Sommarkurs i Cambridge. De långa krigsårens isolering har gjort det naturligt att intresset för utlandsstudier också bland juristerna gripit omkring sig i en utsträckning, som saknar motstycke före kriget. Många ha känt behovet av nya impulser, av att titta på sitt yrke insatt i ett system helt annorlunda än ens eget. Icke minst ur sistnämnda synpunkt erbjuder den engelska rätten ett givande och trevligt studieobjekt. Omkring 1/3 av jordens befolkning lyder i våra dagar mer eller mindre under »Common Law». Dessa omständigheter utgöra väl en del av förklaringen till det påfallande intresset för engelsk rätt på senare år. Det finns numera många möjligheter att välja bland för den, som vill orientera sig i ämnet i den engelska rättens eget hemland. Till de angenämaste hör den av Cambridge universitet anordnade »Vacation Course on English Legal Methods», som är speciellt upplagd för jurister från länder, vars rätt icke bygger på Common Law. Kursen, som startades häromåret, avses återkomma varje sommar. Undertecknad bevistade tillsammans med fem andra svenska 1950 års kurs, som hölls den 10—31 juli och samlade över 60 deltagare från 16 länder.

 

704 NORDISKT OCH INTERNATIONELLT.

Engelsmännen hålla sig ju gärna på verklighetens fasta grund i presentation av problemställningar och diskussion av fakta; det gäller också lagstoffet. Detta innebär förvisso inte att man uppnår eller ens eftersträvar att uppnå åskådlighet och exakthet. De begrepp, som en gång skapats, övergivas icke men berövas gärna konkret innehåll, om ur praktisk synpunkt övertygande skäl tala för en ändring av praxis och utbildandet av nya regler. Man för i engelsk juridik sina fiktioner med sig in i verklighetens värld. Den engelska rätten har också som bekant antagit mycket säregna former, vilket bidrager till att förvilla intrycken. Det är därför angeläget att ha säkra vägvisare genom snårskogen, som förmå att snabbt och effektivt föra en fram till de bästa utsiktspunkterna. Ur den synpunkten innebar Cambridge-kursen en stor fördel. — Tre faktorer bidraga till att höja sådana kursers värde: en rad utmärkta specialföreläsare, en god bild av engelskt undervisningsväsen i dess mest äkta miljö och, slutligen, uppbådet av jurister från olika håll av världen, vilket gör kursen till en internationell träffpunkt.
    Föreläsningarna gåvo den nödvändiga teoretiska bakgrunden men skänkte på det hela taget också en mycket levande bild av juridiken ute i det praktiska livet, enkannerligen domstolsväsendets olika aspekter. Ett par praktiserande barristers ingingo i lärarstaben, vilket medförde möjligheter för intresserade att få ytterligare kontakter med »the Bench and the Bar» i London. Introduktionsföreläsningen gavs av den komparativa rättens nestor i England, prof. emeritus H. C. Gutteridge, K. C., som med sin ovanliga kännedom om tysk och fransk rätt varsamt förde åhörarna in i ämnet »English Law as distinct from Continental Law». Gutteridge underströk bl. a. att det också i England funnits starka kodifieringssträvanden, och man erinrar sig med nöje tonfallet i föreläsarens fråga: »Vad skulle ha hänt om Jeremy Bentham i början på 1800-talet lyckats i sitt uppsåt att kodifiera vår rätt?» Som Bentham hade hängivna anhängare även bland politikerna, var det den gången nära att hela det gamla »Case law system» fått stryka med. — Prof. Graveson från King's College, London University, föreläste om »Interpretation of Statutes» (England har i våra dagar fått ett kvantitativt betydande lagstoff i Acts och Orders) och belyste instruktivt, hur det varit under case-law-systemets inverkan som den egendomliga, för kontinental uppfattning trångsynta lagtolkningsmetoden i England vuxit fram. — U.S.A. utgör emellertid ett exempel på att ett caselaw-system icke behöver leda till detta resultat. — Föreläsningarnas höjdpunkt utgjorde Oxfordprofessorn i komparativ rätt F. H. Lawson's charmfulla anföranden om prejudikatsläran (the Doctrine of Precedent). Lawson förmådde genom sina personligt hållna reflexioner få fram ur sin för flertalet främmande materia mycket av det i rättens natur, som är universellt därför att det är mänskligt. Genom att framhäva den mänskliga faktorn fick han åhörarna att på många punkter, enligt vittnesbörd, känna igen karakterisiska drag i den egna rätten. Bland övriga föreläsare befunno sig en Court-of-Appeal-domare, Lord Justice Cohen, och A. L. Goodhart, K. C. — professor i »Jurisprudence» i Oxford och amerikan till börden — samt vidare den kände kriminologen Dr. L. Radzinowicz. För den

 

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT. 705»röda tråden» svarade kursens ledare C. J. Hamson, vilken såsom »Reader» (här ung. = preceptor) förvaltar ämnet komparativ rätt i Cambridge. — Naturligtvis finns det saker att kritisera. Kompositionen av kursen var ganska lös, och den »röda tråden» lade sig stundom över delar av ämnet, som redan täckts genom specialföreläsningar; många deltagare hade även ett intryck av att man onödigt envist genomförde sin i prospektet uttalade föresats att lägga tyngdpunkten »upon the general structure of the law — — — rather than upon details of the substantive law». En skandinav åhörde måhända med en lätt förvåning framställningen av regler om rättsskydd åt tilltalade som unika i världen, men kanske är det som Hamson själv framhöll, att den genomsnittliga engelske juristen, i den mån han tar någon notis om utländsk rätt annan än skotsk, identifierar utländsk med fransk.
    Utom föreläsningar hade ett antal smärre studiegrupper organiserats för studiet av särskilda ämnen, bland vilka deltagarna kunde välja, t. ex. »Trust as a Legal Institution» och »The English Solution of Problems in Civil Obligation». Avsikten var att låta deltagarna pröva universitetets på tutorsystemet byggda form av personlig undervisning. Dessa grupper visade sig omedelbart vara den rätta formen för deltagarna att lära känna varandra. Det lilla antalet gav också en otvungen kontakt med läraren; frågor av alla de slag gjordes utan hämningar och gav ofta uppslag till intressanta meningsutbyten. Den yttre formen var närmast ett svenskt seminariums i förbättrad upplaga. Varje grupp behöll samma lärare genom hela kursen. Tutors' förmåga att lägga upp sina ämnen och att stimulera till diskussion låg genomgående på ett mycket högt plan.
    Den kontinentalt skolade juristen bör erinra sig, att han i Cambridge (liksom i Oxford) befinner sig på för honom klassisk mark. Common Law har ingen lång tradition vid dessa universitet. De, som vistades här så sent som för bara hundra år sedan, voro romerskrättsstuderande minst lika mycket som de kontinentala jurister, som nu under sommarterminen dra in som »residents» i universitetets Colleges. De, som för ett sekel sedan utexaminerades från Cambridge (och Oxford), ägde till skillnad från vad som gäller i dag en formell yrkeskompetens, alldeles som de ha, vilka från Inns of Court i London blivit »called to the Bar». Men medan barristers hade och ha monopol som rättegångsbiträden i de centrala Common-Lawdomstolarna, så var det »civilisterna» förbehållet att uppträda i Admiralty och Ecclesiastical Courts. Tillstånd att praktisera vid dessa domstolar förutsatte avlagd doktorsgrad vid univeristetet och ingenting annat, och den rätt, som tillämpades vid nämnda domstolar, byggde väsentligen på principer från romersk och kanonisk doktrin. Utövarna av denna »kontinentalengelska» rätt voro sammanslutna i en organisation i London fullt motsvarande det andra juristskråets Inns, nämligen »Doctors' Commons», som existerade ända till 1857.
    Cambridge har också en hel del att bjuda den av domstolsbesök intresserade och är i det avseendet en rätt typisk engelsk provinsstad med County Court och Quarter Sessions. Kursens deltagare utnyttjade möjlig-

 

45—517004. Svensk Juristtidning 1951.

 

706 NORDISKT OCH INTERNATIONELLT.heterna med stor behållning. Överdomstolarna High Court, Court of Appeal och House of Lords i London lågo ju också bekvämt inom räckhåll, men  det var många av deltagarna, som fingo upp ögonen för vad som lätt förbises av gästande jurister, nämligen att det ingalunda är nödvändigt att se någon av Englands 56 yppersta domare i »the Royal Courts of Justice» skipa rätt för att få förnämliga prov på engelsk jurisdiktion.
    Det kan härefter vara på sin plats att nämna något om domstolsbesöken i Cambridge. I England ha besök i domstolarna sin givna plats på schemat. En dag under kursen ägnades åt County Court Session, där deltagarna fingo övervara ett par adoptionsakter med det lilla barnet framburet till domaren och adoptivföräldrarna tillstädes för personligt »förhör», hållet i en fin ton av förståelse och stränghet i förening. Dagen till ära hölls även denna del av förhandlingarna i rättssalen i stället för på domarens rum. En mängd mål påminnande om en svensk underrätts passerade revy. Påfallande var antalet hyresmål. County Court, som är en rent civil domstol, arbetar på två sinsemellan fristående avdelningar med 1-mansdomare; på den högre tjänstgör County Court Judge själv (utnämnd bland barristers, årslön £ 2,800), under det att den lägre utgöres av Registrar's Court. »Registrar», som till utbildningen är solicitor, tjänstgör samtidigt som County-Court-domarens närmaste medhjälpare. Intressant var att följa handläggningen av en grupp mål, som avsågo verkställighet av dom. Grundvalen för processen utgjordes av tidigare lagakraftvunnen civildom, och tekniskt sett fördes talan om betalningsorder i enlighet med domen. Efter gäldenärens hörande inför domstolen fastställdes avbetalningsterminer från fall till fall att noga följas vid äventyr av fängelse — en ännu existerande form av gäldshäkte alltså. Detta straffhot fungerar som ett utomordentligt effektivt rättsmedel gentemot försumliga gäldenärer. Endast enstaka fall (år 1949 blott 445 fall i hela England och Wales) leda i praktiken till någon »imprisonment for Contempt to Court in failing to comply with the order for payment». I Cambridge hålla vidare flera brottsmålsdomstolar sammanträden. Dels finns där Cambridge Borough Quarter Sessions, där Sir Roland Burrows, LL.D., K.C. (bekant från ett besök vid Stockholms högskola i höstas) i egenskap av »Recorder» sitter som ensam domare med jury eller, rättare, flera juries. Dels hållas County Quarter Sessions av ett kollegium fredsdomare, vars ordförande, »Chairman», i Cambridge som på många andra håll numera är jurist. Cambridge »Magistrates' Court», bestående av minst två fredsdomare samtidigt (lekmän), höll sammanträden flera gånger i veckan (Petty Sessions). En »Chief Clerk», som är solicitor, svarar där för fackkunskapen. Enligt tradition är Mayorn (»borgmästaren») ordförande i Magistrates' Court. — Stundom händer det också — vilket icke skedde förra sommaren — att en domare från High Court på »circuit» kommer till Cambridge för att hålla »Assizes», som inledas med medeltida ståt och pompa; Assizes omfatta både civil- och brottmål.
    Den tid, som blev över vid sidan av domstolsbesök, undervisning eller upptäcktsfärder i »Squire Law Library» utfylldes förträffligt med glad samvaro nationerna emellan, t. ex. ombord — mer eller mindre — på äventyrliga »punts» på floden Cam, där den flyter fram mellan underbara träd-

 

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT. 707gårdar och sammetsmjuka gräsplaner med rikedomen av Collegefasader i fonden. Eller, på kvällen, i samspråk på någon »pub» nere vid floden eller på en studentkupa i något av Cambridges 23 Colleges. Ett bättre tillfälle kan knappast givas jurister att, fjärran från jäkt och arbetsrutin, få tillsammans med kolleger från andra länder söka sig fram till ett perspektiv på sin tillvaro och sin gärning. På så sätt öppnade de tre veckorna i Cambridge också dörren till andra främmande rättssalar än Englands. En behållning av kursen är att man fick med sig hem något av den anda, som en gång, med kanske mindre överdrift än i dag, uttryckts av en högengelsk domare sålunda: »A lawyer can never feel himself a stranger at a gathering of the members of his profession in whatever quarter of the globe, for — — — there is no profession which binds its members in a closer fraternity.»1


Olof Bruun.