Svensk Juristmatrikel 1950. Redaktion: JARL PROM och ERIK T:SON UGGLA. Sthm 1950. P. A. Norstedt & Söners förlag. XII + 360 s. Kr. 40.00.

 

    Justitiematrikeln 1941 innehöll på 644 s. omkring 2,170 biografier. I förordet till den nu utgivna matrikeln uppges att den omfattar över 3,220 biografier. Det verkliga antalet är emellertid blott 3,107. Liksom sin närmaste föregångare upptar den nya matrikeln jurister inom domstolsväsendet, förvaltningen (med undantag av landsstaten, för vilken särskild matrikel finnes), utrikesrepresentationen och övriga statliga ämbetsverk och myndigheter fr. o. m. byråsekr. eller motsvarande, vidare lärare vid de juridiska fakulteterna samt advokater, bank-, hypoteks- och försäkringsjurister. Även personer, som tillhört någon av nämnda kategorier men pensionerats eller övergått till annan verksamhet, upptagas i viss utsträckning. Utgivarnas ursprungliga avsikt att medtaga även sådana hos städer och landsting anställda jurister, som ha rent kommunala förvaltningsuppgifter, har av utrymmesskäl måst frångås. Anm. vill ifrågasätta om icke denna kategori bort medtagas i stället för UD:s jurister, som ju omfattas av departementets ganska regelbundet utkommande kalender.
    Att i den nya matrikeln med dess betydligt mindre sidantal än 1941 års kunnat inrymmas bortåt ett tusental fler biografier beror i främsta rummet på användandet av ett mindre spatiöst tryck samt ett långt drivet bruk av förkortningar. Dessutom har biografiernas innehåll begränsats. Sålunda anges för utnämningar och uppdrag i regel endast årtal. Det enda undantaget härifrån utgöres av statsrådsuppdrag. Vidare ha kortvariga förordnanden och mera privata uppdrag icke redovisats. De i tidigare matriklar förekommande uppgifterna om innehav av fast egendom ha slopats.
    Som alltid i arbeten av denna art förete biografierna en viss ojämnhet, men detta torde huvudsakligen sammanhänga med primärmaterialets beskaffenhet och kan icke läggas utgivarna till last. Utan större möda hade dock dessa kunnat åstadkomma större enhetlighet i fråga om förkortningar. Nu citeras t. ex. Faludomsagan ibland enligti matrikelns inledning angivna förkortningsprinciper Falu, ibland Falu doms. Enligt förklaring i början av matrikeln har Askimsdomsagan betecknats blott med Askims. Då i åtskilliga biografier anges att tingstjänstgöring fullgjorts i Askims m. fl. bör detta alltså innebära att vederbörande tjänstgjort i mer än en domsaga. Så torde dock knappast i något fall vara förhållandet. Enär det fram till 1930-talet fanns två domsagor med namnet Östra härads domsaga, borde i dessa fall län ha utsatts, vilket ej genomgående skett.
    I fråga om de bibliografiska uppgifterna förekomma inadvertenser

 

364 TORGIL MELLGARD.och felaktigheter i onödigt stor omfattning. Utgivarna ha icke beaktat Birger Wedbergs råd (SvJT 1942 s. 324) att citera tidskrifter så som brukas i SvJT:s bibliografiska översikter. En följd härav har blivit att Förvaltningsrättslig Tidskrift och Statsvetenskaplig Tidskrift förekomma i vardera fem olika förkortningsformer, Nordisk Tidsskrift for Strafferet i tre o. s. v. Ej ens i fråga om de tidskrifter, t. ex. advokatsamfundets och finska juridiska föreningens, för vilka särskilda förkortningar angivits i början av matrikeln, har full konsekvens iakttagits (jfr t. ex. vid Barre och Schlyter). Med hänsyn härtill blir man ej förvånad över att finna att det sällan förekommer att ett arbete som har flera förf. citeras på samma sätt överallt (jfr t. ex. betr. Underrättsförfarandet s. 115, 175, 177 och 337). Festskriften till Marks von Würtemberg omnämnes bortåt 20 gånger, i ungefär halva antalet fall med namnet felstavat. Den dåvarande hovrättsdomare, som i arbetet Hur det är i mitt yrke (jfr SvJT 1944 s. 897) på ett spirituellt sätt skildrat domaryrkets glädjeämnen och vedermödor, torde knappast vilja kännas vid bokens beteckning i matrikeln. För arbetet Domsagorna i Sverige (jfr SvJT 1945 s. 694) anges olika utgivningsår å de två ställen, där boken omnämnes. Den som sedan 1947 haft tillgång till NJA:s senaste tioårsregister blir något överraskad över att å s. 294 i matrikeln finna 1949 angivet som utgivningsår. Ibland saknas uppgift om utgivningsår, ehuru sådan utan större svårighet kunnat erhållas genom t. ex. SvJT:s litteraturförteckningar. Att det helt saknas bibliografiska uppgifter i fråga om den stockholmsadvokat, som under pseudonymen Marius Wingårdh utgivit bl. a. en roande men något karikerad skildring av den nyexaminerade juristens första tjänstgöring vid domstolarna samt handböcker i konsten att äta, dricka och skicka sig i allmänhet, får väl antagas bero på en önskan av förf. att söka bevara sitt inkognito.
    De bibliografiska uppgifterna i matrikeln utgöra ett tydligt vittnesbörd om att juristernas intressesfär sträcker sig utöver deras egentliga yrkesområde. En kvinnlig kollega till Wingårdh omnämner sålunda sitt författarskap till en uppsats i The Bulletin of the Museum of far Eastern antiquities, och en numera pensionerad hovrättsdomare upptar bland sina skrifter en om Jesu historiska existens. Den vetenskapsidkare på det juridiska området, som för ett par år sedan förvärvade doktorsgraden på en avhandling om något så prosaiskt som rättsförhållandet mellan offentliga anstalter och deras nyttjare, avslöjar sig som upphovsman till en samma år som avhandlingen utkommen diktsamling.
    En kritisk granskare av matrikeln tycker nog att flertalet av i det föregående nämnda och andra liknande smärre bristfälligheter i densamma — såsom att åtskilliga personnamn äro felaktigt återgivna — kunnat undvikas genom större noggrannhet från utgivarnas sida. Anm. har emellertid fullt klart för sig att arbetet med sammanställandet av de biograferades säkerligen högst heterogena och — enligt vad som framgår av företalet — ibland synnerligen motvilligt lämnade uppgif

 

SVENSK JURISTMATRIKEL 1950. 365ter är av så mödosam och föga intresseväckande art att det är fullt förståeligt om uppmärksamheten ibland slappats. Man får vara utgivarna tacksamma för att de velat underkasta sig detta arbete och därigenom åstadkommit en modern matrikel över landets jurister.


Torgil Mellgard.