Förslag till allmän verkstadga. De för våra ämbetsverk gällande instruktionerna äro som bekant i mycket stor utsträckning skrivna efter samma schema. Kapitelindelningen är sålunda nästan genomgående densamma. Inom sådana kapitel — utgörande flertalet — vilka behandla för verken gemensamma ämnen såsom frågor om arbetstid, tjänstetillsättning och disciplinbestraffning är vidare regleringen ofta likartad. Förklaringen är helt naturligt att instruktionsförfattarna flitigt efterbildat äldre instruktioner. Härvid ha dock även inom gemensamma ämnesområden på många punkter avvikelser gjorts, oftast blott rent formella men ej sällan även av saklig karaktär.
    Ur rationaliseringssynpunkt har det ansetts vara ett önskemål att stadganden i allmänna ämnen sammanföras från instruktionerna till en generellt gällande författning. I detta syfte har nyligen en inom justitiedepartementet tillkallad utredningsman, t. f. statssekreteraren Kurt Holmgren, biträdd av hovrättsassessorn A. Brunnberg, verkställt en översyn av nuvarande verksinstruktioner och avgivit förslag (SOU 1951: 12) till en allmän verkstadga, innehållande för ämbetsverken gemensamma förvaltningsbestämmelser. Förslaget undergår nu remissbehandling.
    Stadgan skall enligt förslaget göras tillämplig för ett visst verk genom föreskrift i verkets instruktion. Innan så sker måste instruktionen omarbetas.
    Stadgeförslaget innehåller bestämmelser om verkets ämbetsbefattning, om arbetet inom verket, om föredragningslista, protokoll m. m., om arbets- och mottagningstid, om tjänstetillsättning, om semester och annan ledighet, vi-

 

696 FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET.kariat och avsked, om åtal och ansvar för tjänstefel samt om besvär över verkets beslut. Till större delen äro dessa föreskrifter hämtade från nuvarande instruktioner. Vid överförandet till stadgan ha de dock i många fall undergått saklig och formell omarbetning. Härjämte finnas i förslaget vissa bestämmelser, som sakna motsvarighet i instruktionerna. Bland de mera betydelsefulla nyheterna kunna här nämnas följande.
    Nuvarande befogenhet för verket att tillsätta ordinarie och e. o. befattningshavare med lön enligt löneplan nr 1 föreslås vidgad. Under det att f. n. gränsen mellan K. M:ts och verkets befogenhet att tillsätta dessa befattningshavare i allmänhet går, beträffande flertalet verk, mellan 26 och 27 lönegraderna samt, beträffande de affärsdrivande verken, mellan 30 och 31 lönegraderna, skall enligt förslaget såsom enhetlig regel gälla att verket tillsätter befattningshavare i 31 och lägre lönegrader samt K. M:t dem som ha högre placering.
    Beträffande åtal och ansvar för tjänstefel föreslås vissa nyheter, vilka delvis föranletts av 1948 års ändringar i 25 kap. SL. Sålunda ha reglerna om forum privilegiatum för vissa högre tjänstemän, som ej äro underkastade disciplinbestraffning, begränsats till att gälla vid ämbetsbrott enligt 25:1—4 SL (självständiga ämbetsbrott), begångna av verkschef, ledamot eller byråchef, som ej är ledamot. — I fråga om verkets disciplinära befogenheter skilja sig f. n. instruktionerna från varandra. I stort sett ha två typer av sådana bestämmelser utbildats, en för de affärsdrivande verken och en för övriga verk. Förslaget till verkstadga innehåller enhetliga bestämmelser i detta ämne. Beskrivningen av tjänstefel, som kan föranleda disciplinbestraffning, har utformats i viss anslutning till de nya reglerna i 25 kap. SL och innehåller, att befattningshavare åsidosätter sin tjänsteplikt eller eljest genom sitt uppträdande skadar det anseende som innehavaren av befattningen bör äga; för icke-ordinarie tillkommer det fall att han eljest genom handling eller underlåtenhet visar sig olämplig att utöva befattningen. Straffarterna äro för såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare varning, mistning av lön för högst 30 dagar, suspension i högst tre månader samt skiljande från tjänsten.
    I fråga om besvär över verkets beslut föreslås den ändringen, att besvärstiden för alla fall skall vara tre veckor. A. B.