Befordringsläget på den statliga domarbanan. Det av 1943 års domarutredning i juli 1946 avgivna betänkandet innehöll vissa uppgifter om befordringsläget på domarbanan.¹ De avsågo bl. a. antalet befattningshavare och deras fördelning på olika kategorier samt befordringsåldern. Domarutredningens undersökning berörde tiden fram till årsskiftet 1945/46. Det synes vara av visst intresse att se huru befordringsläget på den statliga domarbanan utvecklats. Sedan domarutredningens undersökning framlades, ha genomförts bl. a. de reformer i organisatoriskt avseende, som föranletts av nya RB:s ikraftträdande. En särskild anledning att nu betrakta spörsmålet torde även föreligga med hänsyn till den ändring i de olika statliga domargruppernas inbördes ställning, som vidtagits vid årets riksdag. Som bekant ha endast hovrättsrådsämbetena men icke de med dem hittills i lönegradshänseende jämställda revisionssekreterar- och tingsdomarbefattningarna flyttats upp i den nya byråchefs- och rådslönegraden.
    Till en början skola lämnas uppgifter om den ålder de personer, som under tiden d. 1 jan. 1946—d. 30 juni 1951 utnämnts eller förordnats till vissa kategorier befattningar, uppnått vid tiden för utnämningen eller förordnandet. Uppgifterna avseende tiden t. o. m. 1945, vilka medtagas för jämförelsens skull, ha hämtats från betänkandet. Vid uträknandet av de siffror, som avse tiden fr. o. m. 1946,

 

E. o. assessorer.

År för förordnande	antal befattnings-havare förordnade vid en ålder av högst 32 år	antal befattnings-havare förordnade vid en ålder av 33—34 år	antal befattnings-havare förordnade vid en ålder av 35 år el. högre	Befordringsålder i genomsnitt
1925—29	28	11	2	32,1
1930—34	7	36	15	33,9
1935—39	12	23	21	33,9
1940—45	2	19	47	35,8
1946—30/6 51	6	29	89	35,8
1940	—	7	7	35,5
1945	—	—	5	37,8
1946	—	2	25	36,9
1947	—	1	10	36,7
1948	—	8	23	35,9
1949	3	8	19	35,2
1950	3	6	7	34,5
1/1—30/6 51	—	4	5	34,9

 

 

¹ SOU 1946:57 s. 90 ff.

 

Hovrättsråd och häradshövdingar m. fl.

Hovrättsråd Häradshövdingar m. fl.Antal befattningshavare Beford- Antal befattningshavareÅr för utnämnda vid en ringsål- utnämnda vid enutnämning ålder av der i ålder av der ihögst 37-39 40 år el. genom- högst 43-45 46 år el. genom36 år år högre snitt 42 år år högre snitt1925—29 — 17 9 39,3 2 11 8 45,31930—34 7 27 9 38,5 13 10 12 44,11935—39 4 39 17 38,7 6 20 9 44,71940-45 4 22 17 39,2 6 13 11 44,71946—30/6 51 3 9 48 41,3 10 11 22 45,71940 3 8 1 38,1 2 2 3 44,91945 — — 3 40,7 — 3 1 45,81946 — 3 14 41,0 — 1 — 44,01947 — 1 5 41,8 2 1 5 45,11948 — 4 17 41,0 4 3 3 44,21949 2 1 3 39,2 2 2 1 45,41950 1 — 6 41,9 1 3 10 47,01/1—30/6 51 — — 3 45,7 1 1 3 46,4

 

ha tillämpats samma metoder som, såvitt man kan utläsa ur betänkandet, domarutredningen begagnat. Anmärkas må dock, att nu bland e. o. assessorer medräknats dem som under åren 1946 och 1947 utan att tidigare ha varit e. o. assessorer förordnats till e. o. tingsdomare; tingsdomartjänsterna voro denna tid placerade i samma lönegrad som assessorsbefattningarna. I hovrättsrådstabellen ha medtagits revisionssekreterare, som utan att tidigare ha innehaft hovrättsrådsämbete utnämnts till dylik befattning. Däremot ha ej medräknats till hovrättsråd utnämnda revisionssekreterare som tidigare varit hovrättsråd. Bland häradshövdingarna ha ej medtagits dem som transporterats från en domsaga till annan; däremot ha medtagits till vattenrättsdomare utnämnda personer.
    Innan de nu anförda siffrorna något kommenteras, må anmärkas, att metoden att räkna med uppnådd levnadsålder vid befordran icke är fullt tillfredsställande. Åldern vid inträdet på domarbanan varierar och kommer alltså att påverka siffrorna. Rätteligen borde man istället räkna med antalet tjänsteår. För att domarutredningens uppgifter skola kunna utnyttjas såsom jämförelse har dock samma metod använts nu som den utredningen begagnade. Härtill kommer, att, enligt vad som försports, inom Sveriges Juristförbund verkställts en utredning vid vilken tjänsteårsberäkning använts och vars resultat torde komma att i någon form offentliggöras. Det synes vara av visst intresse att se i vad mån de båda metoderna visa olika resultat.
    Såsom assessorstabellen utvisar har genomsnittsåldern vid assessorsförordnande varit densamma för perioden 1940—1945 som för den nu undersökta. Åldersfördelningen är emellertid icke konstant under de båda perioderna. En topp föreligger i mitten på 1940-talet,

 

varefter en markant sänkning av åldern inträtt. I anslutning härtill må nämnas, att den minskning av tiden för tingssittning från tre till två och ett halvt år som genomförts 1943 torde ha börjat påverka åldern vid assessorsförordnandena under de senaste åren. Å andra sidan är att beakta, att inträdet på domarbanan för åtskilliga av de på senare tid till e. o. assessorer förordnade försenats genom militärtjänstgöring under krigsåren. Till ledning för bedömandet av den antagliga utvecklingen under den närmaste tiden må anföras, att genomsnittsåldern på de 21 fiskaler — räknat efter en per hovrättsavdelning — som stå närmast i tur till förordnande som e. o. assessorer nu är 33,6 år.
    Vad åter gäller åldern vid utnämning till hovrättsråd föreligger en tendens till höjning. Härvid är att observera två omständigheter, som torde ha betydligt medverkat till att begränsa stegringen. Den ena är överstatföringen 1946 av ett antal hovrättsråd och därmed jämställda befattningshavare och den andra är inrättandet 1948 av de två nya hovrätterna. Tendensen till höjning av åldern synes också framträda mera bestämt ju längre tid som förflutit från dessa händelser. En undersökning beträffande de fr. o. m. 1949 utnämnda — tidpunkten har valts så att de speciella förhållandena 1948 icke skola inverka — visar, att läget icke är detsamma inom alla hovrätterna. Sålunda har genomsnittsåldern varit, för dem som utnämnts vid Svea hovrätt (5 st) 45,6 år, vid Göta hovrätt (1 st) 42 år, vid hovrätten för Västra Sverige (5 st) 41,6 år, vid hovrätten för Nedre Norrland (4 st) 37,8 år och vid hovrätten för Övre Norrland (1 st) 36 år. Vid Skånska hovrätten har dessa år ej förekommit någon hovrättsrådsutnämning.
    Under den nu undersökta perioden har en ändring i befordringsgången i betydande utsträckning ägt rum. Tidigare föregick hovrättsrådsutnämning nästan undantagslöst revisionssekreterarutnämning. På senare tid har den motsatta ordningsföljden blivit allt vanligare. Efter den tidigare omnämnda, i år genomförda ändringen av hovrättsråds- och revisionssekreterarämbetenas inbördes lönegradsplacering torde för övrigt den äldre ordningen ha avskaffats. Denna så småningom inträdda ändring i befordringsgången torde förklara, att de här medtagna hovrättsrådsutnämningarna under de sista två och ett halvt åren varit relativt fåtaliga. Vidare torde den i ej obetydlig grad utgöra anledningen till skillnaden de olika hovrätterna emellan; ändringen i befordringsgången har nämligen icke gjort sig gällande i samma utsträckning i alla hovrätterna.
    Med visst fog kan sägas, att en jämförelse mellan hovrättsrådstabellens uppgifter för tiden t. o. m. 1945 och för tiden därefter med hänsyn till den ändrade befordringsgången icke är helt riktig. Åtskilliga av de under tiden fr. o. m. 1946 till hovrättsråd utnämnda ha redan före hovrättsrådsutnämningen kommit upp i rådslönegraden genom att såsom assessorer ha utnämnts till det med hovrättsrådsämbetet i lönegradshänseende hittills jämställda revisionssekreterarämbetet. Genomsnittsåldern för de assessorer som fr. o. m. 1946 blivit

 

antingen hovrättsråd eller revisionssekreterare har därför undersökts. Tingsdomarbefattningarna ha fr. o. m. 1948 varit placerade i samma lönegrad som hovrättsrådsämbetena. Därför ha medräknats även de som via tingsdomarämbetena nått rådslönegraden. Konsekvensen har bjudit, att även de som med överhoppande av rådslönegraden blivit såsom assessorer utnämnda till häradshövdingar medtagits. Denna undersökning visar följande.

 

Till befattning i rådslönegrad utnämnda.

år för utnämning	antal befattnings-havare utnämnda vid en ålder av högst 36 år	antal befattnings-havare utnämnda vid en ålder av 37—39 år	antal befattnings-havare utnämnde vid en ålder av 40 år el. högre	befordringsålder i genomsnitt
1946—30/6 51	3	14	71	41,3
1946	—	3	16	41,1
1947	—	1	5	41,8
1948	—	5	29	41,4
1949	2	1	5	39,9
1950	1	2	15	41,8
1/1—30/6 51	—	2	1	39,7

 

    Oavsett på vilken väg rådslönegraden nåtts, har alltså genomsnittsåldern vid uppnåendet av befattning i denna lönegrad varit högre under denna period än tidigare. I detta sammanhang må ock anföras en siffra till ledning för bedömandet av utsikterna under den närmaste framtiden. Genomsnittsåldern för de 21 assessorer, som i de olika hovrätterna stå närmast i tur att nå den hittillsvarande rådslönegraden, eller med andra ord för de 21 äldsta ordinarie assessorerna utgör redan nu 41,8 år. En ej obetydlig höjning av genomsnittsåldern vid befordran från assessor till 33:e eller högre lönegrad kan därför väntas inträda under den närmast kommande tiden.
    Häradshövdingetabellen utvisar en stegring av genomsnittsåldern vid utnämning till häradshövding. Särskilt för tiden fr. o. m. 1950 är stegringen betydande. Man frågar sig huruvida denna stegring är slumpartad eller kan väntas bli bestående. I anslutning härtill må endast nämnas, att av de osedvanligt många domaraspiranter, som i mitten på 1930-talet inträdde på domarbanan och som nu torde i genomsnitt vara uppemot 45-årsåldern, endast en mindre del nått befordran till häradshövding.
    För bedömande av befordringsläget på längre sikt torde det vara lämpligt att lämna vissa uppgifter om den statliga domarkårens sammansättning. Domarutredningen angav antalet befattningshavare 1946 till 509. På nyåret 1951 har antalet, beräknat enligt samma grunder som utredningen tillämpat, stigit till 537. Fördelningen på olika grupper var följande; på vad domarutredningen betecknade såsom slutposter (justitieråd, presidenter, hovrättsråd, häradshövdingar och vat-

 

tenrättsdomare) kommo 224 år 1946 och 235 år 1951, på mellangradsposter (revisionssekreterare, tingsdomare, ordinarie och extra ordinarie assessorer samt särskilda inskrivningsdomare) 116 respektive 143 samt på fiskalsgruppen (fiskaler inklusive adjungerade sådana samt tingssekreterare) 169 respektive 159. Någon förbättring i relationen mellan antalet slutposter och övriga befattningar har sålunda ej inträtt utan tvärtom har någon ytterligare förskjutning i ogynnsam riktning ägt rum. Såtillvida har dock en ändring till det bättre inträffat som antalet mellangradsposter ökat medan fiskalsgruppen minskat.
    Åldersfördelningen för de vid statliga domstolar d. 1 juli 1951 knutna befattningshavarna — frånsett särskilda inskrivningsdomare och efter d. 1 jan. 1951 förordnade fiskaler — framgår av följande sammanställning.

födda	innehavare av slutposter	revisions-sekreterare	innehavare av övriga mellangradsposter	fiskaler och likställda	summa
1884—89	28	—	—	—	28
1890—94	53	—	—	—	53
1895—99	42	2	—	—	44
1900—04	54	6	—	—	60
1905—09	43	19	26	1	89
1910—14	7	—	60	3	70
1915—19	—	—	27	76	103
1920—24	—	—	1	72	73

 

    Antalet befattningshavare som t. o. m. år 1956 uppnå pensionsåldern utgör, såsom tabellen visar, endast 28. Detta innebär — om man bortser från de relativt fåtaliga ledigheter bland slutposterna som uppkomma av annan anledning än pensionsavgång och om man utgår från att befordringarna skulle ske helt i åldersföljd — att år 1956 i stort sett endast de 27 ordinarie revisionssekreterarna skulle uppnått sådant ämbete som här förts till gruppen slutposter. I vart fall torde endast ett begränsat antal av de nuvarande assessorerna och tingsdomarna kunna antagas erhålla ämbete av slutpostkaraktär under den kommande femårsperioden. Detta torde böra sammanställas med det förhållandet att av assessorerna och tingsdomarna ej mindre än 46 senast år 1951 uppnå en ålder av lägst 40 år.
    Det låga antalet pensionsavgående under de närmaste åren lärer komma att ogynnsamt inverka även på möjligheterna för fiskalerna att erhålla assessorsförordnande. Visserligen lämna befattningshavare på assessors- och fiskalsstadiet i relativt stor utsträckning den statliga domarbanan — fr. o. m. år 1946 ett 70-tal, därav omkring 25 till rådhusrätt. Detta förhållande torde emellertid icke till fullo uppväga att uppryckningsmöjligheterna på grund av pensionsavgång bli be-

 

gränsade. Då härtill kommer, att av fiskalerna och tingssekreterarna ej mindre än 80 senast i år uppnå en ålder av lägst 32 år, torde man på längre sikt ha att räkna med en höjning av åldern vid assessorsförordnande.
    Ytterligare må endast tillfogas, att systemet att taga befattningshavare vid domstolsväsendet i anspråk för uppdrag utom detsamma har sin andel i ansvaret för domstolspersonalens tillväxt under den sista perioden. Antalet utom domstolsväsendet sysselsatta har vuxit från 85 år 1946 till 94 på våren 1951. Särskilt assessorerna anlitas i allt större utsträckning för uppdrag. Sålunda voro 18 assessorer år 1940, 35 år 1945 och ej mindre än 47 år 1951 engagerade utom domstolsväsendet. Delvis torde den inträffade sänkningen av befordringsåldern vid assessorsförordnande ha sin förklaring i denna omständighet; å andra sidan torde densamma i sin mån medverka till höjningen av åldern vid befordran till högre tjänst.

Otto Petrén.