Domsagoregleringar. K. M:t har 16 nov. 1951 förordnat att, fr. o. m. dag som K. M:t framdeles bestämmer, följande skall gälla i fråga om domsagoindelningen i den del av Göteborgs och Bohus län, som omfattas av Askims, Hisings och Sävedals domsaga, Inlands domsaga samt Orusts och Tjörns domsaga:
    1. Landvetters, Råda, Kållereds och Askims landskommuner samt Mölndals stad skola bilda en domsaga, benämnd Askims och Mölndals domsaga, med kansli och tingsställe i Göteborg.
    2. Återstående kommuner inom Askims, Hisings och Sävedals domsaga skola jämte Romelanda, Ytterby och Hermansby landskommuner samt Kungälvs stad i Inlands domsaga utgöra en domsaga, benämnd Hisings, Sävedals och Kungälvs domsaga, med kansli och tingsställe i Göteborg.
    3. Inlands domsaga, med undantag av de under 2. nämnda kommuner, skall jämte Orusts och Tjörns domsaga bilda en domsaga, benämnd Orusts, Tjörns och Inlands domsaga, med kansli i Stenungsund samt tingsställen därstädes och i Varekil.
    4. För handläggning av inskrivningsärenden och övriga ärenden som ankomma på handläggning av inskrivningsdomare skall finnas en för Askims och Mölndals samt Hisings, Sävedals och Kungälvs domsagor gemensam inskrivningsavdelning, vilken skall stå under ledning av en särskild inskrivningsdomare. C. G. B.

 

    Häradsrätternas tingsordningar. Genom kungörelse 16 nov. 1951 (nr709) har meddelats bestämmelser om ändring i tingsordningarna för häradsrätterna fr. o. m. 1 jan. 1952. Ändringarna beröra Södra Roslags, Gotlands, Västmanlands västra, Folkungabygdens, Aspelands och Handbörds samt Västra Göinge domsagor. C. G. B.

 

    Aktsystem i inskrivningsärenden. Under år 1951 har beslut om övergång till kronologiskt aktsystem i inskrivningsärenden meddelats i ett fall, nämligen i fr. om Sevede och Tunaläns domsaga (se SvJT 1951 s. 732) med tillämplighet fr. o. m. 1 jan. 1952. Därmed är detta system infört i landets samtliga domsagor (i Älvdals och Nyeds domsaga dock endast i Nyeds tingslag och i Älvdals nedre tingslag) med undantag av två (Falu och Ovansiljans domsagor). I städerna med egen jurisdiktion tillämpas det kronologiska aktsystemet i 30 och realaktsystemet i 3 (Stockholm, Göteborg och Norrköping). C. G. B.

 

    Den tredje fortbildningskursen i rättspsykiatri har hållits på Svenska Läkaresällskapet i Sthlm d. 12 och 13 nov. 1951. Liksom de föregående kurserna var den med statsmedel anordnad av rättspsykiatriska föreningen. En skugga föll över förhandlingarna: föreningens ordf., överläkaren Folke Kinnmark, hade några dagar före kursen plötsligt avlidit i en hjärtattack. Svensk rättspsykiatri har genom hans bortgång lidit en svår förlust. Han var en självuppoffrande människa, en väl utbildad läkare med omfattande vetenskapliga intressen, en kraftfull förkämpe för en rationell kriminal-

 

politik. Han förstod vikten av, att den genom 1945 års reformer skapade rättspsykiaterkåren konsolideras och höjes. Han hade tagit del i förberedelserna för kursen och skulle i ett föredrag om den straffrättsliga bedömningen av otuktsbrott ha lagt fram resultatet av åtskilliga års forskningar.
    I kursen deltogo av landets 26 vid det rättspsykiatriska undersökningsväsendet anställda läkare alla utom en som var hindrad av sjukdom. Årets kurs blev emellertid något betydligt mer än en fortbildningskurs för rättspsykiatrer. Tack vare justitiedepartementets intresse för kursen kunde den utvidgas till en konferens mellan företrädare för juridik och medicin. I mån av tid deltogo i förhandlingarna ett 30-tal jurister, bl. a. justitie- och inrikesministrarna, JO, ledamöter av straffrättskommittén och strafflagberedningen, domstolsjurister samt åklagare med RÅ i spetsen. Härigenom ökades givetvis rättspykiatrernas behållning av kursen. Ett intimt samarbete av detta slag är fruktbart även i andra avseenden. Det har visats av presidenten Karl Schlyter, Kriminalpolitiska sällskapets stiftare, vilken för övrigt från början hyst stort intresse för de rättspsykiatriska fortbildningskurserna och vid årets kurs bidrog med ett instruktivt inlägg.
    Följande föredrag höllos: dr Gustav Jonsson, Barnbyn, Skå, Om biltjuvar; dr Öster, medicinalstyrelsen, Något om resultatet av det rättspsykiatriska undersökningsväsendets verksamhet under sista åren; hovrättsassessor Bertil Alexanderson, Redogörelse för utvecklingen och det nuvarande läget beträffande sinnesundersökning i brottmål; prof. Gösta Rylander, Samarbetet mellan läkare och jurister vid de rättspsykiatriska undersökningarna; prof. Ivar Agge, Några synpunkter på den kriminologiska forskningens metoder och möjligheter; prof. Olof Kinberg, Allmänprevention och individualprevention; docenten Torsten Sondén, Ovisshetens press, några psykologiska och kriminalpolitiska synpunkter. Efter föredragen följde diskussion. Första dagen var anordnad middag med bordssamtal.
    Bland dem som rättspsykiatrerna äro tack skyldiga för deras beredvilliga medverkan på ett eller annat sätt vid anordnandet av denna kurs bör särskilt nämnas prof. Kinberg. Icke bara därför, att han nu liksom vid de två föregående kurserna bidrog med föredrag och diskussionsinlägg, utan också därför, att han varit en föregångsman — redan 1909 var han med och ordnade den första svenska fortbildningskursen för läkare och höll själv sex föreläsningar i rättspsykiatri — och framför allt därför, att han frän första stund på flera sätt givit fortbildningssträvandena inom rättspsykiaterkåren sitt verksamma stöd. Axel Wersén.