver. Omsättningen sker med andra ord väsentligen i form av köp, icke genom byte. Köpet skiljer sig från bytet just därigenom, att den ena sidans prestation består av pengar. Men härav framgår att cirkeln återkommer, när man definierar penningen såsom allmänt bytesmedel (allmänt omsättningsmedel, medium of exchange, vore bättre). Begreppet betalning och sålunda begreppet pengar är förutsatt i begreppet köp. Det blir därför i grund och botten samma sak att säga, att penningen är allmänt omsättningsmedel, som att säga, att den är allmänt betalningsmedel. Den fungerar som allmänt omsättningsmedel på det sättet att man kan använda den för att köpa och betala varor.

Karl Olivecrona.