Engelska fångvårdsproblem. Det är inte bara i Sverige som man brottas med svåra problem inom fångvården. Också i England har man stora bekymmer med den tilltagande rymningsfrekvensen vid fångvårdsanstalterna, särskilt vid de s. k. Borstal institutions, motsvarigheten och förebilden till våra ungdomsfängelser, och med bristande disciplin och laglöshet inom anstalterna.
Nyligen har en av Home Office tillsatt kommitté avgivit ett betänkande med förslag till åtgärder för att råda bot på dessa missförhållanden. Kommitténs uppgift var i första hand att överväga de bestraffningsformer, som tillämpas inom fångvårdsanstalterna. Som bekant har man inom den engelska fångvården ganska eftertryckliga disciplinmedel till sitt förfogande. En fånge kan sålunda ännu i våra dagar ådömas prygel, »flogging», för vissa särskilt grova brott, begångna inom fängelset. Det är emellertid tydligt att tillämpningen av kännbara bestraffningsmetoder inte har kunnat råda bot på disciplinsvårigheterna. Kommittébetänkandet präglas också av uppfattningen att det är viktigare att vidtaga konstruktiva åtgärder för att stärka disciplinen inom anstalterna än att tillgripa straff. Åtskilliga av kommitténs
förslag äro av stort intresse, därför att de visa att man i England söker liknande lösningar som vi.
Man talar i England liksom i Sverige om en ungdomsfängelsets kris. Också där är det framförallt den höga rymningsfrekvensen som skapat svårigheter. Det finns redan en särskild anstalt för de mest svårbehandlade ungdomsfängelse eleverna, men kommittén understryker att en dylik anstalt, för att kunna fylla sin uppgift, måste vara speciellt utrustad, framförallt i personalhänseende. Ingen gren av fångvården har så stort behov av en dylik specialanstalt som »the Borstal system», enligt kommitténs mening. Därmed har tydligen också England fått sitt Roxtunaprojekt.
Kommittén framhåller angelägenheten av att specialanstalter inrättas också för två andra kategorier inom anstaltsklientelet, nämligen för fångar som äro »mentally unstable» och för särskilt indisciplinerade och trotsiga element bland fångarna.
Åtskillig oro och många brott, som nu förekomma inom fängelserna, ha enligt kommitténs mening sitt upphov i vad den kallar »tobacco racketeering», som tydligen har en utomordentlig utbredning bland internerna. Denna företeelse sammanhänger med att arbetspremierna i de engelska fängelserna äro så små. En fånge kan för sin nuvarande förtjänst inte köpa ens 1/2 ounce tobak i veckan, framhålles det i betänkandet. Man föreslår därför — i disciplinförstärkande syfte — att arbetspremierna skola höjas. Efterden föreslagna ökningen beräknas det att genomsnittsförtjänsten för enfånge skulle komma att bli 2s. 6d. (ungefär kr. 1: 85) i veckan, vilket onekligen inte är mycket efter svenska förhållanden.
I fråga om de disciplinära åtgärderna inom fångvårdsanstalterna framställer kommittén två förslag, som båda blivit kritiserade i pressen. Enligt det ena förslaget skall ett disciplinärende kunna avgöras av anstaltsnämnden i fångens frånvaro. Det synes främst ha varit praktiska överväganden som föranlett detta förslag. Kritikerna ha framhållit att en trotsande fånge säkerligen inte blir medgörligare, om han döms till straff utan något som han kan godtaga som »a fair hearing».
Enligt det andra av de kritiserade förslagen skall frågan om straff för rymmare från ungdomsfängelser icke längre såsom hittills avgöras av anstaltens styresman utan av anstaltsnämnden. Denna regel gäller redan beträffande rymning från vanligt fängelse. I sin kritik av detta förslag framhåller »The Economist» — vars intresse för kriminalpolitiska frågor är påfallande och av helt annat slag än »Finanstidningens»1 — att en dom å ungdomsfängelse (Borstal training) är något helt annorlunda än en dom å fängelse. »Tillfälliga rymningar kunna nästan betraktas som någonting naturligt för denna behandlingsform», skriver »The Economist» och påpekar att behandlingens framgång väsentligen beror på de relationer som råder mellan styresmannen och eleverna. Om styresmannen berövas sitt inflytande över behandlingen av rymlingar, kunna dessa relationer äventyras, framhåller tidningen.
Den engelske inrikesministern i Attlee's regering Mr Chuter Ede, har sedermera i ett uttalande anslutit sig till kommitténs olika förslag. Han berörde dock icke förslaget att höja arbetspremierna och reserverade sig ifråga om de föreslagna specialanstalterna under hänvisning till byggnadssvårigheterna i nuvarande läge. Också därvidlag föreligger tydligen likheter mellan England och Sverige.
S. E.