Den utomprocessuella rättshjälpen åt mindre bemedlade. För närvarande ombesörjes fri utomprocessuell rättshjälp åt mindre bemedlade huvudsakligen endast på initiativ av landsting eller stad. Statens medverkan inskränker sig i stort sett till att statsbidrag lämnas. Rättshjälpen tillhandahålles på två olika sätt, nämligen genom rättshjälpsanstalt eller enligt s. k. jämtlandssystem. Jämtlandssystem innebär att de privatpraktiserande advokaterna inom ett landstingsområde genom avtal med landstinget åtaga sig att mot ersättning av detta lämna mindre bemedlade fri rättshjälp.
    Förhållandena på förevarande område ha varit föremål för utredning av 1949 års rättshjälpskommitté, bestående av hovrättsrådet H. Henkow, ordf., led. av I kamm. sjukkassedirektören E. G. Andersson, föreståndaren

 

FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET. 697för Örebro läns rättshjälpsanstalt advokaten A. Berggren, kanslirådet T. Evers, advokaten B. Gezelius, revisionssekreteraren G. Hagströmer och tillsynsläraren L. Sondén. I sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1951:31) har kommittén redogjort för verkställd undersökning av den hittillsvarande rättshjälpsverksamheten samt framlagt förslag till lag om offentlig rättshjälp och de bestämmelser i övrigt som funnits erforderliga.
    Förslaget innebär att var och en som av ekonomiska skäl icke är i stånd att själv skaffa sig utomprocessuell rättshjälp skall vara berättigad att erhålla sådan genom det allmännas försorg. Denna offentliga rättshjälp avses i princip skola tillhandahållas utan ersättning. Den som erhållit rättshjälp skall dock kunna avkrävas en mindre avgift, ej överstigande 20 kr. Avgiftens storlek i det särskilda fallet bestämmes efter vederbörandes betalningsförmåga och den erhållna hjälpens omfattning.
    Landsting och städer som ej deltaga i landsting föreslås skola ha skyldighet att ombesörja den erforderliga rättshjälpsverksamheten. Om ej särskilda skäl föranleda till annat, skall rättshjälpen tillhandahållas genom rättshjälpsanstalt: Anses folkmängden i och omkring den ort, där anstaltskontor bör förläggas, icke utgöra tillräckligt underlag för anstaltsverksamhet, skall rättshjälpen kunna meddelas genom advokater som driva egen rörelse. Även inom områden, där anstalt inrättas, skola sådana advokater i viss utsträckning kunna medverka. På denna punkt ha två av kommitténs ledamöter, Gezelius och Hagströmer, anmält avvikande mening. De ha ansett att all rättshjälp i princip bör tillhandahållas genom de privatpraktiserande advokaterna och endast under särskilda förhållanden genom anstalt.
    Statsbidrag skall enligt förslaget utgå till landsting med 60 och till stad med 40 % av årliga nettoutgifterna för rättshjälpsverksamheten sedan avdrag skett för lokal- och inventariekostnader.
    Det allmännas nettokostnad för den föreslagna rättshjälpsorganisationen beräknas till 1 940 000 kr. om året. I förhållande till nuvarande kostnader innebär detta en ökning med cirka 600 000 kr. Till följd av att nyssnämnda grunder för statsbidraget äro avsevärt gynnsammare än de hittills tillämpade för såväl landsting som städer, kommer statsverkets kostnad att öka med cirka 690 000 kr.
    Slutligen kan nämnas att förslaget innefattar även ändring av lagen om fri rättegång. Med denna ändring åsyftas att få till stånd en differentiering av den fria rättegången såtillvida, att sådan förmån skall kunna beviljas i två olika former. De ekonomiskt sämst ställda parterna avses skola erhålla fri rättegång i nuvarande omfattning, alltså med möjlighet att åtnjuta samtliga del förmåner. Parter, vilka finnas själva kunna svara för stämpelavgift och lösen för rättens expeditioner angående rättegången, skola kunna beviljas fri rättegång med förbehåll att förmånen icke omfattar nämnda kostnader.

H. H.