Strafflagberedningen. Till åtlydnad av anmodan från justitiedepartementet d. 10 mars 1951 har strafflagberedningen i skrivelse d. 31 mars avlämnat en plan för beredningens återstående arbete, vilken innehåller i huvudsak följande.

 

Beredningen har för avsikt att, efter samråd med straffrättskommittén, avlämna sitt förslag till revision av de delar av strafflagen, som ankommer på beredningen, i form av en II avd. av ett förslag till brottsbalk, vars I avd. utarbetas av straffrättskommittén. Då utkast till ett flertal av kapitlen i denna II avd. med rubriken »Om påföljder för brott» föreligger i tämligen genomarbetat skick och delvis även med utkast till motiv, hyser beredningen förhoppningen att, om inga oförutsedda rubbningar i beredningens sammansättning inträffar, kunna färdigställa detta förslag ungefär samtidigt med att straffrättskommittén blir färdig med sin I avd., »Om brotten», vilket beräknats kunna ske före utgången av år 1952.
    Liksom för närvarande ett flertal straffrättsliga skyddsåtgärder regleras i särskilda lagar, har beredningen för avsikt att vid sidan om förslaget till brottbalk II avd. framlägga förslag till lag om vissa skyddsåtgärder mot brott (skyddslag), ersättande vissa bestämmelser i nuvarande lagstiftning om villkorlig dom, ungdomsfängelse, förvaring och internering i säkerhetsanstalt, villkorlig frigivning, 6 kap. sinnessjuklagen m. m.
    Av dessa partier föreligger redan i form av skyddslagens 1 och 2 kap. utkast till revision av lagstiftningen om villkorlig dom jämte specialmotiv. För detta arbete har såsom sekreterare anlitats hovrättsassessorn Sten Walberg. Frågan om ungdomsbrottsligheten är föremål förundersökning av en subkommitté inom beredningen, bestående av ledamöterna Ersman och Strahl samt beredningens sakkunnige Torsten Eriksson. En annan fråga, om abnormbrottsligheten, bearbetas av en annan subkommitté, bestående av, utom ordföranden och sekreteraren Holmberg, ledamöterna L. G. Ohlsson och Strahl samt de sakkunniga Kinberg och Gustav Jonsson. Under denna subkommitté faller arbetet med revisionen av förvarings- och interneringslagen. En planerad partiell reform av behandlingen av psykiskt abnorma brottslingar i behov av psykiatrisk vård, varom ett stencilerat utkast 1949 var utsänt på remiss till landets rättspsykiatrer, har varit lagd åt sidan på grund av platsbristen på sinnessjukhusen men har nu återupptagits i samband med utredningen om abnormbrottsligheten.
    Ledamöterna Ersman och Ohlsson äro förordnade att inom beredningen deltaga uteslutande i behandlingen, Ersman av frågan om ungdomsbrottsligheten och Ohlsson av frågan om abnormbrottsligheten. På samma sätt är ledamoten Lassen förordnad att uteslutande deltaga i utredningsarbetet rörande brottsregistrering.
    En praktiskt taget avslutad utredning, vilken utförts i samråd med straffrättskommittén har gällt sammanslagning av fängelse och straffarbete till ett enhetligt frihetsstraff. En publicering av denna utredning avses ej skola ske förrän i det slutliga betänkandet. En publicerad specialutredning har avsett frågan om åtals-och påföljdseftergift (SOU 1948: 40). Med tillgodogörande av de remissyttranden som inkommit i detta ärende, är det beredningens avsikt att återupptaga frågan till slutlig behandling i betänkandet angående brottsbalken.
    En mycket viktig specialutredning inom skyddslagens område, med vilken beredningen ännu ej gripit sig an, utgör eftervården av från anstalt frigivna eller utskrivna. En annan ännu ej påbörjad utredning, vilken är av mindre omfattning, avser den planerade skyddsåtgärden »överlämnande till alkoholistvård».
    Utöver nu berörda utredningar ankommer på strafflagberedningen enligt direktiv av departementschefen att verkställa utredningar för det internationella samarbetet på beredningens arbetsområde. Detta tidtals mycket tidsödande arbete är till sin natur av permanent karaktär och måste, när beredningen upphör, utföras inom departementet. Även beredningens inom den nationella kriminalpolitiken fallande utredningsarbete är av den art att det icke kan upphöra med beredningen. Uppgiften kräver ständig uppmärksamhet, ständigt nya undersökningar och nya uppslag till åtgärder för kriminalitetens bekämpande. Den synes lämpligen böra an-

 

förtros något till departementet anslutet sakkunnigt organ av mindre dimensioner än strafflagberedningen, snarast en särskild byrå inom departementet med icke blott lagteknisk utan även administrativ och framförallt kriminologisk sakkunskap. Beredningen har för avsikt att längre frambegära departementschefens bemyndigande att framlägga förslag för tillgodoseende av detta behov. Ifrågavarande permanenta organ borde inom justitiedepartementet motsvara vad Social defence section — med utredningsuppgifter rörande prevention of crime och treatment of offenders — är inom FN:s sociala departement, en byrå för brottsförebyggande och brottslingsbehandling, under vilken även det internationella samarbetet på området borde falla.