Sjunde Haagkonferensen. Efter tjugutre års uppehåll (jfr SvJT 1928 s 192) sammanträdde 9—31 okt. 1951 Haagkonferensen i internatienell privaträtt, nu till sin sjunde session. Delegerade från Sverige voro f. d. justitierådet A. Bagge, professorn H. Nial och t. f. lagbyråchefen S. Dennemark. Från dansk sida deltogo professorerna H. Ussing och O. A. Borum, Finland representerades av justitierådet Y. Hakulinen och för Norge deltog f. d. höjesterettsdommer E. Alten.
    Konferensens president var holländaren M. J. Offerhaus, professor vid stadsuniversitetet i Amsterdam. Delegaterna representerade femton europeiska stater samt Japan. En enda östeuropeisk stat deltog i konferensen, nämligen Jugoslavien, som dock markerade en viss särställning genom att allenast låta sig företrädas av en observatör. Bland delegaterna märktes åtskilliga kända namn på den internationella privaträttens område, bland annat engelsmännen Cheshire och Wortley, fransmännen Niboyet och Battiffol, holländaren Meijers, italienarna Perassi och Morelli, schweizarna Gutzwiller och Sauser-Hall, spanjoren Trfas de Bes samt tyskarna Ernst Wolff och Dölle.
    Arbetet var fördelat på fyra kommissioner. I den första av dessa presiderade fransmannen Julliot de la Morandière, dekanus vid juridiska fakulteten i Paris, med Bagge såsom ersättare. Under Julliots skickliga ledning lyckades denna kommission slutföra det för ett trettiotal år sedan påbörjade arbetet på en konvention om tillämplig lag i köprättsliga tvister med flerstatlig anknytning. Utan reservation antogs sålunda ett förslag till »convention sur la loi applicable aux ventes à caractére internationald'objets mobiliers corporels». Den första kommissionen sysslade dessutom, ehuru mera preliminärt, med vissa andra internationellt privat- och processrättliga spörsmål på det köprättsliga området.
    Den andra kommissionen, vars ordförande var professorn van Díevoet (Belgien), utarbetade ett förslag till konvention rörande »la reconnaissancede la personnalité juridique des sociétés, associations et fondationsétrangéres», under det att den tredje kommissionen under Sauser-Halls ordförandeskap främst sysslade med renvoi frågan och framlade ett förslag till konvention om en reglering av konflikterna mellan nationalitets och domicilprinciperna. Inget dera av dessa båda konventionsförslag kunde dock biträdas av den svenska delegationen.
    Slutligen sysslade den fjärde kommissionen, vars ordförande var Perassi, med en del organisatoriska frågor samt med en revision av 1905 års civilprocesskonvention (jfr t. ex. KARLGREN, Internationell privat- och processrätt, s. 36). Man enades om ett förslag till ny sådan konvention, vilket förslag dock icke företer några större nyheter i jämförelse med gällande lydelse.

 

164 NORDISKT OCH INTERNATIONELLT.    Avsikten är att Haagkonferensen i fortsättningen skall sammanträda vart fjärde år samt att ett permanent sekretariat skall upprättas med säte i Haag.

S. D.