JØRGEN TROLLE. Procedure i Straffesager. Kbhvn 1951. Nyt Nordisk Forlag Arnold Busck. 149 s. Dkr. 9.50.
Författaren, som under en lång tid varit statsadvokat i Köpenhamn, framhåller i förordet att det skulle vara önskvärt om straffprocessen och dess problem behandlades inte bara av processvetenskapens män utan också av dem som utövar denna process, d. v. s. domare, åklagare och advokater. Inte minst efter läsningen av författarens eget bidrag vill man även för vårt lands del livligt instämma i hans önskan. Boken är även för en svensk domstolsjurist utomordentligt lättläst, intressant, värdefull och roande och den innehåller i sin behandling av straffprocessens olika faser en mängd träffande iakttagelser, reflexioner och synpunkter av vilka även en svensk läsare kan ha mycket stor behållning. Allt framställes i en lätt och lekfull ton, så som väl endast en dansk kan, och det vimlar av trevliga exempel. Något urval av innehållet skall jag här ej ge mig på. Endast ett litet belysande exempel på exemplen: Författaren diskuterar lämpligheten av att använda ironiens vapen och framhåller därvid att ens egen ställning bör vara så pass stark, att man inte riskerar att vapnet vändes mot en själv. Han fortsätter att så gick det en gång för en advokat, som efter avhörande av ett vittne slutade med att spetsigt yttra till detta: »Jeg maa sige, at De har forfægtet Deres Sag godt» och som prompt fick svaret: »Mange Tak, jeg vilde gerne sige det samme om Dem, hvis jeg ikke udtalte mig under Vidne ansvar.»
Även om svensk och dansk straffprocess företer åtskilliga olikheter har huvudparten av boken god tillämpning även på svenska förhållanden och man kan gott instämma i det mesta som författaren säger. Mången domare skulle kanske önskat att få läsa något mera om domarens ställning och uppgifter, men det är säkert minst lika nyttigt för oss domare att så väl få belyst hur problemen ter sig ur åklagarsynpunkt. Något beklämd blir väl en svensk läsare över att författaren, som gör en mängd jämförelser med engelska förhållanden, inte såvitt jag kunnat finna berör Sverige och svensk rätt i vidare mån än att man får veta att den tilltalade i ett exempel njutit »en aabenbart meget fuktig Middag med en svensk Ven». Men så egendomligt är detta nog inte, då vi först så nyligen här i Sverige fått en process med alla de problem som boken behandlar.
Så mycket mera önskar man sig att Trolles goda föredöme vinner efterföljd icke blott i Danmark utan även i Sverige. Småningom skall väl många svenska domare, åklagare och advokater ha gjort erfarenheter som kan vara värda att söka sammanställa på ett liknande sätt. Sådana böcker skulle göra mycket gott, i synnerhet om de skrivas så bra som Trolles. Kanske kan t. o. m. den dag komma då utbytet på