FESTSKRIFT TILLÄGNAD GÖSTA EBERSTEIN den 4 december 1950. Stockholm 1950. Norstedt & Söner. XVI + 288 s. Kr. 21.00 häftad, 27.00 inb.
Festskriften inledes med en vacker hyllningsartikel av riksmarskalken EKEBERG. Lovorden till Eberstein såsom vetenskapsman, såsom akademisk lärare, såsom förnämlig personlighet väcka helt visst allmän genklang, icke minst hos dem som i likhet med undertecknad haft den stora förmånen att vara hans elever.
Prof. AGGE framlägger i en uppsats med titeln »Abstrakt norm och konkret verklighet» reflexioner kring några lagtekniska spörsmål. Förf. åsyftar att ställa vissa spörsmål av sådan art i teoretisk belysning och med ett antal exempel, hämtade särskilt från straffrättens område, visa var några av svårigheterna ligga beträffande rättens »formgivningsproblem». Efter några inledande anmärkningar om rättsreglernas natur och rättsanvändningens mekanism1 utvecklas bl. a., att lagregler även i de delar de bestå av de deskriptiva element ägaen mer eller mindre tydlig normativ karaktär. Framställningen ingår på olika värderande och uppskattande element hos lagreglerna och undersöker närmare deras karaktär. — De talrika hänvisningarna hänföra sig till författare av mycket skilda riktningar och åskådningar.
Prof. ARNHOLM berättar under rubriken »Testamentsformer og ufredstider» om ett fall från andra världskriget, då den norska rättens avsaknad av en lagregel om holografiskt testamente för nödsituationer, var ägnat att medföra materiellt mycket stötande resultat. I Sverige finns som bekant en dylik lagregel, som i rättstillämpningen utnyttjas minst sagt generöst (NJA 1950 s. 498).
En ganska utförlig redogörelse för »Namnlagstiftningen i Finland» lämnas av presidenten CASTRÉN.
Till finsk rätt hänför sig även en liten artikel om »Tvungen upplösning av aktiebolag» av just.rådet HAKULINEN. Man fäster sig vid att enligt finsk rättspraxis en styrelseledamot förklarats äga, även om
han eljest icke kan ensam representera bolaget, avträda dess egendom till konkurs i de fall då bolaget som följd av »insufficiens» skall upphöra.
Under den något sökta titeln »Om lekares rätt» diskuterar byråchefen HEDFELDT frågan om rättsskyddet för de s. k. utövande konstnärerna, d. v. s. recitatörer, sångare, skådespelare etc. Efter att ha uppehållit sig vid äldre västgötalagen övergår förf. omedelbart till att dryfta — o forna tiders doktorsavhandlingar! — av vilken »rättslig natur» de utövande konstnärernas rätt till sin prestation bör anses vara. Som vanligt vid sådana undersökningar blir resultatet, att rätten icke låter inordna sig under någon av de kategorier, som i förstone kunna synas för ändamålet erbjuda sig, utan att fråga måste vara om en rätt »sui generis» eller liknande. — Att överhuvud de utövande konstnärerna böra förses med en verklig rätt är enligt förf. tydligt. Man behöver bara erinra om, framhålles det, att det i närvarande stund är tillåtet i vårt land att utan lov ta upp Jussi Björlings röst på grammofon och sälja skivor därav i tusental, för att behovet av ett särskilt rättsskydd på detta område skall inses.
I en värdefull men tämligen massiv uppsats av prof. HULT utredes järnvägs ansvar för »dyrbarheter». Enligt underrubriken innefattar uppsatsen ett bidrag till frågan om förhållandet mellan utomobligatoriskt skadeståndsansvar och ersättningsskyldighet på grund av avtal— en fråga som inom parentes sagt även i andra sammanhang, t. ex. när det gäller ansvarighetsförsäkring, kan vålla åtskilligt huvudbry. I uppsatsen behandlas bl. a. en bestämmelse i järnvägstrafiksstadgan (87 §), enligt vilken t. o. m. för det fall, att skada å gods orsakats med uppsåt eller av grov vårdslöshet å järnvägens sida, det eljest inträdande ansvaret för järnvägen begränsas i vad angår dyrbarheter till visst belopp, dock att begränsningen endast avser ansvar »på grund av fraktavtalet». Förf. undersöker, hur det ställer sig med möjligheterna att på annan rättsgrund än den kontraktsrättsliga —vare sig enligt allmänna skadeståndsregler eller (mera djärvt!) med analog tillämpning av järnvägsrättsliga stadganden — göra gällande ersättningsanspråk mot järnvägen.
Ett betydelsefullt bidrag till festskriften utgör prof. LJUNGMANS avhandling »Om förfång, särskilt inom immaterialrätten». Förf:s skicklighet att med utgångspunkt från detta enda begrepp — förfångbegreppet — få fram så många intressanta sidor av rättsregelssystemet på de behandlade områdena är påfallande.
Prof. TORBEN LUND behandlar »Ophavsrettens overgang vid ægteskab og arv». Mycket instruktivt utredes, i vad mån författar- och konstnärsrättigheter äro personliga till sin natur och i vad mån rättigheternas ekonomiska karaktär gör sig gällande.
Rätten till »märkt emballage, särskilt inom bryggeri- och läskedrycksindustrien» har av någon anledning fångat prof. NIALS intresse. Ämnet analyseras omsorgsfullt och sakkunnigt, såväl ur immaterialrättsliga synpunkter som med hänsyn till frågan om äganderätten till emballage el. dyl. I det senare hänseendet uppkomma svårigheter bl. a.
beträffande verkan av ägarförbehåll till märkta flaskor. Allmänheten har den uppfattningen, säger förf. bekymrad, »att man kan göra vad som helst med en tom flaska: kasta bort den eller skjuta prick på den, använda den för saft eller annat, som mer eller mindre definitivt omöjliggör dess återlämnande till ursprungsbryggeriet»; vid sådant förhållande kunde ifrågasättas, att ägarförbehållet icke vore allvarligt menat och fördenskull ogiltigt (jfr rättspraxis, vilken som bekant i vissa fall tillgriper denna konstruktion om icke allvarligt menade klausuler för att oskadliggöra ägarförbehåll).
Prof. USSING ger en intresseväckande översikt över ett avsnitt anglosaxisk skadeståndslära i en studie med titeln: »Pligtbrud som betingelse for erstatningsansvar i engelsk og amerikansk ret». Det är naturligen mycket värdefullt att erhålla denna förträffliga orientering i sagda rättsordningars hithörande regler. Men någon synnerlig stor respekt för det anglosaxiska rättstänkandet får läsaren av denna skildring näppeligen.
Av byråchefen v. ZWEIGBERGK föreligger en redogörelse för »Internationell och nordisk samverkan rörande industriellt rättsskydd».
Festskriften innehåller i övrigt flera bidrag rörande ämnen som falla utanför privaträtten, nämligen av prof. HERLITZ om »Kommunalskattskyldighet och kommunal rösträtt», av regeringsrådet KUYLENSTIERNA om »Beskattning av äkta makar» samt av prof. MYRDAL om »The trend towards economic planning».
Slutligen har bibliotekarien HILLEVI VRETBLAD upprättat en förteckning över Ebersteins talrika skrifter 1909—1950.
Hjalmar Karlgren.