Tom Forssner †. Tom Forssner hade vid sin bortgång den 2 mars varit advokat i femtio år. Efter avlagd examen och tingstjänstgöring under kortare tid antog han redan 1901 anställning vid Abenius & Kôersner Advokatbyrå. Från 1918 utövade han egen verksamhet.
    Inom den krets av delvis personliga vänner, som utgjorde kärnan i den 1899 stiftade Frisinnade klubben, deltog Forssner under sina tidigare advokatår med livligt intresse i den politiska och kulturella debatten. Han uppgives vid denna tid hava känt en stark dragning att helt ägna sig åt litterär och politisk verksamhet, för vilken han med sin självklara auktoritet och framstående stilistiska begåvning ägt givna förutsättningar. Vid sidan av sin advokatverksamhet medverkade han också i yngre år med artiklar om svenska förhållanden i den danska tidningen Politiken. Den framgång som tidigt kom Forssner till del på advokatbanan och därmed förenade växande arbetsuppgifter gjorde det icke möjligt för honom att i fortsättningen annat än i begränsad omfattning ägna sig åt uppgifter utanför kallet. Sina litterära intressen förblev han emellertid ständigt trogen. Dramatisk och scenisk framställningskonst, icke minst dansk, norsk och fransk teater, utgjorde alltid för Forssner en källa till glädje och vederkvickelse.
    Tom Forssners orientering på kulturella och politiska områden kom honom indirekt till godo i hans verksamhet som advokat. Den förlänade åt hans omdöme ett djup och en bredd, som icke äro vanliga hos yrkesjuristen. Med en starkt kritisk läggning förenade han godmodighet och bred mänsklighet i sin uppfattning om personer och förhållanden. Dessa egenskaper, förbundna med ett klart intellekt och hängivenhet inför arbetsuppgiften, utgjorde grunden för hans stora framgång som advokat. För alla dem som förstodo att helt uppskatta Tom Forssners många goda egenskaper blev han också en oförlikne-

 

310 DÖDSFALL.lig hjälpare och vän i alla förhållanden. Det fanns emellertid en gräns för hans beredvillighet att hjälpa. Från den ståndpunkt, till vilken han efter noggrann prövning av alla omständigheter en gång kommit, vek han icke och tog också utan bitterhet de därmed mången gång förenade konsekvenserna.
    Med kännedom om Tom Forssners enastående behärskning av detta lade ordets konst är det att beklaga att hans verksamhet som advokat till väsentlig del inföll under den gamla rättegångsordningen. Som alla advokater på den tiden nödgades han i stor utsträckning verka genom det skrivna ordet. Trots att vad han i detta avseende kunde åstadkomma var av den högsta kvalitet, är det emellertid tydligt att han kände den skriftliga formen i rättegången som ett tvång och detta bidrog säkerligen till att göra honom till en så deciderad anhängare av muntlighetens princip.
    En uppgift som lämnade Tom Forssner tillfälle till utlösning av alla sina krafter och färdigheter var emellertid som ordförande i Sveriges Advokatsamfund, vilken ställning han beklädde åren 1920—1933. Denna tid kommer alltid att framstå som ett betydelsefullt skede i Samfundets utveckling, i hög grad präglat av Forssners personlighet. Advokatväsendets nuvarande organisation och advokaternas ställning sådan den blivit reglerad genom den nya rättegångsordningen kan ur dagens synpunkt förefalla självklar, men i jämförelse med förhållandena under Forssners ordförandetid är skillnaden dock högst avsevärd. Med den idealitet som utmärkte Forssner ställde han mycket höga krav på advokaternas gärning både i etiskt och i andra avseenden. I den mån dessa krav blevo uppfyllda och advokatståndet kom att bestå av personer i allt skickade för sin betydelsefulla uppgift i samhället, skulle enligt Forssners mening kåren få den ställning och det anseende som med rätta borde tillkomma densamma. Denna utveckling var nödvändig främst ur samhällets synpunkt men även för advokaterna själva. För detta ideal kämpade Forssner med hängivenhet och skicklighet. Hans verksamhet kom i detta avseende att sträcka sig vida utöver de uppgifter man närmast tänker sig förenade med ett ordförandeskap. I tal och skrift vid alla tillfällen som erbjödo sig framförde han sina meningar, ofta med polemisk skärpa men alltid på ett sakligt och övertygande sätt. En del härav är bevarat i tryckta uppsatser såsom Advokatens verksamhet utom rätta (1926) och Advokater och domare (1931). Advokatsamfundets yttrande över Processkommissionens betänkande angående rättegångsväsendets ombildande (1927) innehåller till mycket stor del Forssners egna idéer och utgör ett lysande prov på hans stilkonst. Sällan har på ett så övertygande sätt fördelarna med den tilltänkta ordningen ställts i motsats till det rådande systemets avigsidor.
    Efter det att Forssner lämnat ordförandeposten nedlade han under flera år ett uppoffrande arbete som medlem av den kommitté, vilken hade att förbereda den betydelsefulla frågan om utformningen av Advokatsamfundets stadgar.

 

På grund av sin föredömliga gärning och sina betydelsefulla insatser på ett viktigt område inom samhällslivet kommer Tom Forssner att alltid med tacksamhet ihågkommas.

Dick Bergman.